Sverige har ett enda sektorsmål: att transporternas klimatpåverkan till år 2030 ska minska med 70 procent jämfört med år 2010. Därför är det rimligt att läsa Klimatpolitiska rådets nya granskning av svensk klimatpolitik ur ett transportperspektiv. 2030-sekretariatets Mattias Goldmann går igenom rådets rekommendationer och de mest relevanta konkretiseringarna.
Rekommendation 1: ”Förbättra styrningen av statliga myndigheter och samordningen mellan olika politikområden och beslutsnivåer”
Här går utvecklingen åt fel håll. Fram till 2019 hade Energimyndigheten i uppdrag av regeringen att samordna omställningen av transportsektorn till fossilfrihet, med Transportstyrelsen, Trafikverket, Trafikanalys, Naturvårdsverket och Boverket. Nu har ingen det ansvaret.
Regeringen påstår också att ”Klimatmålen är en central utgångspunkt för den framtida statliga transportinfrastrukturplaneringen”, men inte många håller med – infrastrukturpropositionen utgår ifrån trendframskrivningar av transporterna, inte från klimatmålen vi enats om, och Trafikverket menar att utsläppsminskningarna måste ske i andra sektorer trots att 2030-målet ju är ett transportmål.
”Det är oroande att ännu en planeringsperiod riskerar att passera utan att transportplaneringen på något påtagligt sätt anpassas till det klimatpolitiska ramverkets intentioner”, sammanfattar Klimatpolitiska Rådet.
2: ”Stärk målbild och styrmedel på viktiga områden: Förstärk styrningen för ett transporteffektivt samhälle”
Regeringen tillsatte en utredning kring hur och när fossila drivmedel ska vara utfasade i Sverige och EU, samt om och i så fall hur försäljning av nya bensin-och dieseldrivna bilar ska förbjudas. Utredningen kom, men sen hände ingenting. Inga förslag kom från regeringen.
Klimatpolitiska Rådet slår fast att kommande handlingsplan från nästa regering – vilken den än blir – måste slå fast 2040 som slutår på svensk nivå för fossila bränslen och 2030 som slutår för nybilsförsäljning av fossilbilar. Det bör alla sju partier som står bakom 2030-målet kunna åta sig redan nu.
3: ”Skapa bättre förutsättningar för investeringar som bidrar till att klimatmålen nås: Reformera skattesystemet med sikte på minskad klimatpåverkan och ökad resurseffektivitet”
Klimatpolitiska Rådet bedömer ”att delar av en grön skatteväxling har genomförts men inte i en omfattning som kan betraktas som kraftfull”. Det är ett duttande med ändrade regler för förmånscyklar och premier där vissa kommit och gått och andra återkommande inte kunnat betalas ut eftersom regeringen inte tillfört tillräckliga medel.
Januariavtalet slog fast att 15 miljarder skulle skatteväxlas grönt, och kom – om vi räknar generöst – upp i 10 miljarder kronor innan man började skatteväxla i motsatt riktning. Först sänktes skatten på bensin och diesel med 50 öre litern, nu föreslås ytterligare 1,30 kronors sänkning, vilket tillsammans med 1 000-1 500 kronor till alla som har bil är en solklar grå skatteväxling på sammantaget nästan 10 miljarder kronor.
I viss mån kan det kompenseras av att dagens reseavdrag, som ensidigt gynnar privatbilism, ersätts med ett transportslagsneutralt system, men det införs först nästa mandatperiod.
4: ”Genomför ett brett kunskaps- och kompetenslyft för klimatomställningen: Använd folkbildningen och andra resurser för ett brett kunskapslyft om klimatomställningen”
Rådet slår helt riktigt fast att ”Svenskarna hyser starkt stöd för klimatomställningen. Dock saknar många faktabaserade kunskaper exempelvis om utsläppsutveckling, mål, möjligheter och utmaningar.” Sådana frågor kretsar ofta kring fordon och drivmedel, såsom elbilens totala klimatpåverkan, potentialen för hållbart utnyttjande av biodrivmedel, vett och etikett för elsparkcyklar och liknande.
”Det vilar ett stort ansvar på offentliga verksamheter att se till att information som finns tillgänglig når ut och når fram till olika målgrupper”, skriver rådet men blir inte mer precis än så. Här ser vi att de statliga stöden kan göra mer. Medan det är nästan självklart att få bidrag till en laddstolpe var den än placeras, är det nästan givet att det blir avslag för den som söker bidrag för att avliva myter som står i vägen för omställningen.
5: ”Agera proaktivt, koordinerat och kraftfullt i EU: Förbered och nyttja det svenska ordförandeskapet för att driva på reformer som ger förutsättningar att uppnå EU:s klimatmål”
EU har under det gångna året flyttat fram positionerna på klimatområdet, med klimatlag, Fit for 55-mål för 2030, en taxonomi för hållbart företagande och mycket annat.
Sverige har huvudsakligen agerat positivt kring detta, skriver rådet, som missar att Sverige ju mycket länge fick underkänt från EU-kommissionen avseende hur mycket av återstartsmedlen som måste vara klimatanpassade. Men den huvudsakliga svenska positionen, som den S-ledda regeringen sällan försummat tillfällen att påminna om, har varit att snåla och hålla nere på EU-budgeten. Då blir det mycket svårare att få med sig alla länder, med ökad risk att länder med stora utmaningar sätter sig på tvären.
När EU nu vill avveckla beroendet av rysk olja, har Sverige också – vilket rådet inte hunnit få med – en väldig chans att kliva fram och visa hur man med reduktionsplikt eller kvoter minskar beroendet av fossila drivmedel, med skattebefrielse för biodrivmedel ökar attraktiviteten för det förnybara och lokalt producerade och hur man med ökade satsningar på distansarbete och kollektivtrafik minskar behovet av bensin och diesel. Men regeringens nya förslag om bilpremie, fryst reduktionsplikt och lägstanivå på dieselskatt försvårar förstås en sådan position och urholkar bilden av Sverige som förebild.
Klimatpolitiska Rådets rapport på 113 sidor är viktig läsning. Inte så mycket för den nuvarande regeringen, som inte längre hinner lägga fram nya förslag till riksdagen och som får svårt att backa från sin ”bilpeng” och liknande klimatdestruktiv politik. Men för nästa, som efter valet den 11 september ska presentera en klimatpolitisk handlingsplan för den kommande mandatperioden.
Sju av riksdagens partier, 299 av riksdagens 349 ledamöter, står bakom klimatlagen och klimatmålen. De bör alla ta till sig Klimatpolitiska rådets rekommendationer, svara upp mot våra gemensamma förväntningar och visa hur Sverige blir det föredöme i omställningen som världen behöver. Som rådet skriver: ”Tiden att åstadkomma detta är knapp”.
Mattias Goldmann, 2030-sekretariatet
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
