Granskning: Riksdagsledamot och klimatförnekare

I riksdagen finns än idag ett antal ledamöter som motsätter sig klimatforskningen. Bland dessa finner vi bland annat kristdemokraten Ingemar Vänerlöv, dennes partikamrat Lars Gustafsson, moderaten Sven Yngve Persson och partikamraten Jan Ericson. Tillsammans arrangerade de förra året ett klimatseminarium i riksdagen där flera klimatförnekare medverkade.


Just Jan Ericson (M) bloggade under klimatmötet i Sydafrika mycket om sin säregna syn på klimatförändringarna och lyckas där dela med sig av några av klimatförnekarnas vanligaste strategier för att misskreditera forskningen.

Under mötets öppnande skriver han om ”klimatextremisterna” som skulle ha mycket kvar att bevisa. Som grund för sitt påstående anger Ericson ett antal saker. Vissa mer riktiga än andra. Vi kommer granska dessa ett i taget.

Påstående: Det finns […] inget som tyder på att antalet orkaner på jorden skulle ha ökat, snarare tvärtom.

Korrekt: Ny forskning bekräftar att vi förmodligen inte kommer att se fler orkaner och att de till och med kan komma att bli färre. Däremot kommer orkanerna i framtiden antagligen vara starkare än de är idag. Hur detta faktum motbevisar annan klimatforskning är däremot otydligt och IPCC som ligger bakom just denna studie är inga forskare som Ericson verkar lita på i övrigt.

Påstående: Inte heller har havsnivåerna stigit på det dramatiska sätt som alarmisterna hotade med för tio år sedan.

Tveksamt:  Det går inte egentligen inte att granska det här påståendet eftersom Ericson inte uppger hur mycket han menar att ”alarmisterna” varnade med för tio år sedan. Ny forskning har däremot bekräftat att vattennivåerna idag stiger snabbare än de gjort på 2100 år. Framtidsscenarierna för hur mycket havsnivån kommer att stiga det närmsta seklet har de senaste åren skruvats upp snarare än tvärtom.

Påstående: Fortfarande saknas också bevis på att mänskliga koldioxidutsläpp är orsaken till stigande temperaturer på jorden, trots att man forskat om detta i flera decennier.

Falskt: Vilka krav Ericson har på bevis vet jag inte, men forskarna på området är väldigt ense om forskningsresultaten. 95 % av alla aktiva klimatforskare är av åsikten att mänsklig påverkan är drivande i klimatförändringarna. Nyligen visade också forskare från Schweiz att max en fjärdedel av klimatförändringarna kan ha naturliga orsaker.

Påstående: De officiella mätserier som redovisas visar dessutom att den temperaturuppgång som skedde fram till slutet av 1990-talet har stagnerat. De senaste tio åren syns ingen tydlig fortsatt temperaturökning, och detta trots att koldioxidutsläppen ständigt når nya rekordnivåer

Falskt: Det här är ett av de absolut vanligaste förnekarargumenten och kanske också det enklaste att motbevisa. 1998 slogs ett värmerekord som sedan inte matchades förrän år 2010. Det innebar att alla år efter 1998 var kallare än de året, även om det var varmare än åren innan år 1998. Bland de tio varmaste åren någonsin uppmätta är 1998 det enda som inte uppmätts under 2000-talet. Att utgå från ett rekordår och sedan använda sig av en kort tidsperiod är vanligt bland klimatförnekare och är också någonting Ericson gör fler gånger. Faktum är att uppvärmningen är bekräftad flera gånger om. Inte minst av tidigare skeptikern Richard Muller.

Ericson hävdar även att Nordpolen inte alls blir allt mer isfritt och jämför då värden från december i år med värden från 2007. Precis som i fallet med temperaturrekordet använder sig Ericson av ett tidigare rekordår för att försöka skapa en bild som inte är riktig. Arktis is var i september i år rekordliten, matchandes eller lite mindre än det tidigare rekordet från 2007. Ny forskning tyder dessutom på att isen i framtiden kan komma att smälta ännu snabbare än vad man hittills räknat med. Ericsons påstående är alltså falskt.

Supermiljöbloggens granskning av Jan Ericsons agerande under tiden inför och under klimatmötet i Durban målar upp en bild av en politiker som antingen förletts eller som medvetet försöker förleda sina läsare. Han gör detta genom att konsekvent välja extrema referensvärden, felaktigt hävda oklarhet i forskningen och försöka misskreditera forskare med påståenden de själva inte kommit med.