Aftonbladet springer fossilsamhällets ärenden

Klimatdebatten skulle må bra av färre slappa analyser om påhittade motsättningar. Chartervurmandet från Aftonbladets ledarsida missar att förändrade sociala normer går hand i hand med progressiva styrmedel.

”Alla har rätt att flyga charter på semestern”. Rubriken från Aftonbladets ledarredaktion fick många att sätta kaffet i vrångstrupen, mig själv inräknad. Skribenten Susanna Kierkegaard vill att vi ska fokusera på ”elitens” utsläpp genom progressiv flygskatt, istället för att skambelägga ”vanliga svenska semesterfirare”. Ja, flyget borde till och med bli billigare för den arbetande svensken.

Texten har fått mycket kritik, bland annat från Expressen Kultur och Aftonbladets egna kultursida. Under gårdagen svarade Kierkegaard med att ”charterhatarna vet att de har förlorat”.

Kierkegaard lyfter frågor om identifikation och metod i klimatrörelsen. Jag håller med om att det finns goda skäl för miljöengagerade att fundera över hur man bäst skapar en inkluderande omställning.

Men att ställa ”charterhatare” mot ”vanligt folk” kan knappast kallas för en bra strategi om man vill ha verklig förändring. Se på den gängse politiken som förs, hur samhällets ekonomiska intressen fortfarande riktas mot en högkonsumerande ideologi som i rask takt kör oss mot avgrunden. Det är de fossila bakåtsträvarna som bromsar omställningen, inte miljörörelsen.

Flera kritiker har rätteligen påpekat att chartersemester en gång om året inte är en mänsklig rättighet. De flesta människor på jorden har aldrig satt sin fot på ett flygplan. Svenskar – oavsett nationell klass – tillhör en global elit som ökat sitt flygande med 120 procent sedan 90-talet. Det är en bidragande faktor till att Sverige har mycket stora utsläpp per capita. Flygandet är en av de lättaste sakerna för individen att göra avkall på för att minska sin klimatpåverkan.

Under dessa förutsättningar är det varken nyskapande eller effektivt att ifrågasätta flygkritiken med någon slags nedvärderande klassanalys (svenska arbetare MÅSTE uppenbarligen flyga till Medelhavet varje år) där miljörörelsen utmålas som boven. Det är fossilpopulism.

Samma populism ser tyvärr ut att prägla hela valrörelsen. Från höger till vänster verkar partierna oförmögna att kommunicera forskningens jobbiga sanning: Klimatkrisen kommer, vare sig vi vill det eller inte, innebära förändringar i hur vi lever och konsumerar. Så är det.

Istället talar Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sig enögt varma för fossilfritt stål och batterifabriker, men sänker samtidigt skatten på fossila drivmedel och uppmanar till fortsatt flygande. ”Sverige går före genom att satsa på industrins omställning, inte genom att undersköterskan som sparat hela året avstår från charterresan på grund av flygskam”, skriver miljö- och klimatminister Annika Strandhäll (S).

Det är samma falska motsättning som Aftonbladets ledarsida ägnar sig åt. Progressiv flygskatt mot förändrade sociala normer. Industriomställning mot beteendeförändring. Är det verkligen för mycket begärt att det klimatpolitiska samtalet ska sluta vara nergrävt i poserande skyttegravar?

För grattis hörrni, motsatsförhållandena ni letar efter existerar inte. Det går att göra två saker samtidigt. Det är till och med extremt eftersträvansvärt. I de allra flesta fallen kan de båda sidorna dessutom förstärka varandra.

Om Aftonbladets ledarsida vill bidra till klimatomställningen bör de sluta slåss mot inbillade väderkvarnar. Istället vore det klädsamt med lite självinsikt och riktig solidaritet.

Anna Ljungström, redaktör på SMB.

Veckans lästips: Energidebatten är ännu ett område som präglas av onödig polarisering. Svensk Vindenergi och Uniper Sverige gick i veckan ut med ett gemensamt önskemål om att politiken ska sluta måla upp motsättningar mellan vindkraft och kärnkraft.

Åsikter som uttrycks i texten är skribentens egna. Fler krönikor och ledare från våra skribenter hittar du på SMB Opinion.