(Tryck ENTER för fler alternativ)
Sökförslag:
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.

Mattias Goldmann, Fores: "Så vinner partierna klimatvalet"

Foto: Fores

I EU-parlamentsvalet var andelen klimatröstande rekordhög. Beteendet förstärks av rekordvärmen och skogsbranden, liksom av de relativt små skillnaderna mellan blocken i de traditionella valfrågorna. Därtill är klimatfrågan särskilt viktig bland de som funderar på att byta block. Strategin att gömma undan klimatfrågan, som sex av riksdagspartierna försökt sig på, håller inte. Här är bästa ingångarna för respektive parti – och angreppspunkter på de två partier som redan kallar sig gröna.
Socialdemokraternas mål att nå 35 procent förutsätter att man tar tillbaks väljare från Miljöpartiet, vilket också är avgörande för om man i en eventuell regeringsförhandling ska slippa släppa in Miljöpartiet på centrala taburetter. Klimatet är nyckeln, och en uppdatering av visionen om det gröna folkhemmet är vägen. Här kan Stefan Löfven luta sig mot sitt Almedalstal 2012, som handlade just om hur mycket nya jobb klimatomställningen ger. Komplettera med jobben som omställningen till förnybara drivmedel ger, vilket Löfven rev ner applåder för i sitt tal på World Bioenergy i våras, och med möjligheterna att öka miljöskatternas andel av skattekvoterna, som Magdalena Andersson charmade Naturskyddsföreningens höstkonferens med.
Vänsterpartiets förhoppningar om ett rekordval ser ut att grusas av att Miljöpartiet anammat samma förbudslinje mot vinster i välfärden, och av att många feministröster går till Fi. Men på klimatområdet har Fi inga skarpa förslag och Vänsterpartiet går faktiskt längre än Miljöpartiet när det gäller utsläppsmål och inrättandet av en klimatminister. Med det ökade skatteintag som partiet föreslår finns det också möjlighet att lova mer gällande till exempel klimatsmart kollektivtrafik, som bör vara mycket attraktivt för de egna marginalväljarna.
Moderaterna var en kort stund ”det nya Miljöpartiet”. När partiet i EU-valet saknade svar på klimatutmaningarna och fick uselt betyg av Naturskyddsföreningen, gjorde man sitt sämsta val någonsin och tappade många väljare direkt till Miljöpartiet. När man tillsammans med Sverigedemokraterna är ensamma om att inte medverka på Klimatriksdagen förstärks bilden att ett parti som fortsatt inte ser klimatet som en prioriterad fråga. Om man i Alliansens kommande valmanifest upplevs ha bromsat centerns miljöförslag, fortsätter kräftgången. På samma sätt som Anders Borg i våras frälste moderatstämman med sitt brandtal om att en ansvarsfull ekonomi förutsätter ökade investeringar i tillväxtmotorn Afrika, bör han slå fast att långsiktigt säkrad tillväxt kräver ett svenskt ledarskap i omställningen till förnybart. Därmed sätts punkt för Moderaternas nuvarande skepsis mot målet om en fossilbränsleoberoende fordonsflotta, mot skärpta svenska klimatmål och mot påskyndad skatteväxling.
Att ”gröna liberaler” inte gjort starka avtryck i Folkpartiet blir för dem alltmer bekymmersamt i takt med att Björklunds ledarskap i skolfrågan utmanas av både Löfven och Fridolin. Samtidigt finns ett allt tydligare utrymme för en liberal grön politik i takt med att Miljöpartiet rör sig vänsterut, där Folkpartiet inte behöver ta den hänsyn till konventionellt jordbruk som Centerpartiet hämmas av. Omprofileringen underlättas av att partiets dogmatiska kärnkraftsförespråkare lämnar rikspolitiken, så att partiet nu kan öppna upp för marknadslösningar också inom energiområdet – även om det innebär att det inte blir nya reaktorer.
Kristdemokraterna har utrymme att ge ”verklighetens folk” en klimatdimension, med flyttat fokus från sjunkande söderhavsöar och kommande generationer till här och nu, med översvämmade källare och brinnande skogar. En sådan profilering innebär att tidigare valrörelsers löften om sänkta bensinskatter ersätts med löften om att dyrare drivmedel kompenseras.
FN:s flyktingorgan UNHCR anger att klimatförändringarnas effekter, främst torkan och därmed ökade svårigheter att odla eller ha boskap, leder till ökande flyktingströmmar. Därmed bör Sverigedemokraterna, med sin i grunden avskyvärda beröringsskräck mot människor med annan bakgrund, vara särskilt pådrivande för tuffa globala utsläppsminskningar och ett bistånd med starkare klimatfokus än i dag. Det vore en radikal och välkommen positionsförflyttning.
Därtill är de båda gröna partierna inte oantastliga i klimatfrågan. Centerpartiets kritik mot ökad beskattning av drivmedel, flyg och lastbil gör det svårt att förstå hur fordonsflottan faktiskt ska bli fossilbränsleoberoende. Att Miljöpartiet vill höja miljöskatter, inkomstskatt och arbetsgivaravgifter ger utrymme för partier som vill skatteväxla på riktigt, samtidigt som kravet på att lagvägen stänga minst två reaktorer under mandatperioden öppnar för andra partier att spara miljardbelopp genom att med ekonomiska styrmedel låta kärnkraften avveckla sig själv.
Knappt tre veckor kvar till valet är lång tid i politiken. Partierna bör utnyttja det till att stärka sin klimatprofil, för sin egen skull lika mycket som för klimatets.
Mattias Goldmann, Vd, tankesmedjan Fores

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

Läs vad vi vill göra
Tipsa!

Tipsa oss

Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Du kan nu spara nyheter!

    Lägg till något för att läsa senare eller att kunna återkomma till.

    OBS! De sparas endast i den här webbläsaren.