Tondöva förslag från strandskyddsutredning

Hur man än vrider och vänder på det lyser samhällsnyttan av ett uppluckrat strandskydd med sin frånvaro. Att i Sverige idag – med ökande segregation, ojämlikhet, klimat- och biologisk mångfaldskris –  driver lagstiftning för att förenkla exploatering av stränder är ur helt ur takt med tiden. Det skriver miljökonsulten Mårten Karlson på SMB Debatt.

Reaktioner på den senaste strandskyddsutredningen har inte låtit vänta på sig. Kort sammanfattat föreslår utredaren, Cataharina Håkansson Boman, att sjöar mindre än 1 hektar och vattendrag mindre än två meter breda inte ska omfattas av strandskyddet, samt möjligeter till generösa undantag samt helt upphävande av strandskyddet i de områden som kommuner själva pekar ut som landsbyggd. 

Men utredningen sågas av samtliga inblandade, oavsett vilket läger i aktörerna tillhör. Stefan Attefall, som tillsatte tidigare strandskyddsdelegationen är inte nöjd och anser att utredaren inte luckrar upp skyddet tillräckligt. Friluftsfrämjandet är ilskna, kanske rasande. Fem havsmiljöforskare konstaterar att utredaren brister i sin kompetens vad gäller stränders roll för fungerande ekosystem (Alltinget 14/1-21). Naturskyddsföreningen riktar, föga förvånande, skarp kritik mot förslaget.

Denna utredning är Centerpartiets beställning, i kraft av rollen som stödparti åt regeringen. Motivet för förändringar i strandskyddet är att underlätta byggnation i strandskyddade områden i landsbyggdsområden med lågt exploateringstryck, vilket förväntas vara positivt för bostäder och småföretagare inom gröna näringar. Samtidigt ska strandskyddet stärkas i hårt exploaterade områden. Denna utredning tar i mångt och mycket vid där tidigare utredning slutade. 

Det är värt att erinra läsaren om vad strandskyddet faktiskt är, och hur det i praktiken fungerar. Det ursprungliga syftet med strandskyddet var att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv vid hav, insjöar och vattendrag för allmänheten. Lagen skrevs på 1950-talet då Sverige hade en befolkning på cirka 7 miljoner och den svenska ekonomin (BNP) uppgick till drygt 700 miljarder. 1975 (med en befolkning på cirka 8 miljoner och BNP på cirka 800 miljarder) skärptes denna lagstiftning då andelen allmänna stränder snabbt krympte till följd av en snabb expansion av fritidshus. Idag är vi cirka 10 miljoner invånare och BNP har växt till närmare 5000 miljarder. Det som däremot inte har växt i landet är antal meter strandlinje. 

Utöver att trygga allmänhetens tillgång till bad och frilusftsliv, har strandskyddet som syfte att skydda värdefulla miljöer för växt och djurliv. Det är logiskt och rimligt. Zonen kring vattenlinjen – den grunda bottnen under ytan och den ofta blöta, frekvent översvämmade och snåriga zonen de närmaste 30-100 meterna på land – hyser en särskilt viktig roll för alla möjliga olika arter. Det vet alla biologer och ekologer, men sannolikt inte större delen av Sveriges befolkning (eller strandskyddets kritiker) då biologi och kunskap om våra ekosystem är ett lågt prioriterat kunskapsområde i svenska skolan. Det ses mestadels som allmänbildning för de intresserade. 

Strandskyddet har alltså dubbla syften. Men det går redan i dagsläget att få tillstånd att exploatera i strandskyddat område, om sådan exploatering är förenlig med strandskyddets två syften. 

Så vad är egentligen fel på dagens strandskyddslagstiftning? Politiker från olika läger brukar trycka på att det tar för lång tid, resurser och att tillämpningen är för restriktiv. Utredaren använder också frekvent ordet effektivitet när hon motiverar sina förslag. Som miljökonsult kan jag dock säga att en effektivare tillämpning än dagens är faktiskt svår att få till stånd. 

Dagens generella skydd är ett oerhört effektivt sätt att garantera en obeorende och rättssäker hantering av strandskyddet, både sett till allmänhetens behov av stränder och till behovet att skydda värdefulla strandzoner. För varje ärende besöks och dokumenteras platsen. Föreslagen exploatering beskrivs även med ritningar som visar yta ianspråktagen mark.

