Skyddad skog hotar inte toapapper och vårdlöner!

Lantbrukarnas Riksförbund tar i så man nästan spricker i sin iver att påvisa hur galet EU:s nya plan för att restaurera naturen slår för det svenska skogsbruket. Tio procents lägre avverkning skulle bland annat leda till att 197 miljoner människor blir utan toapapper. Men hur det verkligen blir är med all säkerhet något helt annat, skriver SMB:s Leif Öster i veckans krönika.

KRÖNIKA Finns det någon koppling mellan mera skyddad skog och toapapper? Ja, det påstår i vart fall LRF, Lantbrukarnas Riksförbund. Budskapet blir då att får inte skogsbruket avverka allt som går, blir det brist på just toapapper. LRF har till och med låtit sin egen konsultfirma Macklean, räkna fram att exakt 197 miljoner människor skulle bli utan toapapper om Sverige minskar avverkningarna med tio procent.

Inte bara det. 158 500 villor skulle bli utan elström och 4 629 sjuksköterskor inte få ut sin lön. Men det är värre än så. Inga trähus alls skulle kunna byggas vid en tioprocentig minskning.

Vän av ordning skakar naturligtvis på huvudet åt LRF:s beräkningar, eftersom vi hade allt toapapper, husvirke, elström och löner till sjuksköterskor för tio år sedan. Då avverkade vi just 90 procent av det vi avverkar idag. Värt att notera här är att Sverige redan idag, i vilket fall regionalt, avverkar mer än den tillgängliga tillväxten. Dessutom tillverkas ofta toapapper lokalt.

Mer betalt för virket med lägre avverkning

Men låt oss ta det från början. Det är rimligt att anta, att när alla EU-beslut om skogen är på plats, kommer kanske Sverige att behöva minska sina avverkningar. Och istället låta unga träd få stå ytterligare en tid och växa i skogen. Så vad skulle egentligen hända om Sverige minskade sina avverkningar med till exempel tio procent? Buden är många. Själv tror jag att skogsägarna skulle få lite mer betalt för sitt virke.

Det skulle verkligen behövas! Enligt en sammanställning som facktidningen ATL nyligen gjort får svenska skogsägare nu sämst betalt av alla länder runt Östersjön. En tysk skogsägare får exempelvis, dubbelt så mycket betalt för samma virke. Man kan tycka att LRF borde gilla en högre lönsamhet för sina medlemmar. Mer begripligt är att Mårten Larsson på lobbyorganisationen Skogsindustrin säger att det är orealistiskt att sänka avverkningarna med tio procent, och att det inte finns någon klimatnytta med att skydda skog. Vilket många anser att det gör. 

Finland skaffar kunskap

Skogsstyrelsen menar i en helt ny rapport att även om avverkningen minskar till 90 procent av dagens avverkningsnivå kan kolsänkan samtidigt öka med knappt tio miljoner ton koldioxid per år fram till år 2100 och det är i riktning med vad EU vill. I modellen har Skogsstyrelsen även bedömt klimatnyttan om 25 procent av virkesvolymen kommer via hyggesfria metoder. Just att bruka en fjärdedel av skogarna med hyggesfria metoder är för övrigt exakt vad Finlands eget Sveaskog, statliga Metsähallitus tänker göra. Man räknar med att därigenom skaffa sig en unik kunskap som kan bli en viktig konkurrensfördel i framtiden. För vi saknar en hel del kunskap om alternativa skogsbruksmetoder.

SLU har bäst kunskap om kalhyggen 

Här hemma i Sverige är SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, förmodligen världsbäst på forskning kring trakthyggesbruk med kalhyggen. Problemet är att SLU inte har gjort någon större forskning om hur man backar bandet och återställer kalhuggna skogsområden till flerskiktade skogar.

Inte heller näringens eget Skogforsk har svar på den frågan. Man har helt enkelt trott att kunskapen inte behövs, eftersom näringen och SLU har ansett att kalhyggen är det som kommer gälla i all framtid.  Svenskt skogsbruk har med andra ord omvandlat och fortsätter omvandla miljontals hektar svenskt skogslandskap, utan att veta hur man återställer det man har omvandlar. 

En av de få som har forskat kring blädningsskogsbruk i Sverige är Lars Lundqvist. Han skriver på Twitter att ”väljer man trakthyggesbruk så kan man inte byta tillbaka”.

Så där står vi idag. Många skogsägare, kunder och EU vill ha mer av hyggesfritt skogsbruk, men kunskapen om hur man ställer om från likåldriga produktionsskogar till mer naturliknade saknas. Den finska modellen, “learning-by-doing” som ett sätt att utveckla nya tekniker och metoder i skogen, måste nog därför tillämpas även i det kommande svenska hyggesfria skogsbruket

Vem ska betala för andra värden än virke?

Skogar kan producera en rad olika ekosystemtjänster som samhället behöver, men skogsägarna får oftast enbart betalt för virket. Samtidigt vill EU alltså minska avverkningarna. Så hur och vad ska skogsägare få betalt för? Och vem ska minska avverkningarna?

Enklast är förstås att minska avverkningarna i statens, fastighetsverkets och möjligen kommunernas skogar. Men EU skissar även nu på att skogsägare ersätts med pengar från de enorma belopp som finns i unionens jordbruksprojekt. Fördelen är då att politiken kan styra mot och ”köpa” konkreta nyttor som man vill erhålla från skogsägare.

Europas jordbrukare är redan vana vid den modellen. Just nu diskuteras nya skogsbruksmetoder för att hindra översvämningar.  Men andra områden där skogsägare kan tänkas få ersättning är klimatreglering, säkrad biodiversitet, satsningar på friluftsliv och att förhindra erosion. Ja, listan kan göras lång. En hel del av åtgärderna kommer naturligtvis minska avverkningarna. Kanske med de där tio procenten? Inget av detta gillas dock av skogsindustrin.

Hot om brist på toapapper kanske då blir skogsnäringens nya kampanjtema? Under tiden har den tidigare LRF-ägda konsultfirman Macklean, som gjorde utredningen, själva har gått i konkurs.