Skogsbrukets och skogsindustrins enorma förmåga att skapa sysselsättning på landsbygden framhålls ofta från branschens lobbyister. Men skärskådar man siffrorna som läggs fram och jämför med korrekt offentlig statistik framstår överdrifterna tydligt. Det skriver SMB:s krönikör Leif Öster, som i veckan också lyssnat till intressanta föredrag från nytänkare i skogsdebatten.
KRÖNIKA Det sker en intressant förändring i skogsdebatten. Samtalet flyttas mer mot skogens sociala hållbarhet, mot jobben och mot landsbygden. Jag lyssnade häromdagen på två intressanta föredrag om hur skogen kan bidra till en levande landsbygd. Lösningen är ett annat bruk av skogen som skapar nya viktiga jobb. Först ut var kulturgeografen och professorn Erik Westholm som skrivit en helt ny bok om detta – ”10 tankar om skogens framtid”. Därefter journalisten Po Tidholm som också pratade om jobben. Båda är dessutom skogsägare. Mycket lägligt har nya siffror kommit i frågan.
Vi tar det från början. Skogsbrukets skador på biodiversitet och kulturlämningar gillas inte av politiker, för ytterst är det väljarkåren som ogillar skadorna. Därför väljer skogsbruket ofta att lyfta fram hur oerhört många årsarbeten man skapar på landsbygden. Och så var det verkligen en gång i tiden. Efter andra världskriget skapade svenskt skogsbruk, då med lägre avverkningsvolymer, 100 000 årsarbeten och industrin lika många till.
Enligt nya siffror genererar skogsbruket nu årligen bara 10 735 jobb, om man med jobb menar en årsinkomst på mer än 300 000 kronor. Fast egentligen är det inte antalet jobb, utan antalet personer med arbets- eller kapitalinkomst som SCB redovisar. Hur många av dem som bor på landsbygden framgår inte. Inte heller om hen egentligen mest lever på något annat.
Lägger man på vidareförädlingen av virket, skapar skogen totalt direkt eller indirekt 59 219 sådana där jobb med en årsinkomst på mer än 300 000 kronor. Alltså betydligt färre än de 120 000 sysselsatta som lobbyorganisationen Skogsindustrierna anför i debatten. Men de räknar alla som fått mer än en krona (!) inkomst per år vilket är 120 000 personer.
Hur många årsarbeten skapas på landsbygden?
Viktigt i skogsnäringens lobbyarbete är att koppla ihop jobben med landsbygden. Eller som LRF skriver i en ny trycksak ”Skogen betyder 115 000 arbetstillfällen, många av dem på landsbygden”. Av detta uppstår två frågor. Vad är ett arbetstillfälle och vad är ”många på landsbygden”? Tittar man lite djupare på frågan, ser vi att fem sjättedelar av jobben skapas i industrin, som sällan ligger på landsbygden utan ofta i en tätort. Jag får gräva vidare i den saken. Ett annat PR-grepp är att säga att de 300 000 skogsägarna är småföretagare. Problemet är att 80 procent av landets skogsägare inte hade någon inkomst alls år 2021. Inte konstigt, då medianskogsägaren bara äger elva hektar skog.
En som har tänkt mycket på skogens framtid är Erik Westholm som här om året skrev en kritisk bok om den svenska skogsforskningen, ”Slaget om Framtiden”, (Santérus Förlag). Han har nu kommit med en ny bok, ”10 tankar om skogens framtid” (Björnens förlag), baserad på både egna erfarenheter men också ny aktuell forskning. Boken är mycket intressant och lättläst och väcker naturligtvis alla de där tankarna som författaren vill väcka. Westholm skriver begripligt och enkelt. Några av våra internationellt mest kända naturfotografer har bidragit med sina bilder – Staffan Widstrand och Marcus Westberg.
”Skogsindustrins investeringar skapar färre jobb”
Trots varm brittsommar och massor av andra arrangemang i Falun drog Po Tidholm nästan fullt hus när han gav sin intressanta bild av en åldrande befolkning på landsbygden, där staden allt mer blir norm för vårt land. Även Tidholm pekade på hur många av skogsindustrins investeringar som leder både till ökad produktion, men också färre jobb. Jag måste läsa om Tidholms böcker.
Under tiden jag lyssnade på Tidholm, var det åter någon självutnämnd talesperson för skogsbruket som twittrade att ”- om du inte gillar kalhyggen, så köp en egen skog”. Det är ett rent korkat argument, eftersom vi skogsägare bara utgör tre procent av Sveriges befolkning, men vi påverkar 70 procent av landets yta. Att resten av befolkningen inte ska få ha några synpunkter på skogen och skogsbruket, finns hela tiden som en underliggande ton i skogsdebatten. När samtalet borde handla om just skogens framtid.
Saknar karta och tidsplan för hur målen ska nås
Och apropå framtid. Lobbyorganisationen Skogsindustrierna har gett ut en egen ”Framtidsagenda.” Man pekar ut tre relevanta och vettiga mål:
- Ökad klimatnytta genom kolinbindning i växande skog, skogsbaserade produkter och infångning av biogen koldioxid.
- Ökad klimatnytta som följd av att träbaserade produkter och energi används istället för fossilintensiva alternativ.
- Minskade fossila utsläpp från skogsindustrins egen värdekedja, i huvudsak från transporter.
Problemet är att målen avser år 2040 och att det inte finns någon tidsatt plan eller karta på hur man ska nå dit. Det är ungefär som när samma organisation för tio år sedan lovade fixa 11 000 – 25 000 nya jobb. Och även då saknade skogsindustrin en karta och det blev istället färre jobb. Det är lätt att lova saker som ska inträffa om 16 år. Betydligt svårare är att sätta mål för vad som ska ske i närtid.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
