Regeringen ger skogsutredare 50 deluppdrag – ”andas 70-talspolitik”

Kommer den nya skogsutredningen att bringa klarhet och ordning i svensk skogspolitik? Och överbrygga de stora motsättningarna mellan inte minst näringen själv och de hittills så försummade miljö- och klimatintressena? SMB:s Leif Öster tvivlar starkt i veckans krönika att så kan bli fallet och konstaterar att regeringen ger utredaren kort tid och ett mycket spretigt beting.

KRÖNIKA ”Det är mycket rörigt i skogspolitiken nu”, förklarade landsbygdsminister Peter Kullgren när han tillsammans med EU-minister Jessika Roswall samt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i veckan presenterade det 25-sidiga kommittédirektivet för en ny skogsutredning. Som utredare har regeringen utsett jägmästaren Göran Örlander. Han får ett mycket svårt uppdrag. Direktivet innehåller närmare 50 (!) olika deluppdrag.

Det var förra chefen för Naturvårdsverket, Lars-Erik Liljelund som i en debattartikel i DN, redan sommaren 2022 väckte förslaget att tillsätta en ny skogsutredning för att göra ett större samlat omtag på alla öppna skogsfrågor.  Nu blir utredningen av. Mycket av innehållet kunde Altinget presentera redan i maj 2023, men interna bråk om formuleringar har försenat utredningen. Och någon samlad utredning blir det inte. Istället får Örlander uppdraget att föra en dialog med minst fyra andra utredningar som alla berör skogsfrågor, nämligen Miljömålsberedningen, Renmarkskommittén, utredningen om avskogningsförordningen samt en ny planerad utredning om artskyddsfrågor.

Delbetänkande ska vara klart till nyår!

Allt detta ska hanteras i ett mycket högt temo. Redan vid årsskiftet ska utredaren ge ett delbetänkande och föreslå lösningar på mycket kniviga frågor.  När detta är gjort ska ytterligare frågor lösas i ett slutbetänkande, innan sista augusti 2025. Kanske ges då extra tid, så innan betänkandet har remissats är vi nog inne i valrörelsen 2026.

De flesta bedömare hade räknat med att de infekterade frågorna om artskydd och nationella fridlysningsregler samt ersättningen till skogsägare som har höga naturvärden, skulle lösas med denna utredning. Istället meddelade regeringen att man ska hantera de frågorna i en annan ny utredning. Dessutom verkar regeringen bereda valda delar av 2021 års Artskyddsutredning. Det är i så fall bra, för den utredningen är mycket bra och gedigen. Men vem ska utreda helheten?

Både LRF och lobbyorganisationen Skogsindustrierna välkomnar utredningen, men är missnöjda med att artskyddsfrågorna bryts ut.   Världsnaturfonden WWF är kritiska och menar att ” regeringen tillsätter skogsutredning som andas 70-talspolitik”.

I direktivet till den nya skogsutredningen, nämner regeringen EU 72 gånger och biologisk mångfald knappt alls. Så utredningens viktigaste uppdrag är nog att ge förslag på hur Sverige kan harmonisera svensk skogspolitik med EU:s ambitioner på området. Mellan raderna framskymtar även en kritik mot hur svensk skogsnäring själva har hanterat EU.

För samtidigt som skogsnäringen nu tar alla tillfällen att klaga när EU har synpunkter på hur vi sköter våra skogar så var man inte på plats i Bryssel när lagförslag började diskuteras för många år sedan. Nu kommer från Bryssel en ström av både skogliga försöksballonger och skarpa förslag, för ett i grunden förändrat skogsbruk.

”Träff med von der Leyen räcker inte”

Enligt en ledare i Dagens industri har Norden ändå vunnit ”EU-slaget om skogen”. Förstår jag saken rätt menar tidningen att Sverige och Finland kan fortsätta bedriva skogsbruk som man gör, utan EU-inblandning. Detta efter att den svenska och finska statsministern träffat Ursula von der Leyen. Det är en ganska märklig slutsats. Dels för att EU redan har beslutat en rad saker, men också för att det är kunderna som förmodligen kommer att förändra skogsbruket – mer än vad politikerna förmår göra.

Dessutom fungerar EU så att när förslag stoppas av olika skäl, tenderar de att komma tillbaka ett antal år senare. Som motvikt till DI kan man lästa EU-journalisten Ylva Nilssons intressanta  krönika. Hon menar att hur Ursula von der Leyen agerar varken är problemet eller problemets lösning för svensk skogsindustri.

Oavsett artighetsvisiter i Stockholm, har skogsnäringen skapat egna problem. Det har uppstått en virkesbrist, som inte har ett dugg med EU att göra, utan är en effekt av egna överavverkningar i södra och mellersta Sverige.  Men fler förändringar kommer nog från Bryssel. Här är några av de frågor som den nya skogsutredaren lär få titta närmare på.

Ett stort utvecklingsområde för skogsbruket handlar om bättre skoglig planering, inte minst på gårdsnivå. I en läsvärd debattartikel i Land skogsbruk, menar forskarna Karin Öhman och Tomas Lämås att det är dags att lägga dagens skogsbruksplaner på hyllan. I artikeln skissar de på framtidens skogliga planering. 

Skogsägarna förväntas ha kunskap om naturvärden

Många skogsägare har överhuvudtaget ingen plan. Det rimmar illa med EU:s beslut om vad man kallar ”taxonomin” – som är en sorts ram för att underlätta för hållbara investeringar. Ett delkrav är utvecklade skogsbruksplaner som bland annat ska redovisa klimatnytta, samt hur skogsägaren tänker sig återställa biologisk mångfald och skadade ekosystem.

