I Norge är de rikaste kommunerna de som producerar mest förnybar energi, i Sverige får kommuner som producerar förnybar energi ingenting för det. Hur kan det vara så? Sverige måste börja uppvärdera glesbygdens uppoffringar och bidrag till klimatomställningen.
Jag har bott i små samhällen i både Sverige och Norge. Nu bor jag i Sogndal i Norge, en ort med ungefär 5000 invånare. Sogndal ligger långt från större städer: fem timmar från Oslo och fyra timmar från Bergen. Jag flyttade hit för att studera på universitetet som finns här. I Sverige har orter med 5000 invånare inga universitet.
En sommar bodde jag i Stokmarknes i Nordnorge, där det bor 3000 människor och finns ett modernt sjukhus som man kan föda barn på. I Sverige nedmonteras förlossningsvården utanför storstäderna.
Det finns många olika orsaker till varför landsbygden lever på den norska sidan av gränsen och dör på den svenska. En anledning är att en stor del av skatten för vattenkraften i Norge är lokal och hamnar i de kommuner där vattenkraftverken finns.
Det handlar om stora summor eftersom 95 procent av all elproduktion i Norge kommer från vattenkraft. En del av summan är en typ av naturresurskatt som gör att skattepengar styrs tillbaka till den kommunen där älvarna exploateras. Samtidigt går också fastighetskatten för vattenkraftverken i Norge direkt till kommunerna medan den i Sverige är statlig. I Norge har kommunerna även rätt att köpa 10 procent av kraftproduktionen till självkostnadspris.
I Sverige är vattenkraften också viktig för landets elproduktion och står för cirka 40 procent av produktionen medan vindkraftverken 2019 stod för 12 procent. Men den kommun med störst skatteintäkter per capita är Danderyd, varken känt för sina vattenkraftverk, vindkraftverk eller kärnkraftverk.
Tittar man istället på Norge är kommunen med störst skatteintäkter per capita Bykle. Där bor bara 870 invånare men varje år får kommunen 80 miljoner i skatteintäkter bara för vattenkraften. Faktum är att 9 av de 10 rikaste kommunerna i Norge är glesbygdskommuner med stora vattenkraftverk. De får helt enkelt betalt för energin som produceras där, med resultatet att det i Bykle inte finns ett enda barn som behöver vänta i förskolekö eller en enda åldring som blir utan plats på äldreboende.
Sveriges största vattenkraftverk, Harsprånget, ligger i Jokkmokks kommun tillsammans med fyra andra av Sveriges sju största vattenkraftverk. I Jokkmokk är dock den ekonomiska situationen långt ifrån den i Bykle.
NSD har under året rapporterat om kommunens dåliga ekonomi och senast i förra veckan om hur lärare protesterade mot det planerade sparförslaget i skolan. Enligt Hela Sverige ska leva hade Jokkmokks kommun fått 313 miljoner i skatteintäkter per år endast från vattenkraften om kommunen istället varit placerad i Norge.
Det motsvarar årligen ungefär 64 000 kronor per invånare. Skatteintäkterna bara från vattenkraften hade då blivit betydligt högre än de totala skatteintäkterna Jokkmokk har idag, som är på omkring 50 000 kronor per invånare och år.
Det handlar om vad vi värdesätter och inte. Det är som om Sverige inte förstår, varken det ekonomiska och ekologiska värdet av de kommuner som producerar så stor andel av Sveriges fossilfria el.
Både vattenkraft och vindkraft förändrar dessutom det lokala naturområdet. Även om de förnybara naturresurserna är otroligt mycket bättre både för miljön och klimatet än de fossila energikällorna, så får vi inte glömma att de ändå har ett pris: de påverkar naturen. Omvandlingen från naturlandskap till vattenkraftverk förändrar förutsättningar för den biologiska mångfalden i vattnet och stoppar älvens naturliga flöde. Enligt Naturskyddsföreningen dödas eller skadas blankålar till en total vikt av 150 000 kilo om året i kraftverkens turbiner.
Ett exempel på den lokala miljöpåverkan går återigen att hitta i Jokkmokks kommun där naturreservatet Stora Sjöfallet finns. Naturreservatet är döpt efter det vattenfall som en gång fanns där, det var känt som ett av Europas mest storslagna och kallades ibland för ”Nordens Niagara”. Sen förvandlades vattenfallet Stora Sjöfallet till ett jättestort vattenkraftverk. Det ger hela Sverige billig och grön el, men är på samma gång ett rån av naturen och den turism som Jokkmokk skulle kunnat få om vattenfallet funnits kvar idag.
För att klara klimatmålen måste den förnybara elproduktionen öka. Sverige har ett mål om att ha 100 procent förnybar energi år 2040, vilket framförallt innebär att vindkraftverken i Sverige ska bli fler. Nationellt förväntas en fyrdubbling av vindkraft, och i Norrbotten kommer vindkraften behöva femdubblas för att Sverige ska nå sina klimatmål.
Det finns redan motstånd på landsbygden. Det är inte så konstigt när den svenska landsbygden, i synnerhet den norrländska, redan tvingats offra sin natur för resten av Sveriges elbehov utan att få något tillbaka.
Det går inte att fortsätta att ta och ta och aldrig ge något tillbaka. Det är så man skapar konflikter, vilket bara missgynnar legitimiteten och tempot i den extremt viktiga energiomställningen. Sverige borde följa Norges exempel och rikta tillbaka skattepengarna till platsen naturresurserna har tagits från.
En lokal naturresursskatt skulle också kunna utvidgas från den norska modellen och inte bara inkludera energikällor, utan även användas där andra naturresurser exploateras, som vid gruvdrift. En fortsatt miljöorättvisa tjänar ingen på.
Supermiljöbloggens skribenter skriver ledare på regelbunden basis. Fler krönikor och ledare från Supermiljöbloggen hittar du på SMB Opinion.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
