Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
(Tryck ENTER för fler alternativ)
Sökförslag:
    Stäng

    Tim Isaksson: Den irrationella produkten

    Ledtråd: vi utnyttjar den i alltför hög grad, den är inte det billigaste alternativet,
    dess produktion är utsträckt bortom effektivitetens gräns, vår tilltro till den är
    närmast religiös på sämsta tänkbara vis och bättre substitut finns men används
    inte. Den underminerar alltså synen på människan som en rationell varelse. Kan
    du gissa vilken produkt det handlar om?

    Tanken att människan är rationell är en grundbult för ekonomiskt tänkande. Många
    ekonomiska modeller och teoriers precision är direkt proportionell mot detta
    antagandes riktighet. Rationalitetstanken används också närmast som ideologi, som
    ett krav som måste uppfyllas och som rättfärdigar allt från massavskedningar i
    vinstmaximeringens tecken till negligerande av andras lidanden.

    Det råder inga tvivel om att människan på en kollektiv skala inte kan anses vara särskilt rationell. Visst, vi hade inte kommit dit vi är idag om vi inte var
    rationella till viss del, men vårt överutnyttjande av planetens resurser och vårt
    ekonomiska system byggt på evig tillväxt i en ändlig värld och på skuldsättning in
    absurdum ställer det utom tvivel att vi inte är rationella nog att leva inom våra
    tillgångar. Ett annat exempel är vår produkt. Dess användning utarmar en av våra
    viktigaste naturresurser och bidrar avsevärt till många av våra största problem,
    däribland klimatförändringarna. Vidare sker dess produktion med inputs som hade
    kunnat användas mycket effektivare, för samma huvudsakliga syfte t.o.m. I ett senare
    led av produktionen sköts också inputsen väldigt dåligt, trots att förtjänster för alla
    parter finns att göra med ett annat system; de hade t.ex. kunnat sättas till bättre
    användning i andra sektorer, antingen genom en komplett omstrukturering av
    produktionen eller genom mindre justeringar av processen.

    Påeldade av snygga reklamfilmer, produktplaceringar och en kändisodlad statusjakt
    har tilltron till produkten blivit nästintill allsmäktig, ja nästintill religiös, och den ses
    idag som en nödvändighetsvara. Detta har gjort att vi använder den långt mycket mer
    än vad vi behöver. Detta är problematiskt i sig av ovanstående anledningar. I ljus av
    att alternativet är ett nästintill fullvärdigt substitut som dessutom är billigare blir
    ekvationen än svårare att få ihop.

    Irrationellt nog leder den stora användningen av produkten även till försämringar i
    andra delar av världen som på lång sikt kostar oss alla betydliga summor. Dessa
    summor överstiger dessutom vida de kortsiktiga förluster som producenter skyddade
    av handelshinder och subventioner skulle lida.

    Men på individnivå är vi väl ändå rationella? Använder vi inte logik i vårt resonerande och är inte nyttomaximering ett av vår arts mest framträdande
    karaktärsdrag och syftet med de flesta av dagens, årets, livets beslut? Intuitivt kanske
    vi tänker så, men stämmer det verkligen? Vår produkt är ett starkt motargument.

    För även om vi intalar oss annorlunda är nyttan den ger oss endast kortvarig och
    flyktig, särskilt när den används slentrianmässigt istället för med måtta och
    intelligens. Att vi använder den långt mer än vad vi egentligen behöver straffar sig
    genom sämre hälsa i en ond spiral där (tänkt) beroendeframkallande och lathet leder
    till ännu mer användning. Av de produktvarianter som finns att tillgå väljs dessutom

    de som minst effektivt fyller sin funktion allt oftare över de resterande.

    Sen har vi plånboksargumentet igen, som på individnivå ofta är det mest avgörande.
    Genom att skifta till smartare beteende skulle nästan alla kunna öka sin disponibla
    inkomst betydligt och därmed lägga pengarna på saker som betyder något, som ger
    något mer bestående. Det skrämmande är att vi alla är medvetna om detta men ändå
    inte gör något.

    Mindre påtagligt men ändå viktigt är det konstanta gnagandet i bakhuvudet, den
    själsliga påfrestningen av att vi vet vilka konsekvenser produkten får, både i
    användningsskedet och under produktionen. Men vi tvingar oss själva att trycka
    undan den obekväma sanningen eller hittar på bortförklaringar om det kollektiva
    ansvaret, och detta trots att vi alla har känt och borde eftersträva den sköna känslan av
    ett rent samvete.

    Denna till synes tanklösa användning är en paradox. Ekonomiska modeller

    antar ofta att aktörerna kommer göra rationella val ifall de har full information. Denna
    situation kan sägas gälla för vår produkt – alla vet allt det här, åtminstone
    huvuddragen – men ändå fortsätter och ökar dess användning långt över gränsen för
    vad som är rationellt. Hur kan det komma sig?

    Det är sannerligen en paradox. Förklaringen är dock simpel: människan tänker
    kortsiktigt eftersom vi av naturliga skäl förr tvingades att göra det. För de flesta av oss
    är det inte längre så och eftersom människan är så flexibel och dynamisk har vi
    förmågan att ändra vårt beteende, vilket vi visat prov på otaliga gånger under vår
    historia. Nu behöver vi göra det igen, ja det är t.o.m. rationellt att göra så, men tyvärr
    ser det mörkt ut.

    Antagandet om att människan är rationell har alltså i vår produkt ett starkt
    motargument som genom sin skala har kraft nog att försvaga antagandet rent allmänt,
    hävdar jag. Om inte så är fallet måste vi i alla fall omdefiniera vad vi menar med
    nytta.

    Vilken produkt är det då jag pratar om?

    En ledtråd till: bilen är inte rätt svar, men bilresorna till affären bidrar stort till produktens ekologiska fotavtryck. Att många av dessa dessutom är korta, onödiga och lätt kan planeras bort gör saken än värre.

    ——————–
    Tim Isaksson,
    Studerar politices kandidatprogrammet inriktning samhällsgeografi i Lund. Slutade äta kött för ett år sen och har aldrig mått bättre.
    Krönikan även publicerad här.

    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





      SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

      Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

      Läs vad vi vill göra