V, Jens Holm: Att gå före är att ta ansvar

På vägen över till Visby läste jag i Sveriges Natur hur Sverige halkar efter i alltfler miljöfrågor. Vi är visserligen bäst i Europa på förnybar energi, men vi spelar i bottendivisionen i viktiga frågor som återvinning, skogsskydd, miljöskatter och utsläpp av växthusgaser (räknat per invånare). Att gå före i miljöfrågor har alltid varit lite av ett svenskt kännetecken. Vi vill alltid kunna peka på att vi är bättre än våra grannländer. Våra ministrar brukar komma tillbaka från toppmöten i EU eller FN och berätta om hur hårt de drivit miljöfrågorna.

Nu är det inte så längre. Sverige är inte längre i framkant för miljön.

Jag undrar hur det blev så här? Statsminister Fredrik Reinfeldt är förklaringen nära när han säger att det inte spelar så stor roll vad vi gör här i Sverige. Vi är ju ändå så små. Våra utsläpp av växthusgaser – för att ta ett exempel – är ju bara några promille om vi räknar till hela världens utsläpp. Så bättre då att inte bråka för mycket och istället invänta de stora elefanternas dans.

Eller?

Nej, det tror jag är en helt felaktig strategi. Det är just tack vare att enskilda länder har gått före andra vi har kunnat dra nytta av deras framsteg. Tysklands stora satsningar på solenergi känns idag som det mest aktuella exemplet. Tack vare dessa har priset på att installera solceller rasat till en nivå att det är fördelaktigt för breda lager att sätta upp sådana. Nu när allt fler kommuner inser värdet av att fler cyklar gör kommunchefer och politiker studieresor till Amsterdam och Köpenhamn för att se hur man kan öka cyklandet. I Köpenhamn tar fyra gånger så många cykeln till jobbet som i Stockholm. Idag är vi många som inspireras av Storbritanniens klimatlag som sätter ett tak för utsläppen och som alla regeringsdepartement måste anpassa sig till, även finansdepartementet. På samma sätt finns det länder som idag inspireras av vår koldioxidskatt, den första i världen. Den framhålls ofta – med rätta – som det enskilt mest effektiva sättet att få ned utsläppen.

Men koldioxidskatten infördes 1991. En hel del andra bra beslut har också tagits sedan dess, men de blir allt färre. Vi har en regering som hellre sitter still i båten istället för att ro framåt.
Det är klart att Sverige återigen skulle kunna bli ett land som tar täten i miljöfrågor. Det är dags att vi använder skatter och avgifter för att göra det dyrare att släppa ut samt att generera nödvändiga resurser till miljöarbetet. Att vi verkar för en minskad köttkonsumtion och hjälper skolor och alla privatpersoner som vill äta mer vegetariskt. Att vi antar en målsättning om 100 procent förnybar energiproduktion och en avveckling av kärnkraften. Att mer transporter sker på järnväg och att vi gör massiva investeringar i kollektivtrafiken. Vi måste anta ett nytt och additionellt klimatbistånd för att hjälpa utvecklingsländerna med deras klimatarbete.

Jag har talat om att gå före. Men egentligen handlar det om att ta ansvar. Att ta ansvar för de historiska utsläppen och den miljöpåverkan vi åsamkat vår värld genom decennier av en helt ohållbar livsstil. Det är det minsta vi kan göra för den fattiga delen av världen som här och nu drabbas av våra utsläpp samt för kommande generationer som blir de som får städa upp för våra misstag. Det fina med att ta ansvar är att Sverige återigen kan bli ett land som inspirerar och driver på. Sverige kan bättre. Eller hur?

Jens Holm
Miljöpolitisk talesperson
Vänsterpartiet