Både i Sverige och inom unionen blir det allt tydligare att vi skogsägare förväntas ha kunskapen om våra skogars eventuella höga natur- och kulturvärden. Kunskapskravet var faktiskt en av de bärande delarna i den skogspolitik som Sverige fick 1993 och som gäller än idag, 30 år senare. Fast det kravet har nog fallit i glömska.

Den 4 januari kom en mycket intressant dom från Högsta förvaltningsdomstolen. Bakgrunden är att det har funnits en möjlighet för bolag och privat skogsägare att mörka kunskapen om höga naturvärden, i form av nyckelbiotoper, genom att be skogsstyrelsen avregistrera dem.  Nu har Skogsstyrelsen analyserat domen och beslutat att upphöra att avregistrera de nyckelbiotoper som myndigheten själv inventerat och registrerat.  Däremot verkar Skogsstyrelsen inte ha tänkt visa de områden man hittills dolt. Men det kan nog ta en annan vändning, för det finns EU-rätt, det så kallade Inspire-direktivet, som säger att miljöinformation ska vara tillgänglig för allmänheten. 

Ursprungsmärkt virke blandas med importvirke

Det är troligt att EU kommer att driva igenom lagkrav om att alla skogsprodukter som säljs inom unionen kan spåras tillbaka till källan. I vårt land borde detta vara enkelt, eftersom varenda avverkning har ett unikt nummer. Problemet är att detta virke nästan alltid blandas ihop med annat virke, ibland till och med importvirke. Redan i slutet av 2024 kommer den första lagarna träda i kraft även om dessa då handlar mer om virke från avskogade och förstörda områden.

EU vill att inga urskogar eller skogar med begränsad mänsklig påverkan ska avverkas. Det är ännu inget strikt lagkrav, men eftersom Sveriges riksdag redan har beslutat att inga skyddsvärda skogar ska avverkas, borde det inte ske i vårt land. Inte minst därför att certifierade virkesköpare har förbundit sig att inte köpa sådant virke. 

EU menar, på goda grunder, att det finns en win-win möjlighet i att rädda våra mest värdefulla skogar och samtidigt lagra mera kol.  Ett steg på vägen är att EU nu har tagit fram tre riktlinjer; för naturnära skogsbruk,  för att definiera kartlägga, övervaka och strikt skydda gammelskog och urskog och för biologisk mångfaldsvänlig beskogning, återskogning och trädplantering.

Tuffare villkor från EU kan väntas

Än så länge är dessa riktlinjer frivilliga, men som med mycket annat inom EU kan frivilliga riktlinjer bli tuffa krav i framtiden. Det är fullt möjligt att det framöver blir avverkningsförbud i skogar med höga naturvärden.

EU har som mål att få friskare och mer tåliga ekosystem i unionen. Man vill reglera detta i en egen förordning. Det kan handla om att sätta mål för vissa signal- och nyckelarter eller hur mycket skog som ska undantas från exempelvis kalhyggesbruk.  För att kunna följa utvecklingen vill EU även ha gemensamma system för satellit- och fjärranalyser av skogarna.  Förslag bereds just nu i Bryssel.

Ännu kommer systemen behöva kalibreras från marken och vi får hoppas att den svenska riksskogstaxeringen får resurser, så att deras långa mätserier kan fortsätta parallellt. 

EU har redan beslutat om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Innan sommaren 2025 måste Sverige införliva regelverket i svensk lag. Riktigt vad det innebär för den svenska skogen är oklart.  Personligen kan jag tycka att om har man avverkat träd bör man ta tillvara hela träden på bästa sätt. Och normalt inte låta grenar och toppar ligga kvar i skogen. Bättre då att avverka färre träd.

Oklart hur mycket fossilt som trängs undan av skogsprodukter

Här kan man notera att i stort sett alla skogens produkter slutar sina dagar som energi. Detta har skogsnäringens PR-folk tagit fasta på och branschens lobbyister säljer snygga rapporter om hur mycket fossila produkter skogen tränger undan. Man kan då undra hur mycket forskning det ligger bakom olika klimatargument?  Enligt Bioekonomiutredningen ”saknas harmoniserande verktyg för att mäta och redovisa den nationella bioekonomins totala substitutionsnytta”.  

Intressant och knappt diskuterat i Sverige är att EU nu planerar skärpt lagstiftning för den PR och reklam där företagen använder miljö- och klimatargument. Påståendena ska vara verifierbara. I annat fall väntar böter eller andra påföljder.  Skogsprodukternas klimatnytta varierar och råvarorna används nog i första hand där de betalas bäst, inte där de kan göra störst klimatnytta. Bästa exemplet är kanske en helt onödig kartong eller reklamtrycksak. Hur beskriver man där deras klimatnytta?

Länge ägde staten ett eget skogsindustriföretag, Aktiebolaget Statens Skogsindustrier, ASSI. 1994 blev företaget en del av AssiDomän och idag är de flesta industrierna privatägda eller nerlagda. Vid ett besök som jag gjorde på ett av Assis pappersbruk fick jag som present och uppmaning en skylt. Där stod att ”Kundernas önskan – är vår lag”. Det kan vara värt att komma ihåg när så många har synpunkter på vad EU ska göra eller inte göra. För kunderna förväntar sig ett annat skogsbruk än det vi bedriver idag. Ordet kund nämndes dock inte en enda gång, när den nya skogsutredningen presenterades.