CCS – lösning eller nya problem?
Enligt FN:s klimatpanel IPCC behöver vi få bort ungefär tio miljarder ton redan existerande koldioxid ur atmosfären för att temperaturen ska stabilisera sig på den tvågradiga ökning som vi förbundit oss till i Parisavtalet. För att lyckas med denna gigantiska uppgift kan vi använda naturliga metoder som mer skog och torvmark, eller de nya teknikerna för koldioxidinfångning och lagring. Frågan om vad som fungerar bäst är omdebatterat.
Världen har redan släppt ut mycket mer växthusgaser än vad vi har råd med. Samtidigt tickar utsläppen på. Eftersom koldioxid ackumuleras i atmosfären under väldigt lång tid byggs koldioxidbubblan allt större för var dag som går. Slutsatsen från IPCC är att det inte längre räcker att kapa framtida utsläpp – vi måste också fånga in den gamla koldioxiden från luften och lagra den.
Antalet saker som skulle behöva hända utan att fånga in koldioxid är så omfattande och många att det är mycket osannolikt att vi kan möta Parisavtalet utan att göra det, säger Ajay Gambhir, seniorforskare vid Imperial College Grantham Institute for Climate Change till BBC.
I IPCC:s klimatstabiliserande modeller, där beräkningar görs för hur vi ska kunna minska mängden koldioxid i atmosfären, utgår man bland annat från att koldioxid från atmosfären ska samlas in via skog och återställd torvmark. Kritiker menar dock att det tar för lång tid, kräver för mycket värdefull mark och skulle driva upp livsmedelspriserna.
Stora risker med CCS och BECCS
Ett alternativ är CCS (Carbon Capture and Storage), ett samlingsbegrepp för metoder som handlar om att fånga in koldioxid med hjälp av ny teknik. Om koldioxiden kommer från biomassa kallas metoden BECCS (Bio Energy CCS). CCS är dock en omdiskuterad lösning.
Ett stort problem är att CCS kan användas som ett argument av industrin för att fortsätta förbränna fossila bränslen. Viljan att ställa om till förnybart minskar när hoppet om infångning hägrar. I USA har till exempel oljebolaget ExxonMobil satsat stora pengar på CCS istället för att sluta pumpa upp fossila bränslen. En annan anledning till fossilindustrins intresse är att gamla oljefält har pekats ut som bra platser för att lagra den infångade koldioxiden på. När koldioxiden pumpas ned kan oljebolagen pressa fram ännu mer olja och fossilgas ur beggrunden.
Själva CCS-tekniken innebär också risker i sig, till exempel att giftiga kemikalier kan släppas ut i samband med infångningen. Det finns också en oro för att koldioxiden ska läcka ut när den väl har lagrats, även om CCS-företagen själva säger att det är riskfritt.
Dyrt – men växer i popularitet
En annan nackdel är att det i dagsläget inte finns några storskaliga kommersiella anläggningar för CCS eftersom tekniken ansetts för dyr.
Ett av de företag som ändå satsat på en CCS teknik är kanadensiska Carbon Engineering, startat av Harvardprofessorn David Keith som har en bakgrund inom bland annat experimentell fysik.
Företaget har en mindre testanläggning i Squamish, British Columbia. I början av det här året hamnade Carbon Engineering för andra året på Global Cleantech 100-listan. Förväntningarna är höga, särskild när ytterligare en anläggning i Squamish öppnar i september 2021. Företaget planerar även för en något större anläggning i Texas.
Även andra stora teknikföretag har gått ut med att de vill investera i CCS-tekniker, bland dem Microsoft och United Airlines som hitintills gjort miljardinvesteringar i den framväxande industrin. Även i Sverige jobbar flera av de stora industrierna med att ta fram mer eller mindre välarbetade CCS-planer.
Och det är en lovande industri om man ser till hur mycket koldioxid vi skulle behöva samla in från atmosfären för att kunna hålla oss till Parisavtalet.
Nuvarande modeller tyder på att vi kommer att behöva ta bort 10 gigaton koldioxid per år 2050, och i slutet av århundradet måste antalet fördubblas till 20 gigatonn per år. […] Just nu tar vi nästan inte bort något. Vi måste skala upp från noll, säger Jane Zelikova, klimatforskare vid universitetet från Wyoming till BBC.
Kräver mycket energi och plats – men har vi något val?
Men att samla in koldioxid från atmosfären med hjälp av ny teknik kräver också mycket plats. Så som beräkningen ser ut nu behöver vi samla in 36 gigaton koldioxid per år, vilket innebär att man behöver bygga ungefär 30 000 storskaliga CCS-anläggningar. Det är tre CCS-anläggningar per varje koleldat kraftverk som idag finns i världen – en gigantisk uppgift sett till både tid och markutrymme.
Därtill skulle energibehovet vara cirka 100 exajoules, det vill säga ungefär en sjättedel av den totala globala energin som finns idag. Även cirka fyra miljoner ton kaliumhydroxid, som är en viktig kemikalie när gasen ska fångas, skulle krävas för att kunna samla in 36 gigaton koldioxid med CCS-tekniker.
CCS är alltså både dyrt och extremt resurskrävande. Men samtidigt är klimatkrisen akut och alla lösningar behövs. CCS kan alltså vara en övergångslösning för att snabbt minska utsläppen, men får inte riskera att fördröja riktiga utsläppsminskningar. Det är också viktigt att kombinera CCS med andra åtgärder för att lagra koldioxid, som till exempel öka mängden plankton och skog på planeten. Om detta kan du läsa mer i faktarutan här intill.
Läs mer
Faktarutan
Fyra varianter av koldioxidinfångning och lagring
1.Öka planteringen av växter (t.ex skog & våtmark) med högt koldioxidupptag.
2. Göda haven för att öka mängden växtplankton som kan binda koldioxiden.
3. Fånga in växthusgaser ur luften och lagra (CCS).
4.Plantera träd som tar upp koldioxid som sedan används som biomassa och vars utsläpp fångas upp och lagras (BECCS).
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
