S, Matilda Ernkrans: Uppgivenheten är vår värsta fiende

Att det ska vara så svårt! Klimatpolitiken är en fråga som berör hela vår existens. Trots detta är det ett område där skillnaden mellan ord och handling kanske är som störst. Som enskild individ är det lätt att misströsta och tänka att mitt eget agerande är försumbart i det stora hela. På samhällsnivå är det ofta andra kortsiktigare frågor som pockar på uppmärksamhet. Men precis som Anna Lindh sa: ”Uppgivenheten är vår främsta fiende.”

Om temperaturen fortsätter att stiga i samma takt som nu kommer det att leda till allvarliga konsekvenser för livet på jorden. Nätet av arter som bygger våra ekosystem är förutsättningen för vår existens eftersom de producerar all vår mat, allt vårt rena vatten och allt det syre vi andas. När den biologiska mångfalden hotas, då hotas hela vår existens.

Det går att påverka utvecklingen. Tillsammans kan vi skapa en bättre framtid.

För mig blir det mer och mer obegripligt att de borgerliga partierna har satt en så pinsamt låg ambition för sitt klimatmål till 2020. Bara 27 procent ska utsläppen i Sverige minska.

När jag läser om företagen i Hagaintiativet som lovat att minska sina utsläpp med 40 procent så ser jag ju att det går. Axfood t.ex. har minskat sin klimatpåverkan med 59 procent på tre år, målet är 75 procent mindre till 2020. Coca-Cola med 67 procent och har lovat att gå ner till minus 80 procent till 2020.

Också flera kommuner har lovat gå betydligt längre än regeringens futtiga 27 procent. Många har satt klimatmål på minus 40 procent i den egna kommunen.

Det känns som Sverige har tappat sju år av klimatengagemang då regeringen kört med sitt siffertrixande med att påstå att de vill minska utsläppen med 40 procent men räknar in åtgärder i andra länder. När och hur de ska köpa in så mycket FN-krediter att det motsvarar 13 procent av utsläppen har de inte berättat.

Överhuvudtaget är det bristen på tydliga långsiktiga besked som är det som är min starkaste kritik mot Reinfeldts regeringar.

Vi Socialdemokrater har nu vänt blickarna till Storbritannien. Den tidigare energiministern, Labours Ed Milliband, strax innan regeringen övergick till en konservativ regering, tog fram ett förslag för att långsiktigt minska utsläppen i Storbritannien. Det kallades en klimatlag (Climate Act) och alla partier ställde sig bakom den.

Vi socialdemokrater har kallat vårt förslag för ett klimatpolitiskt ramverk. Det innebär att vi helt enkelt i så bred enighet som möjligt och med så lång framförhållning som möjligt beslutar om en budget för hur mycket vi får släppa ut. Olika departement får ansvar för sin sektor, precis som i det finanspolitiska ramverket.

Detta för att Sverige ska nå målet, som enligt oss socialdemokrater, borde vara att till 2050 ha minskat våra utsläpp med minst 90 procent jämfört med 1990. Vi tror att de sista 10 procenten måste vi fundera vidare på, det handlar t.ex. om utsläpp i jordbruket från markanvändning och djurhållning.

Men regeringen säger ju att Sverige ska vara fritt från nettoutsläpp 2050? Är inte det samma som noll? Nej, återigen siffertrixar de borgerliga partierna. Med nettoutsläpp menas skillnaden mellan det som skogen och marken binder och det vi släpper ut. Det är en mycket låg ambition eftersom skogen här på norra halvklotet binder stora mängder koldioxid medan skog och natur på andra håll på planeten släpper ifrån sig koldioxid.

Nej, nu måste det vara slut med oklara besked. Industri och konsumenter måste långsiktigt veta vad som gäller så de kan göra investeringar som lönar sig. Det handlar ytterst som att vi måste ställa om samhället för en hållbar utveckling. Och att vi vill göra det!

Matilda Ernkrans,
miljöpolitisk talesperson (S)