(Tryck ENTER för fler alternativ)
Sökförslag:
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.

Norge klimatsatsar – åtta lärdomar för Sverige

Foto: Sweco

Norska regeringen har nu presenterat sin klimatplan för 2021–2030. Här finns mycket att inspireras av för det fortsatta klimatarbetet – men också en fortsatt otydlighet om oljan. Mattias Goldmann listar det mest relevanta och jämför med vad Sverige åtagit sig.

En årlig klimatbudget. Norge ska till 2050 vara i det närmaste klimatneutralt och till 2030 minska sin klimatpåverkan med 50–55 % jämfört med 1990. Detta ingår i Parisavtalets krav på ”Enhanced Action”, som Norge var tredje först i världen att svara upp mot, men det är som bekant inte de långsiktiga målen som gör skillnad utan det konkreta utsläppsminskningarna. Därför är det särskilt spännande att Norge inför årliga utsläppskvoter, som nu tas fram för första gången. De ska successivt skärpas fram till 2030, med första kontrollstation 2024.

Skillnaden är tydlig mot Sverige; vårt klimatpolitiska ramverk är likt brittiska Climate Act men har inte med årliga koldioxidbudgetar.

Klimatnyttan beräknad. Den norska klimatplanen är full av konkreta värden för hur stor klimatnyttan är per åtgärd. Utsläppsfria stadsbussar minskar utsläppen med cirka 1 miljon ton koldioxid åren 2025–2030, insatserna i sjöfarten ger ungefär den dubbla klimatnyttan.

Skillnaden är markant mot den svenska klimatpolitiska handlingsplanen som riksdagen antog i somras, där åtgärdernas klimatpåverkan huvudsakligen inte är beräknad – vilket också Klimatpolitiska rådet kritiserat.

Världens högsta koldioxidskatt. Norge ska stegvis drygt tredubbla sin koldioxidskatt från dagens 590 NOK/ton koldioxid till 2 000 NOK/ton år 2030. Det blir då den överlägset högsta koldioxidskatter som något land aviserat. Höjningen ska ske utan att det totala skattetrycket ökar, alltså som en del av en grön skatteväxling, där sänkningarna nu ska diskuteras politiskt.

Norge har också beslutat att successivt vidga skatterna, och med den nya klimatavgiften på avfallsförbränning täcks över 70 % av utsläppen utanför handlande sektor. Sammantaget räcker detta för ungefär två tredjedelar av 2030 års klimatmål – så effektivt är det att beskatta utsläpp.

Den svenska koldioxidskatten är i nuläget högre än den norska, med samma process att vidga vad den omfattas. Sveriges beslutade gröna skatteväxling på 15 miljarder kronor är mycket blygsam i jämförelse, men den gäller å andra sidan bara för denna mandatperiod.

Nollutsläppsfordon. Transportsektorns klimatpåverkan ska halveras till 2030 – eftersom den står för ungefär 60 % av Norges klimatpåverkan utanför utsläppshandeln, så krävs det för att klara klimatmålen. Huvudsakligen ska målet nås genom att nya fordon ska ha nollutsläpp; 2025 för nybilsförsäljningen och redan nästa år för offentlig sektors inköp av personbilar och mindre transportfordon.

Från 2023 ska alla nya norska upphandlade färjor vara nollutsläpp, 2024 alla servicefartyg i de marina näringarna och 2025 alla snabbfärjor. Alla nya stadsbussar ska ha nollutsläpp från 2025, fem år senare ska målet också nås för 75 % av nya långdistansbussar och 50 % av nya lastbilar.

Järnvägen byggs ut, med mer än fördubblade anslag jämfört med år 2013, och under våren presenteras en ny nationell transportplan för åren 2022–2033, som ska leda till en snabbare överflyttning till hållbara transporter. Kommuner ska få införa nollutsläppszoner, till en början som pilotprojekt i utvalda städer.

Det svenska målet för transportsektorn är klimatmässigt tuffare, med 70 % minskad klimatpåverkan mellan 2010 till 2030, men hittills har Sverige inte konkreta årtal för när olika delar av transporterna ska vara utsläppsfria. 

