Statlig hjälp med att ta upp lån till ny kärnkraft är rimligt – men att garantera ett högt elpris under många år är riskabelt. Och det är rimligt att alla kraftslag ges lika förutsättningar. Det skriver SMB:s krönikör, professor Filip Johnsson i sin helgtext, och funderar över varför Sverige med så goda förutsättningar får energidebatten att låta mer som ett kulturkrig.
KRÖNIKA Sverige har kanske Europas bästa förutsättningar för elektrifieringen av industrin och transporterna. Vi har redan ett elsystem som är i det närmaste fossilfritt med vattenkraft, kärnkraft, kraftvärme och vindkraft. Sverige har dessutom stora ytor för vindkraft och solparker, dessutom med en mycket lång kustlinje för havsbaserad vindkraft. Vi är ett högteknologiskt land vilket ger goda förutsättningar att på sikt få in nya tekniker och system, som flexibilitet i elsystemet, transportsystem med smart laddning av elfordon och kanske ny kärnkraftsteknik som samproducerar el med vätgas för industrin.
Man kunde därför tro att politiken skulle omfamna dessa förutsättningar och fokusera på hur de kan utnyttjas på bästa sätt. Men som jag skrivit i en tidigare krönika så har vi i stället hamnat i vad som väl närmast får betraktas som ett kulturkrig, där särskilt vind- och kärnkraft ställs mot varandra.
Så var finns helhetsgreppet och de breda politiska överenskommelserna? Det är ganska uppenbart att sådana behövs om vi ska komma framåt. Som det är nu riskerar hela omställningen att försenas och vi missar att dra nytta av Sveriges gynnsamma förutsättningar som skulle kunna göra oss till föregångare i klimatomställningen – sådana länder kanske behövs mer än någonsin i dagens läge.
Bra utredning – och tydlig om att kärnkraften blir dyr
Den nya utredningen om finansiering av kärnkraft är bra då den visar på förutsättningarna att finansiera kärnkraft. Jag tycker utredningen är väl utförd, inklusive dess gedigna genomgång av kärnkraftsprojekt i Europa avseende kostnader och vilken finansieringsform de olika länderna tillämpar. Det är uppenbart att ny kärnkraft är dyr och att det kommer ta lång tid innan den kan finnas på plats.
Det land som kanske kommit längst i planeringen av ny kärnkraft är Tjeckien, som bedömer att deras två reaktorer ska stå färdiga 2036 och vara i full kommersiell drift 2038. Sverige är i ett betydligt tidigare planeringsskede men regeringen menar ändå att ny kärnkraft kan så färdig redan 2035, alltså före Tjeckien. Hur realistiskt är det målet, undrar man.
Utredningens förslag om att staten går in och minskar risken för investeringar i kärnkraft genom lån med en ränta som är lägre än vad enskilda aktörer kan erhålla tycker jag är rimligt. Staten kan låna upp pengar till lägre ränta än de villkor enskilda företag kan erhålla.
Däremot verkar det riskfyllt att staten ska garantera ett framtida elpris – en annan hörnsten i utredningens förslag. Vi har ju sett kraftiga nedgångar i kostnaden för el från vind och sol under de senaste decennierna. Garantipriset avser en teknik som alltså i bästa fall kan stå färdig 2035 och garantin ska gälla under lång tid. Vad kommer då ha hänt med teknikutvecklingen för andra kraftslag?
Dessa kraftslag ger dessutom redan idag ett elpris som är lägre än de 80 öre/kWh som utredningen föreslår som garantipris.
Det tillkommer visserligen kostnader för att hantera de variationer som orsakas av den icke-planerbara elproduktionen samt kostnader för att säkerställa systemstabilitet (frekvens- och spänningshållning). Men även om dessa kostnader inte är helt kända idag så finns det inget som pekar på att de skulle vara betydande.
Elsystemet måste överleva maktskiften!
Framförallt är det hela det sammansatta elsystemets egenskaper som är avgörande för elpriset. Vi har redan betydande mängder av vindkraft (och en del solel), både i Sverige och i våra omgivande länder. Det sker dessutom fortsatt stora investeringar i vind och solel runt om i Europa. Detta innebär att flexibilitet i elsystemet kommer att behövas, oberoende av mängden kärnkraft.
Slutsatsen är att politiken behöver ta ett tydligt ledarskap och skapa goda förutsättningar för samtliga kraftslag och ett system som överlever regeringsskiften. Många har efterfrågat teknikneutrala finansierings- och styrmedel. Det kan vara klokt. Men ett annat alternativ är att – likt kärnkraftsutredningen – analysera barriärerna för samtliga kraftslag och sedan skapa de bästa förutsättningarna för varje teknik. Ska det garanteras ett elpris, bör det rimligtvis gälla samtliga tekniker, men då i ett system som säkerställer att konsumenterna inte under lång tid tvingas betala ett överpris.
Tidö-avtalet slår fast att samtliga kraftslag ska ”ha likvärdiga spelregler”. Det kan vara en bra början.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
