Skadligt ofta hamnar fokus på att individen inte får förlora på det klimatomställningen förändrar. Denna idé om människan som oförmögen att se bortom sin egen plånbok och vinning är inte bara dränerande för samhället, den är helt enkelt inte sann. Vi får inte glömma vår stora förmåga till, och vårt stora behov av, samarbete, skriver Frida Hylander i veckans krönika.
KRÖNIKA Jag tillbringar sista semesterveckan med att hjälpa till på ett seglings-VM i min barndomsstad Varberg. Det är långt ifrån första gången jag hjälper till på en seglingsregatta – jag är mer eller mindre uppvuxen ute på segelsällskapet, även om jag varit med mer sällan sen jag flyttade från stan för många år sen. Det är långa dagar på tävlingarna, ibland slitigt, ibland mycket väntan. Men framför allt är det hoppingivande att få vara med som en av över hundra frivilliga funktionärer.
Det är först på senare år, i takt med att samhället marknadifierats och klimatförändringarna eskalerat, som jag verkligen förstått att det engagemang föreningssverige drivs av är väsentligt inte bara för samhället i stort utan också för att klara av de utmaningar som klimatkrisen innebär.
Människan är inte egoistisk – tvärtom
Till regattan har det mobiliserats folk med hjälp av budskapet att det är häftigt att få bidra till ett världsmästerskap. Människor som inte seglar själva står plötsligt i köket och dukar fram frukost till de funktionärer som dyker upp i ottan för att äta och förbereda matpaket att ha med ute på havet under dagen. På det dagliga funktionärsmötet sitter gamla rävar som varit föreningen trogen i många decennier jämte medlemmar som är med för första gången. De erfarna lär de nya.
En dag blir seglingarna uppskjutna på grund av för lite vind. Alla går omkring och väntar och efter några timmar börjar det närma sig lunchtid. Ska man äta sitt matpaket nu, då har man ju inget kvar ute på vattnet sen? Men så plötsligt har en av funktionärerna ordnat fram korv, tänt en grill och gjort en enorm kastrull pulvermos. En annan kommer med ketchup och rostad lök. Problem som uppstår löses med lite kreativitet och gemensamma krafter. På eftermiddagen har after sail-teamet tagit plats i det lilla klubbhusköket och langar utan problem fram mer än 250 portioner mat till hungriga seglare och funktionärer. Jag frågar runt bland några av klubbmedlemmarna vad som gör att man lägger så många timmar av sin lediga tid på att guppa runt i en liten båt och justera bojar, knappa in resultat på datorn, eller koka kaffe så att det finns till alla. De sociala banden som skapas säger en. Känslan av meningsfullhet och att få bidra till en bra sak, säger en annan.
Efter att ha fått uppleva det som sker när människor ideellt engagerar sig för att få en förening att gå runt kan ingen nationalekonom i världen övertyga mig om att människan i grunden skulle vara egoistisk och för egen vinning nyttomaximerande. Det ska vi vara glada för – klimatkrisen hade varit svårare att tackla annars. Det finns mycket forskning som visar hur människor ofta drivs av att agera altruistiskt, med omsorg om andra. Studier som visar hur samarbete kan öka ens motivation och att vi mår väl av att få hjälpa andra. Men inte sällan när man pratar om vad som behöver göras för att hantera klimatkrisen fokuseras det på egen vinning: ”Folk måste tjäna på att ställa om!” ”Det är pengarna som styr!” ”Klimatåtgärder kan bara accepteras om det syns i folks plånböcker.”
Främjas samarbete byggs motståndskraft
Idén om människan som oförmögen att se bortom sin egen plånbok och vinning är inte bara dränerande för samhället, den är helt enkelt inte sann. Fråga den som ideellt varit med och anordnat en segeltävling, ställt upp som tränare i fotbollslaget eller suttit som kassör i någon av Sveriges alla föreningar.
Att människan har en otrolig förmåga till samarbete och solidaritet är något som både borde ses som en styrkefaktor för att hantera klimatkrisen och lyftas fram oftare. Inte bara är förmågan att hjälpas åt, bidra till det gemensamma och göra gott för andra något att främja; de sociala band, den erfarenhet av att organisera och gemensamt lösa akuta problem är saker som bygger motståndskraft och som kommer att vara viktiga för att klara av akuta kriser som pandemier och extremväder.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