Kvotplikt och flygskatt. I år ska 24,5 % av vägsektorns drivmedel vara förnybara, varav minst 9 % avancerade biodrivmedel. Nästa år införs en kvotplikt också för arbetsmaskiner och sjöfarten, som successivt höjs till samma nivå som för vägtrafiken.

Också flyget har en kvotplikt, med krav på minst 0,5 % avancerade biodrivmedel i flygbränslet, utöver att Norge som enda land i EU/EES har Norge en koldioxidskatt på inrikesflyget – och år 2030 ska flygets totala klimatavgift vara 2 000 NOK/ton, med utsläppshandel och koldioxidskatt. En resa tur/retur Kanarieöarna blir därmed ungefär 3 000 kronor dyrare, mycket mer om också höghöjdseffekten räknas in; helt klart tillräckligt för att påverka resemönster.

Sverige har istället en reduktionsplikt, där drivmedlens klimatpåverkan är i fokus och som successivt nu höjs, – även för flyget som i år får krav på 0,8% reduktion. I motsats till Norge har vi en flygskatt som inte relaterar till flygets klimatpåverkan, och som är mycket lägre än den nivå Norge nu aviserar.

Koldioxidlagring. Stortinget behandlar just nu norska regeringens förslag Langskip, en första fullskale-anläggning för CCS (carbon capture and storage), med insamling, transport och lagring av koldioxid. Koldioxiden ska komma från Norcems cementfabrik i Brevik och transporten ske genom Northern Lights, ett samarbete mellan Equinor, Shell och Total. Staten medfinansierar också CCS vid Fortum Oslo Varmes avfallsförbränningsanläggning, förutsatt att också t.ex. EU medfinansierar.

Allt detta är i linje med de svenska CCS-planerna, som precis konkretiserats i regleringsbrevet till Energimyndigheten, och öppnar för samverkan mellan Norge och Sverige.

Teknikneutralt. Regeringen betonar att den vill styra med klimatmål men inte med teknikval. Till exempel kan utsläppsfria fordon uppnås med el, vätgas, biogas eller på andra sätt. Det finns undantag, som att färjelinjen Bodø-Moskenes ska gå på just vätgas, men de är begränsade.

Sverige är på väg åt detta håll; reduktionsplikten, Klimatklivet och Industriklivet är alla teknikneutrala – men vi har haft en rad tydligt teknikstyrande satsningar såsom produktionstöd för biogas, elbusspremie och elcykelpremie, och nu elvägar. 

Oljan ska hanteras – senare. Oljeindustrin står för ungefär en fjärdedel av Norges samlade klimatpåverkan. Från 2020 till 2030 förväntas dessa utsläpp minska från 13,4 till 9,7 miljoner ton, främst för att oljeanläggningarna elektrifieras. Från 2025 ska naturgas inte användas i byggprocesser och fossila bränslen ska fasas ut för industriellt bruk till 2030, en långsiktig plan för vätgas tas fram och nya torvtäkter kommer troligen att förbjudas.  Men det stora årtalet inom energipolitiken saknas i planen: Det finns inget slutår för oljeutvinningen.

En direkt jämförelse med Sverige är svår, eftersom Norge är oljeproducent och Sverige oljekonsument. Det blir mer logiskt att jämföra med Danmark som är EU:s största oljeproducent och som beslutat sig för att avsluta produktionen senast år 2050 och redan stoppar alla nya licensrundor.

Sverige ska vara en ”permanent världsutställning för klimatet”; Fossilfritt Sveriges paroll som stora delar av näringslivet anammat. Regeringsförklaringen slår också fast att vi ska bli ”världens första fossilfria välfärdsland”. Det är mycket glädjande att det nu finns en tydlig kamp om det klimatmässiga ledarskapet, där andra kan lära av oss och vi av andra – inte minst av vårt grannlands i stora delar ambitiösa klimatplan.

Mattias Goldmann
Mattias är hållbarhetschef på Sweco. Han arbetade tidigare som VD på tankesmedjan Fores och är en välkänd röst i miljödebatten.


Detta är en fristående analys publicerad på Supermiljöbloggens hemsida.

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

Läs vad vi vill göra
Tipsa!

Tipsa oss

Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra