(Tryck ENTER för fler alternativ)
Sökförslag:
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.

Ruben Evensen: Kinas Moment 22

Föreställ er för en sekund att du som genom ett slag med en trollstav blir vald… ehrm, utsedd, till borgmästare för en mindre stad på den kinesiska landsbygden, långt bortom privilegierade boom-städer längs den neonskimrande kusten. Är dina dilemman detsamma som för den demokratiskt valde ledaren?

Du måste utöva makt men samtidigt göra sig populär, utgjuta fruktan men lära andra att älska dig, babbla ljudligt och ofta om din respekt inför rättsstaten men samtidigt göra gällande att här kan man, eller jag, göra vad fan som helst. Det blir också viktigt att den lokala ekonomin puttrar på, med bra sysselsättning och ljuvligt, högt klingande outputsiffror att addera till centralregeringens BNP-prognoser. Här kommer också det verkliga dilemma, ett tvättäkta Moment 22, som bara en lokal despot med både folkets popularitet och kuvande som mål kan behöva ställas inför: Du måste övertyga lokalsamhället om att den ekonomiska utvecklingen inte kommer att skada miljön eller folkhälsan. Du måste också, i den mån du talar överhuvudtaget, berätta i presskonferenser att ni både ämnar uppfylla centralregeringens skyhöga förväntningar på tillväxt och dessutom följa dess klimatmål.

Men den som tar sig för uppdraget att nämna miljö och ekonomisk utveckling i samma andetag har redan vid den stammande ansatsen satt sig i en klistrig PR-mardröm. 2008 års skandal med förgiftad mjölkersättning (som upprepats i år) för barn där omkring 300 000 nyfödda sägs ha omfattats och sammanlagt sex dog, ökenspridning från Gobiöknen i norr på runt 67 kvadratkilometer om året som en följd av industrialisering i kosmologisk hastighet, massutrensning på arter unika för den kinesiska civilisationen där en posterboy blivit Yangzeflodens ”baiji”-delfin, vars existens nu knappt går att fastslå, och sist men inte minst de armageddonbetonade smogmoln som draperar kinesiska städer från väst till öst i ett sorts kruppochslem-inferno värdig en remake på ”The Road” med Jackie Chan i huvudrollen.

Jag vill gärna bara kunna skriva ”Kort sagt mina vänner: Kina står inför en stor miljökris”. Det är en sanning, otvetydig och rak i all sin enkelhet. Men det är också bara en sanning. (Detta bör och kommer förhoppningsvis inte tolkas på fel sätt). Den kris som alltfler kineser, vanliga medborgare som beslutsfattare, uppfattar som mest hotfull är istället den ekonomiska. Det finns ett Kina som vi alla har fått lära känna – uppskruvat, upptornande, vibrerande, växande, en rakryggad gigant vars outtröttliga tillväxt ofta påstås vara den köl som lyckades med bedriften att hejda total världsekonomisk kapsejsning när det blåste som allra hårdast åren 2008-2009. Men det finns också en alternativt bild, betydligt mer trist till karaktären, som handlar om ett land plågat av inre motsättningar. Ett land där den ekonomiska och demografiska strukturen hittills banat väg för stora vinster och ett lyft mot rikedom utan historiskt like, men vars premiss för en fortsatt fest i många scenarion leder till implosion och socialt kaos.

Kinas framfart, och den ekonomiska modell som den är uppbygd på, är intimt förbunden med den ekologiska kris som står och knackar på dörren. Förutom tron på evig tillväxt och outsinliga naturresurser är man bunden att bibehålla en årlig BNP-ökning på över 8% för att säkra nya jobb till den urbaniserade landsortsbefolkningen. Detta har naturligtvis tvingat fram ett ständigt kompromissande med klimatnotan, där ingen heller riktigt fört på tal de externa kostnader som man nu börjar betala priset för, och där de fåtal som vågat höja sina röster tystats skoningslöst. Därtill tickar det i Kina en demografisk tidsbomb där det inom ett par tiotal år kommer gå två arbetare på varje pensionär, vilket än mer befäster tillväxt det mest centrala för makthavarna. Fram till idag har Kinas allt flådigare medelklassmänniskor skrivit under på kontraktet som gjort dem rikare men deras miljö fullkomligt degraderad. Man har accepterat det som en naturlig och oundviklig del i bygget av den kinesiska drömmen. Kommunistpartiet har i sin tur blundar för alternativa utvägar, lagt sordin på oroade röster och förklarat att ”Himlen är blå” 274 dagar om året.

De senaste två åren i Kina har gett födelse åt en ny typ av samhällelig röst, en som vänder på klacken och menar att tillväxt inte får ske till varje pris. Så sent som i juli detta år stoppade medborgare i staden Shifang, Sichuan, byggnationen av en giftig kopparfabrik genom att ta till gatorna och kräva ut sina rättigheter från lokalregeringen. Redan nästa månad, nu i augusti, bröt sig invånare i staden Qidong i närheten av Shanghai in i en regeringsbyggnad och åsamkade omfattade skador i protest mot en planerad sopavfallsstation som de menade skulle smutsa ned stadens dricksvatten. Förra året stoppades en petrokemisk fabrik i staden Dalian efter omfattande gatuprotester.

Kinas medborgare har blivit alltmer varse om sina rättigheter, och detta har gett upphov till ett nytt mönster av folkliga protester, där rätten att äta, dricka och andas under säkra former uppfattas som ett sorts minimikrav. Vad ska då göras? Och vem ska göra det? Kommunistpartiet har minimalt spelrum. Ska man gå åt ena hållet – medge den totala nedpissningen av miljön och justera lite i ekonomin, men därtill offra de dyrbara tillväxtprocentenheter som kan göra skillnaden mellan stabilitet och kaos? Åt andra hållet – satsa på omfattande klimatomställningar, göra sig av med fossilberoendet och investera mellanskillnaden i den säkerhetsapparat som säkerligen kommer behövas för att stävja den sociala oro som uppstår under övergångsperioden? Eller – Erkänna att festen hittills varit bra och tuta på så länge dricksvattnet är genomskinligt?

Det är bara att välja. Eller?

Ruben Evensen är bosatt i Peking sedan två år tillbaka. Han avslutar just nu en dubbelkandidat i statskunskap och kinesiska vid Uppsala Universitet, och bloggar på inbeijing.se Han nås på ruben.evensen@gmail.com

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

Läs vad vi vill göra
Tipsa!

Tipsa oss

Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

Läs vad vi vill göra
Du kan nu spara nyheter!

Lägg till något för att läsa senare eller att kunna återkomma till.

OBS! De sparas endast i den här webbläsaren.