Både konsumenter och industri ropar efter ny vindkraft. Frågan är hur det ska gå till när regeringen både pressas av SD och lägger krokben för sin egen utredning.
Länge har det funnits bred politisk enighet om att ny vindkraft, både till havs och på land, är ett av huvudspåren i Sveriges väg mot nollutsläpp. Vindkraften är billig och kan byggas ut relativt snabbt. Med stärkt lagringskapacitet är potentialen enorm. 4 185 nya vindkraftverk de kommande 20 åren, har planen varit.
Men sen hände något. Opinionen för vindkraft började svikta. Särskilt i många kommuner, som sitter på veto om etableringarna. 2021 stoppades nästan fyra av fem planerade vindkraftsatsningar runtom i landet.
Utredning utan tillräckliga möjligheter
Därför var det många som med spänning väntade på vindkraftsutredningen som presenterades i veckan. Utredningen skulle föreslå hur man kan kompensera dem som påtagligt påverkas av vindkraftsutbyggnad och lämna förslag om hur fler kommuner ska vilja stötta vindsatsningar.
Slutsatsen från utredaren, centerpartisten Ulrika Liljeberg, är anmärkningsvärd. Hon har inte ens fått förutsättningar att göra det som krävs.
Liljeberg kommer inte runt faktumet att kommunerna behöver någon form av ekonomisk ersättning för att bli mer positivt inställda. I praktiken skulle det handla om en skatt eller statligt stöd av något slag.
Men sådana åtgärder ryms inte inom de snäva ramar som regeringen gett utredningen. När den tillsattes av tidigare S-regeringen slog man fast att en skatt var utesluten, och i höstas la nya regeringen ett tilläggsdirektiv om att inte heller statligt stöd är aktuellt. Kvar i verktygslådan: Ett ödsligt eko.
Lokalsamhällen utan resurser
Här pekar utredaren på en graf över lokalsamhällens ersättningsnivåer i våra grännländer. I såväl Norge, Danmark och Finland får kommunerna en del av kakan när naturresurser exploateras. Det är en förklaring till varför Norge och Danmark nu går ihop med sju andra europeiska länder om en gigantisk satsning på havsbaserad vind.
Sveriges stapel är obefintlig, pengarna hamnar någon annanstans. Många kommuner har en känsla av att staten dragit sig undan och redan tagit naturresurser utan att ge något tillbaka.
Men motståndet mot vindkraft beror inte bara av kommuners önskemål om ekonomisk kompensation. I debatten florerar också myter om bland annat mängden mikroplaster och storskalig fågeldöd. Här har Sverigedemokraterna varit en bidragande del till motståndet. Ledarskiktet i anti-vindkraftorganisationer har inte sällan kopplingar till partiet.
Pressat dilemma för regeringen
Även på regeringsnivå hårdnar retoriken. Tidöavtalet gav försvårade förutsättningar för Liljebergs utredning och gjorde det betydligt dyrare att planera för havsbaserad vind, men slår samtidigt fast att vindkraften är en nödvändig del i kraftsystemet.
Men Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson vill stoppa utbyggnaden helt. Till det säger både miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari och energi- och näringsminister Ebba Busch, som verkar ha ändrat sig om de ”stålskogar som förstör natur” hon tidigare kallat vindkraft, blankt nej.
Här har regeringen ett stort dilemma. Det går inte längre att gömma sig bakom kärnkraften. Oavsett vad man tycker i sak om ny kärnkraft – som en majoritet av partierna numera är positivt inställda till – kvarstår faktum: Ny kärnkraft kommer inte kunna vara i drift förrän om minst ett decennium. Finlands nystartade reaktor försenades till 18 år och har kallats världens dyraste bygge. Här i grannlandet är den mest grundläggande frågan – vem som skulle betala för ny kärnkraft – inte ens uppe på agendan.
Samtidigt skriker svensk industri sig hes efter mer energi och medborgarna önskar sig mindre saftiga elräkningar. Att Sverige behöver bygga ut energisystemet i takt med elektrifieringen tycks självklart. Lika självklart är det att vindkraft är den i nuläget billigaste och snabbaste lösningen. Det inser även regeringen.
Den stora frågan är hur de ska lyckas baxa igenom ny vindkraft utan skarpa förslag och utan stöd från SD och kommuner. Det lär blåsa stormvindar i regeringskorridorerna även i fortsättningen.
Anna Ljungström är reporter och digital redaktör på Sveriges Natur. Hon sitter i SMB:s styrelse och har tidigare varit redaktör för sajten.
Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fler krönikor och ledare hittar du på SMB Opinion.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
