Många barn och ungdomar känner oro och i vissa fall ångest över klimatet. Även de äldre oroar sig, visar övertygande undersökningar. Och nu reagerar landets regioner och inrättar en rådgivande funktion på 1177 för att möta denna speciella ohälsa. Det är bra och nödvändigt. Kan vi hoppas att statens myndigheter går samma väg? Eller hämmas de av regeringens likgiltighet inför klimathotet?
LEDARE Nyheten kom för några dagar sedan. Regionernas gemensamma bolag Inera, ansvarigt för bland annat sjukvårdsupplysningen 1177, drar nu igång ett arbete för att kunna möta medborgares klimatoro.
Under egen rubrik på avdelningen för psykisk hälsa återfinns fliken ”Att leva med oro för klimatet”. Här finns förslag, tips och råd om hur man som privatperson ska kunna göra, gentemot sig själv eller sina barn, om sådan oro finns.
Och det är ju just vad som är fallet, hos allt flera. Ursprunget till lanseringen är att en rad regioner med Skåne i spetsen i sin dagliga verksamhet mött just detta och vänt sig till Inera med önskemål om hjälp. Sidan med anvisningar är identiskt utformad i samtliga regioner, och försedd med länkar till respektive vårdcentraler, för de som mår så dåligt att de kan tänkas behöva professionell hjälp.
Vården inte skyldig till oro – men kanske regeringen?
Att klimathotet tillåtits växa, år från år, utan att Sveriges och världens ledare förmått agera så att det funnes mer av hopp om och tro på en bättre utveckling är djupt sorgligt. Men det är såklart inte våra vårdhuvudmäns fel.
Men man kanske måste lasta Sveriges högsta politiska ledning? För det här initiativet från regionerna, och 1177-ledningens verkställande av det, kontrasterar starkt mot somliga statliga myndigheters beröringsskräck för klimathotet.
När det gäller Skolverket, den myndighet som utformar instruktioner till landets lärare om hur undervisning ska bedrivas och om vad den ska innehålla, har ointresset att bringa klarhet om vad som är lärarnas beting i klimatfrågan varit monumentalt.
SMB har vid flera tillfällen varit i kontakt med en djupt klimatengagerad lärare, som tillsammans med likasinnade, försökt skaka fram svar och komma i dialog med sin myndighet. Hon intervjuades om detta för ett år sedan.
Hur ska vi sköta vårt uppdrag att utbilda eleverna om hållbarhet och god livsmiljö? … Det står inte en rad i våra instruktioner om det här, det borde stå på första sidan, sa läraren bland annat.
Sedan dess har kampen för att få besked och vägledning av myndigheten fortsatt. Tyvärr utan särskild framgång. När SMB förhör sig om läget idag, har alldeles för litet hänt. En ettårig utbildning för lärare och rektorer ska visserligen dras igång i denna höst.
Skolverket måste fokusera mer på klimathotet
Men det krävs, framhåller lärargruppen, en mycket starkare fokusering. ”Gå ut tydligt med att klimatkatastrofen vi står inför är mänsklighetens största utmaning och att vi som möter barn och ungdomar har ett extra stort ansvar kring hur vi undervisar dem i detta” lyder uppmaningen i ett färskt brev till Skolverkets nytillsatte generaldirektör Joakim Malmström.
SMB instämmer helhjärtat i det kravet.
Undertecknarna, lärare och psykologer i klimatnätverken Teachers Rebellion och XR psykologer, har bett om ett möte med verkets ledning, vilket så här långt avböjts.
Kan orsaken vara att de bedöms vara ett säkerhetshot, i likhet med hur andra fredliga klimatengagerade individer etiketterats på senare tid?
Det kan ju i så fall vara ett praktiskt sätt att undvika dialog om civilisationens ödesfråga på myndighetsnivå, i ett läge när landets högsta politiska ledning så eftertryckligt stoppat huvudet i sanden inför klimatförändringens realiteter.
Liknande aktioner och protester har förekommit gentemot Folkhälsomyndigheten, som inte heller den har velat (fått?) kommunicera de antropogena klimatförändringarnas oerhörda betydelse för folkhälsan, och en allt försämrad sådan i spåren av uppvärmningen. Också detta uppmärksammade SMB i fjol.
Den svenska förvaltningsformen håller hårt på myndigheternas status som självständiga i förhållande till statens politiska ledning. Men självklart kan (och ska) myndigheter styras. Det sker genom föreskrifter och regleringsbrev.
Det står de politiska makthavarna fritt att formulera skarpare krav i regleringsbreven till sina myndigheter på adekvat hantering av klimathotet.
Här saknas ännu verkligt mycket. Och det har blivit extremt bråttom. Och det återstår att se om regeringen kommer att visa handlingskraft.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
