Den svenska energiomställningen för att klara klimatet har bara inletts. Elen kommer att spela en mycket stor roll. Men istället för att sätta sig ned och diskutera sakligt och kompromissa ägnar sig våra politiker åt skyttegravskrig, där kärnkraft ställs mot vindkraft. Titta framåt istället för bakåt, manar professor Filip Johnsson i veckans SMB-krönika.
KRÖNIKA Det är väl ingen nyhet för någon att elektrifiering är den kanske enskilt viktigaste klimatåtgärden i vårt land och i den industrialiserade delen av världen. Naturligtvis tillsammans med en mängd andra åtgärder som måste till, så som till exempel minskad materiell konsumtion, effektiviseringar och mer resurseffektiva system. Eftersom Sverige är ett högindustrialiserat land med mycket energiintensiv industri kommer omställningen kräva mycket mer el. Kanske en fördubbling.
Den svenska elanvändningen har i princip varit konstant under de senaste 30 åren, runt 140 terawattimmar, TWh. Detta trots att industriproduktionen ökat. Inom industrin har det alltså pågått ett konstant effektiviseringsarbete med investeringar i mera energieffektiva processer. På motsvarande sätt har vår elproduktion under större delen av samma period baserats på ungefär lika delar vatten- och kärnkraft, samt en del kraftvärme, vars andel har ökat och nu ligger runt 15 TWh.
Nettoexportör trots nedlagda reaktorer
Under de senaste tio femton åren har också vindkraften byggs ut kraftigt till att producera över 30 TWh och Sverige är numera nettoexportör av el på årsbasis. Detta trots att sex av våra ursprungliga tolv kärnkraftsreaktorer fasats ut – de resterande producerar numera runt 30 procent av Sveriges elproduktion. Tillsammans med att också vår omvärld investerat i stora mängder vindkraft och att det kommer in mer solel har karaktären på elsystemet ändrats. Elproduktionen är mer variabel med mer volatila elpriser som resultat.
Men vi är bara i början av omställningen. Man tänker sig då att Sverige som nation skulle inta en pragmatisk hållning och hitta politiska lösningar på de utmaningar och möjligheter som kommer med elektrifieringen. Speciellt som möjligheterna är många och Sveriges förutsättningar mycket goda jämfört med många andra länder: vi har rika naturresurser, internationellt mycket stark industri och ett starkt energisystem, inklusive mycket stora landytor för vind- och solenergi.
Men icke.
Tvärtom har omställningen blivit något av ett kulturkrig, där vind- och kärnkraft ställs mot varandra. Polariseringen resulterar i ett dåligt klimatledarskap och osäkra marknadsförutsättningar. I stället för att politiken tar ett tydligt ledarskap och får oss alla att förstå att det krävs kompromisser om vi ska lyckas med omställningen, så används energisystemet som slagträ mellan de politiska blocken.
Kanske i brist på andra enklare och tydligare politiska konfliktytor i en komplex värld?
Ofruktbart politiskt bråk om elsystemets historik
En av de mer tröttsamma och icke-konstruktiva politiska diskussionen är den om den historiska utvecklingen av vårt elsystem. Speciellt då orsaken till att kärnkraftreaktorer fasats ut.
Samtidigt händer det en del positivt ute i samhället i anslutning till de faktiska verksamheterna. Det finns ett mycket stort intresse för de nya smarta och flexibla energilösningarna. Kommuner planerar för mer elproduktion genom att till exempel samordna energiplaner, och företag säljer smarta system som aldrig förr, till exempel för att batterier ska kunna bidra med stödtjänster till elnätet och flexibilitet.
Här finns initiativ som både svarar mot dagens behov och är framåtblickande med världsledande batteriforskning. Samtidigt vet vi att vi inte kommer kunna få tillbaka det elsystem vid hade på 90-talet med stabila elpriser. Detta då såväl vårt eget elsystem som det i omvärlden har förändrats i och med den kraftiga utbygganden av ny elproduktion – framförallt i form av vindkraft på grund av dess minskade kostnader.
Det bästa vore därför om politiken kunde fokusera på att skapa stabila marknadsförutsättningar, så att investeringar i all elproduktion underlättas. Tänk om svensk energipolitik kunde vara framåtsyftande snarare än att titta bakåt och längta efter ett elsystem som inte kan återskapas. Om inte, så tror jag det finns en risk att politiken skapar en svensk opinion där en tredjedel av befolkningen inte vill ha vindkraft, en tredjedel inte vill ha kärnkraft och en tredjedel varken vill ha vind- eller kärnkraft.
Och då blir det liksom ingen omställning.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
