”Den höga konsumtionsnivån ter sig normal, den ifrågasätts inte, eftersom alla andra konsumerar lika mycket. Att inte ha bil, bo trångt, ha tjock-tv, gammal mobiltelefon eller ha få och fula kläder väcker skamkänslor”, skriver Magnus Boström, professor i sociologi vid Örebro Universitet.
Hjälper coronapandemin till att avslöja masskonsumtionssamhället och dess ytliga löften? Kan det tillfälliga avbrottet från vissa konsumtionsmönster, till exempel flygresor och shopping, ge hintar om hur mer hållbara livsstilar kan levas? Eller kommer ekorrhjulet att fortsätta som vanligt när allt är över? Är de uppdämda begären alltför pockande?
Vi vet inte än. Vi får se om pandemin hjälper till att peka på en väg bort från den överkonsumtion som håller på att undergräva de ekologiska förutsättningarna för hela vår och andra arters existens. Det behövs som bekant, enligt WWF, 4 planeter om alla levde som vi i Sverige och de svenska konsumtionsbaserade växthusutsläppen är cirka 9 ton per person och år enligt Naturvårdsverket.
Denna nödvändiga förändringsprocess är allt annat än enkel, givet hur inpyrd masskonsumtionen är i våra sociala liv. Det är detta vi i grunden behöver förstå: att våra konsumtionsmönster och -begär i djupet och i grunden är sociala och verkar genom våra relationer. Därmed inte sagt att olika ekonomiska, politiska, teknologiska, mediala och kulturella makrostrukturer inte är oerhört kraftfulla i att foga in individer i såväl upprätthållande av konsumtionsmönstren som en föreställning att alla problem – inklusive klimatkrisen – ska lösas med hjälp av konsumtion. Amazons väntade inträde på den svenska marknaden kommer inte precis att göra omställningen lättare. Men: motmakten är möjlig och har redan startat.
Denna motmakt kan dock inte vara individuell, och till att börja med måste vi inse hur det sociala livet samspelar med strukturerna att upprätthålla och accelerera konsumtionen.
Min egen och annan aktuell och klassisk konsumtionssociologisk forskning påvisar hur en rad mekanismer i det sociala livet samverkar med begäret att konsumera mera. Till att börja med har vi signalvärdet av ens köpkraft och sätt att konsumera ting, varumärken och upplevelser. Vi behöver visa att vi är pålitliga, anställningsbara, kultiverade, attraktiva och världsvana medborgare och det går inte att överskatta konsumtionens betydelse i detta avseende.
Mer därtill: Vi bekräftar våra relationer och grupptillhörighet med konsumtion och vardagsritualer som att renovera hemmet, ge gåvor, shoppa tillsammans, planera semesterresor och lyxa till det ibland. Kärlek, vänskap och omhändertagande uttrycks genom konsumtion. Vi jämför oss, formar våra identiteter och söker social status och bekräftelse via konsumtionen. Den höga konsumtionsnivån ter sig normal, den ifrågasätts inte, eftersom alla andra konsumerar lika mycket. Att inte ha bil, bo trångt, ha tjock-tv, gammal mobiltelefon eller ha få och fula kläder väcker skamkänslor.
Konsumtionssamhället präglas av ett jäktat ”här och nu”-fokus. Rastlöst jagas det nya, fräscha, innovativa. Varorna är tillgängliga 24 timmar om dygnet och med kreditkort och rabatter är det “goda och fulländade livet” som sägs nås med konsumtion nästan inom räckhåll. Men: på grund av det enorma utbudet, löftena och oändliga möjligheter att jämföra sig med andra både IRL och på sociala medier uppstår en konstant känsla av man missar något viktigt. Detta skapar avundsjuka, ångest och frustration – och dessa negativa känslor upprätthåller överkonsumtionsspiralen. Löftena infrias aldrig.
Konsumtionens konsekvenser är osynliga eftersom de är indirekta och långsiktiga. Produktionen sker långt borta någonstans. Även om de syns, upprätthålls vanorna därför att alla andra gör det. Så länge de som har mer makt och pengar fortsätter som vanligt finns det ingen anledning att göra det själv, resoneras det. Det är ett kollektivt ansvarsdilemma.
Finns det någon väg ut ur ekorrhjulet?
Givetvis kan inte ansvaret läggas på den enskilde. Problemet är strukturellt och måste därför hanteras kollektivt. Detta innebär emellertid inte att det inte fungerar med omställningstryck som kommer underifrån. Förändringen måste ske både uppifrån och nedifrån samtidigt och i växelverkan. Trots starka klimatförnekarrörelser finns också en tilltagande kritik, en antikonsumtionsrörelse och en ökad medvetenhet om ekologiska fotavtryck och en planet i kris.
Medvetenhet stärks på sina håll av att materiella begär och ökad konsumtion inte är vägen till lycka, hälsa och välmående. Likväl: även den mycket medvetna, reflekterande och ansvarstagande konsumenten är en del av samhällets begränsande normer och strukturer. Dessa barriärer är inte bara externa, utan sitter i kroppen, impulserna, vanorna och är djupt rotade genom socialisationen. De är djupt invävda i det sociala livets sätt att fungera och pulsera.
Kan en förändringsprocess ha initierats av covid-19 pandemin? I vilken utsträckning har avbrottet avslöjat normaliserad konsumtion? Hur känns det för folk att hindras från jakten på vissa konsumtionsvaror? I vilken utsträckning har familjer och vänner hittat på nya sätt att ägna tid tillsammans och odla sina relationer som inte fokuserar på konsumtion?
Forskning får och behöver utvisa om och i vilken grad detta avbrott kan ha initierat ett slags transformativt lärande i riktning mot mer hållbara livsstilar eller om människor kommer hasta tillbaka i gamla mönster. I vilket fall, i och med att mass- och överkonsumtionen är inneboende social till sin natur, måste omställningen också vara social till sin natur. Det låter sig inte göras av enskilda människor utan måste involvera den sociala gruppen: familj och vänner, sociala nätverket, föreningen, skolan, kommunen, arbetsplatsen, institutionerna – ja, det är en samhällsfråga.
Magnus Boström, professor i sociologi vid Örebro Universitet
Det här är en debattartikel publicerad på SMB:s opinionsida. Åsikterna i texten tillhör skribenten.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
