(Tryck ENTER för fler alternativ)
Sökförslag:
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.

Nikolas Palmgren, frilansskribent: Klimatsmart hemma – miljöbov på jobbet

Om vi ska kunna uppnå målet för begränsad klimatpåverkan krävs radikala förändringar i vår livsstil. Det vet vi. Och vi är många som försöker förändra vår livsstil – slänga mindre sopor, åka mer kollektivt, vara sparsam med hushållsenergi, äta mindre kött, välja bort den långa flygresan eller resa med ett mer sparsamt alternativ osv.
Jag försöker göra allt det där.
Jag vill vara en person som gör allt för att minska klimatpåverkan, och jag ser mig själv som en miljömedveten person. Men när jag synar mig själv inser jag att jag är en miljöbov. I alla fall fram till klockan fem på dagen.
I mitt arbete har jag sällan en tanke på att de beslut jag fattar har betydelse för miljön. Jag förväntas heller inte att fundera i de banorna. Mina miljöovänliga beteenden är snarare standard, och jag har aldrig hört någon på jobbet diskutera vårt företags avtryck på miljön. I webbvärlden, där jag arbetar, är miljö ofta en ickefråga.
Utan att blinka kan jag:
• Ta bilen till möten för att det är tunnelbanebyten på vägen
• Ta flyget till möten som mycket väl hade kunnat ske över Skype
• Ta flyget istället för tåg (trots att det knappt är någon tidsvinst)
• Skicka bud med bil inom staden
• Skriva ut tonvis med dokument som samlas på skrivbordet och sedan slängs
• Trycka fram kopp efter kopp med kapselkaffe
• … och så vidare
Sedan åker jag hem och lagar en gryta på närproducerade rovor för att ”dra mitt strå till stacken”. Kanske inte alltid..
När jag försöker visualisera företag som är dåliga för miljön ser jag framför mig ett pappersbruk som släpper ut vatten från sin blekningsprocess direkt i havet. Jag ser rökpelare från en rad kolkraftverk som står rätt upp i himlen och bildar ett stort, svart moln. Bilden av ett miljövidrigt företag har etablerats någon gång på 80-talet och aldrig förändrats.
Men när jag tänker efter så inser jag att många industrier såklart har en strikt miljöpolicy. Jag har det inte. Jag skickar istället iväg ett brev med bil.
I och med denna text uppmanar jag, främst mig själv, men även andra som känner igen sig, att tänka efter en gång till på jobbet. För mig rör det sig ofta om resor och transporter där jag lätt blir bekväm, de flesta av oss känner nog till uttrycket ”time is money”. Nästa gång jag ska skicka något litet ska jag kräva cykelbud och är det ett större paket (vilket det sällan är) ska jag kräva miljöbil.
Jag ska aldrig mer åka på ett möte som går att ta över nätet och jag ska aldrig plocka flaskvatten ur kylen. Jag ska också ta upp frågorna med mina kollegor. Bli lite obekväm. Sedan ska jag kräva att vi köper in en cykel till jobbet (bil har vi redan) så kan vi snabbt ta oss till möten inom staden – och faktiskt leverera våra egna bud när vi kan!
Jag är medveten om att miljömedvetenhet ibland kan vara en kostnadsfråga men jag ser hellre att det är vi som betalar priset än vår nästa generation.
Då kanske jag har dragit ett strå till stacken för första gången – på riktigt.

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

Läs vad vi vill göra
Tipsa!

Tipsa oss

Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Du kan nu spara nyheter!

    Lägg till något för att läsa senare eller att kunna återkomma till.

    OBS! De sparas endast i den här webbläsaren.