Gustav Ramestad: Dyrt när svensk klimatpolitik halkar efter

I regeringens budgetproposition för 2024 konstateras svart på vitt att klimatpolitiken leder till ökade utsläpp. Sverige måste tvärtom föra mer ambitiös klimatpolitik för att inte halka efter och betala böter när EU ökar farten, skriver Gustav Ramestad.

KRÖNIKA. Den klimatpolitik som den här och tidigare regeringar drivit har varit helt otillräcklig för att nå Sveriges åtaganden enligt Parisavtalet. Föreningen Aurora har låtit ett konsultbolag beräkna vilka utsläppsminskningar som krävs om Sverige ska göra sin rättvisa andel enligt Parisavtalet. De kunde då visa att Sveriges måste nå nollutsläpp redan 2025, vilket statens förda politik varit helt otillräcklig för.

Våra nationella klimatmål riskerar med den nya regeringen även till och med att tas bort. Redan nu riskerar regeringens politik att leda till att Sverige missar EU:s utsläppsmål till 2030. Det kommer däremot inte regeringen ifrån. Om de inte nås måste Sverige köpa utrymme från andra medlemsstater – eller betala böter. 

EU:s övergripande mål är en utsläppsminskning om 55 procent till 2030 jämfört med utsläppen 1990. Inom systemet för handel med utsläppsrätter faller utsläpp inom industrin och flyget och inom de sektorerna behöver inte Sverige göra något. Antalet utsläppsrätter minskar över tid, så att EU:s totala utsläpp minskar. 

Utsläppsmålen för den icke-handlade sektorn och rörande nettoutsläppen från skog och mark (kallat LULUCF) kan däremot bara nås genom att Sverige agerar. Inom den icke-handlade sektorn ska Sverige enligt Ansvarsfördelningsförordningen minska sina utsläpp med 50 procent till 2030. Utsläppen måste gradvis sänkas varje år.

Nettoupptaget från skog och mark ska enligt unionens regler också öka. Till 2025 får de enbart inte minska, men därefter måste upptaget öka. Medan åkermarker och bebyggd mark idag i Sverige släpper ut koldioxid, kompenseras det av upptaget från skogsmarker och koldioxid som lagras i skogsprodukter. Över tid har däremot nettoupptaget minskat i Sverige, vilket kan kopplas till en minskad tillväxt i skogarna och högre uttag av träråvara.

De kommande åren kommer Sveriges politiker, både till höger och vänster, vara tvungna att vända utvecklingen, om vi inte ska hamna efter i den globala omställningen. Det finns även praktiska fördelar med en ambitiös klimatpolitik. 

Omställningen kommer att bli än svårare, när Europeiska unionen fortsätter omställningen inom unionens områden. Exempelvis kommer transporter i framtiden omfattas av systemet för utsläppshandel. Då kan inte längre svenska politiker sänka skatterna, utan utsläppsrätter kommer att krävas för fossilt drivna fordon. Att då satsa på alternativa färdsätt och elektriska fordon kan vara för sent, och vi i Sverige kommer att få ligga som vi bäddat.

Att försöka följa EU:s mål till 2030 hade självklart varit en god början – men att även se vart vindarna blåser och redan i dag skynda på omställningen skulle göra Sverige bättre rustat för den framtida klimatpolitik som kommer att krävas. Unionens mål till 2030 har höjts och allt tyder på att de i dag otillräckliga målen till 2040 och 2050 också kommer att höjas. Det måste Sverige vara redo för.