Vanligen genomförs detta av anlitad konsult, som visserligen betalas av exploatören, men som å andra sidan inte kommer få fler jobb om hen producerar dåliga prövningsunderlag som undanhåller information eller brister på annat sätt. En konsekvensbedömning görs av föreslagen exploatering mot strandskyddets båda syften. Kommer allmänheten ha tillgång till området? Är strandområdet värdefullt ur biologisk synvinkel? Länsstyrelsen har möjligheter att komma med synpunkter och vid behov möjlighet att ställa föreläggande om exempelvis kompensation av naturvärden. 

Med dagens regler kommer de allra flesta vattendrag som är mindre än två meter breda få dispens från strandskyddsreglerna. Troligen kommer även många mindre sjöar och även större sjöar ges dispens. Men det kommer finnas fall då även små vattendrag och sjöar är av allmän betydelse, eller hyser stora biologiska värden. Dessa situationer fångas upp via den prövning som ges av dagens regler. Detta är ett kostnadseffektivt skydd av både allmänhetens tillgång till stränder, och av miljöer viktiga för ekosystem och biologisk mångfald. Det som vi gör behöver göras i varje enskilt fall, just strandzoner är viktiga både för social och för ekologisk hållbarhet. Strandzoner är viktiga för ett hållbart Sverige. 

Sjöar och vattendrag, framförallt de mindre, är naturområden som troligen kommer drabbas mycket hårt av ett varmare och mer varierat klimat. Vattendragen kan komma att torka ut under varma år. I små sjöar där vattnet blir för varmt ökar risken för badsårsfeber och toxisk algblomning. Vid extrema skyfall blir framförallt strandzonen kring små sjöar och vattendrag extra betydelsefull för att dämpa höga flöden, reglera och hålla vatten i landskapet. Skydd och reglering kring ingrepp i just strandzoner, överallt i landet, behöver om något öka snarare än minska. 

Det är också svårt att se hur de föreslagna lättnaderna på något sätt skulle gynna små företag i de gröna näringarna på landsbygden. Den som köper sig en strandtomt på landsbygden kommer säkerligen inte göra det för att tillåta Erlandssons kajakäventyr att på daglig basis låta sina kunder äntra kajakerna på den anlagda sandstranden. Inte heller kommer glesbyggdskommunens innvånare uppskatta när Erlandssons kajakäventyr istället tar 20 procent  av den kommunala badplatsen i anspråk för sin verksamhet.

Troligen kommer dock det större företaget kunna köpa upp mängder med strandtomter och exploatera i dessa områden utan naturskydd. Det kommer sluta med en privatägd brygga och bastuflotte vid varje vattenpöl. Mycket riktigt pekar också utredningen ut ”den enskilda” och ”företagen” som vinnare av utredarens förslag. 

Rent objektivt är det svårt att se behovet av att förenkla exploatering i strandskyddat området. På vilket sätt löser det samhällets nuvarande och framtida utmaningar? Minskad tillgång på allmänna strandområden ökar segregation och motsättningar mellan de få som har, och resterande majoritet som varken har eller kommer kunna skaffa sig. Sverige har redan skaffat sig gedigna klassskillnader på senare tid, värst i västvärlden enligt LO. Båtägande blir ganska meningslöst om det inte finns någonstans att ankra över natt eller någon plats där man kan gå i land för att bada och ströva runt. Småföretagare inom friluftsliv och gröna näringar förpassas i stället till att trängas med allmänheten, vilket på långt sikt leder till konflikter. 

Faktum är att det är svårt att begripa hur någon politiker från något läger kan tycka det är lämpligt att driva frågan kring att förenkla exploatering i strandskyddat område idag. Hur man än vrider och vänder på det lyser samhällsnyttan med sin frånvaro. Att i Sverige idag, med ökande segregation, ojämlikhet, klimat- och biologisk mångfaldskris, driver lagstiftning för att förenkla exploatering av stränder är ur helt ur takt med tiden och totalt tondövt.

Det är förslag som endast skulle gynna en bråkdel av Sveriges befolkning, på bekostnad av alla oss andra och därtill medföra stora risker ur ett klimatförändringsperspektiv. Håll skräpet borta från sjöar och vattendrag. 

Mårten Karlsson, miljökonsult

Det här är en debattartikel publicerad på SMB:s opinionsida. Åsikterna i texten tillhör skribenten.