”Rimlig slutsats att regeringen saknar plan för att nå klimatmålen”

Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att regeringen helt saknar en plan för hur klimatmålen ska uppnås. Det framhåller ekonomie doktor Markus Larsson och professor Göran Finnveden i ett debattinlägg, där regeringens argumentation kring och i den klimatpolitiska handlingsplanen nagelfars noga.

DEBATT Efter att regeringens klimathandlingsplan presenterades strax innan jul har den nagelfarits såväl på SMB som i till exempel DN och Dagens ETC. Nu avslöjar även Dagens Nyheter att regeringens kalkyl för att nå netto nollutsläpp år 2045 bygger på ett scenario med kraftigt höjd reduktionsplikt. 

Att regeringen har svårt att svara på hur svenska klimatmål ska nås blev uppenbart i Anders Holmbergs intervju av klimatminister Romina Pourmokhtari i SVT:s 30 minuter 22 februari. Mycket av kritiken mot regeringens klimatpolitik handlar om att det är oklart hur Sverige, med Naturvårdsverkets ord, ”inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp”.

I en granskning 20 februari frågar sig Dagens Nyheter: Hur ska Sverige nå klimatmålen när den förda politiken leder till kraftigt ökade utsläpp? När regeringen strax innan jul presenterade sin klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll illustrerades vägen mot nollutsläpp med en graf med stadigt minskade utsläpp. DN:s granskning visar att ”bakom den fallande utsläppskurvan ligger en kalkyl där reduktionsplikten höjs under perioden 2027–2030 – till en nivå som sedan ligger kvar till 2045”. Underlaget är gjort av Energimyndigheten. Samma reduktionsplikt har regeringen i själva verket sänkt för att få ner bränslepriserna. 

Regeringen visar fel med sin grafik

På sidan 217-218 i Klimathandlingsplanen beskrivs ett ”Utsläppscenario som når nettonollutsläppsmål 2045 och som innehållet i denna klimathandlingsplan bedöms skapa förutsättningar för”. Det förklaras att ”Naturvårdsverket har i arbetet med detta illustrativa scenario utgått från en analys av potentialen i omställningen per sektor …”. Scenariot illustreras med Figur 14.1, som är samma som den graf som DN presenterar, men i Klimathandlingsplanen anges en publikation från Naturvårdsverket som källa.

Regeringen ger alltså sken av att Naturvårdsverket har arbetat fram scenariot i figuren. Men det här stämmer inte. Källan, Naturvårdsverket 2021, kommer från tiden före såväl sänkningen av bensin- och dieselskatten som sänkningen av kvotplikten.

I själva verket skriver Naturvårdsverket i publikationen som hänvisas till (Uppdaterade målscenarier som visar hur målen i det svenska klimatpolitiska ramverket skulle kunna nås, sid 4) att inblandningen av förnybara drivmedel behöver öka: ”… användningen av flytande och gasformiga förnybara drivmedel … ligger på en något högre nivå”. Reduktionspliktens betydelse för att nå svenska klimatmål är något som Naturvårdsverket återkommer till (till exempel här). 

Naturvårdsverket står inte bakom regeringens beräkningar

Den som försökt sätta sig in i regeringens klimatarbete och Klimathandlingsplanen lämnas med flera obesvarade frågor:

*      Det scenario som regeringen visar ska leda till minskade utsläpp bygger på införandet av högre inblandning av biobränsle, något regeringen själva förkastat. Hur lyder planen för att minska utsläppen?

*       Regeringen ger i Klimathandlingsplanen sken av att Naturvårdsverket står bakom deras beräkningar. Går man till källorna som hänvisas till visar det sig att de inte gör det. 

*      Enligt DN:s granskning är det Energimyndigheten som har gjort underlaget till scenariot i Klimathandlingsplanen. Varför anger regeringen Naturvårdsverket (2021) som källa i KHP om det i själva verket är Energimyndigheten som gjort underlaget? 

Varför redovisar inte regeringen sina källor på ett korrekt sätt? Försöker man blanda bort korten? Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att regeringen faktiskt saknar en plan för att nå uppsatta svenska klimatmål. 

Artikelförfattarna, Markus Larsson, ekonomie doktor, och Göran Finnveden, professor är verksamma inom forskningsprogrammet Mistra Sustainable Consumption samt vid institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik, KTH i Stockholm