Klimatförnekare – 11 enkla svar på 11 vanliga påståenden

Finns det något som är mer frustrerande än att diskutera med en så kallad klimatförnekare? Sannolikt inte, men det är ändå nödvändigt att vi fortsätter att ta diskussionerna och sprider kunskap om de klimatförändringar som pågår. SMB:s bidrag är en lista med elva korta och enkla svar på elva vanliga klimatskeptiska påståenden. Svaren är baserade på pålitliga mediers och forskningssajters information.

Påstående 1: “Mängden koldioxid ökar inte”

Jo, den ökar och har ökat rejält sedan vårt samhälle industrialiserades runt 1700-talet.

Enligt Erik Kjellström, professor i klimatologi på SMHI måste vi gå tillbaka över tre miljoner år för att hitta lika höga koldioxidkoncentrationer som nu. Han stödjer sig på uppgifter från NASA och British Antarctica Survey. Enligt SMHI har koncentrationen koldioxid ökat med 47 procent sedan förindustriell tid (det vill säga innan 1750).  

Påstående 2: “Det är inte vi människor som orsakar den globala uppvärmningen”

Naturcyklernas tidigare balans – där lika mycket växthusgaser absorberades som producerades – hotas av människans förbränning av fossila bränslen. Om naturens utsläpp ökar snabbare än absorptionen, accelererar klimatförändringen genom en självförstärkande effekt.

Det här är bakgrunden till att en klar majoritet av världens klimatforskare är överens om att det är vi människor som bidrar till de oroväckande snabba klimatförändringar vi ser idag. Av amerikanska NASA:s sammanfattning av 18 olika forskningsorganisationers uttalanden om orsaken bakom klimatförändringarna framgår att över 97 procent av världens klimatforskare är överens om att det är vi människor som orsakar klimatförändringar. Dessutom finns en annan sammanställning som visar att 99,94 procent av världens klimatforskare är eniga om att mänskligheten orsakar klimatkrisen.

Enligt svenska SMHI beror klimatförändringarna både på naturlig och mänsklig påverkan, men att den mänskliga påverkan har ökat drastiskt sedan 1950-talet.

Påverkan på jordens klimat sedan mitten av 1700-talet består av förändringar i ett antal faktorer såsom växthusgaser, partiklar och naturliga faktorer. Den sammanlagda påverkan som anges har dock skett ojämnt i tiden. Inte minst växthusgasutsläppen låg på tämligen låga nivåer fram till mitten av 1900-talet. Sedan dess har de ökat kraftigt, skriver SMHI.

En annan vanlig växthusgas är metan. Enligt SMHI orsakar mänsklig aktivitet ungefär 60 procent av metanutsläppen, bland annat handlar det om aktiviteter såsom boskapsuppfödning, risodling, utvinning av fossila bränslen och förbränning av biomassa. 

Påstående 3: “Klimatet har ändrats tidigare, vi har både haft medelhavstemperatur och istid utan att människor släppt ut växthusgaser”

Det stämmer, men sedan 1950-talet har klimatförändringarna påskyndats och det har sammanfallit med människors ökade utsläpp av växthusgaser. Vår moderna livsstil och våra industrier orsakar enorma utsläpp av växthusgaser.

Just genom att studera tidigare förändringar i klimatet och vad som orsakade dem har vi ännu starkare belägg för att människans utsläpp av växthusgaser är den främsta drivkraften bakom klimatförändringarna nu, skriver DN som baserar det på forskning från NOAA, NASA, PNAS, Skeptical Science, NE, Chemical Geology och Science. 

Sajten Skeptical Science besvarar påståendet med dessa (översatta) ord:

Det har flera gånger i jordens förflutna förekommit att jordens temperatur hoppat abrupt, på ungefär samma sätt som den gör idag. Det har då orsakats av stora och snabba växthusgasutsläpp, precis som de som orsakas av människor idag. De plötsliga globala uppvärmningshändelserna var nästan alltid mycket destruktiva för livet [på jorden] och orsakade massutrotning såsom i slutet av den geologiska tidsperioden Perm-trias eller till och med mitten av Kambrium–perioderna.

Påstående 4: “Vadå klimatförändringar, vädret har alltid varierat” 

Det är skillnad på väder och klimat. Vädret kan ändras dag till dag, medan klimatet varierar över längre tidsperioder. Det vi ser i och med klimatförändringarna är att extrema väderhändelser inträffar oftare.

SVT:s meteorolog Pererik Åberg ger en enkel förklaring till skillnaden mellan klimat och väder i det här klippet. Enligt Naturskyddsföreningen är dock forskare överens om att extrema väderhändelser blir allt vanligare på grund av de klimatförändringar som pågår. Även SMB har rapporterat om hur extremväder kan kopplas till klimatförändringarna och hur frekventare naturkatastrofer blir allt kostsammare.

DN skriver så här:

Sedan mitten av 1970-talet har jordens globala medeltemperatur ökat med runt 0,2 grader per decennium. Vädret varierar mycket, och även när klimatet blir varmare kan vi förvänta oss perioder av kyla. Men värmeböljor och perioder med extrem hetta kommer att bli vanligare. De baserar sitt svar på följande källor: NASA, WMO, Climate Science Special Report 2017, Skeptical Science, Geophysical research letters och IPCC.

Påstående 5: “Temperaturen har inte stigit sedan 1998”

Jo, tyvärr har jordens medeltemperatur fortsatt att stiga även efter det varma året 1998. Därtill får vi allt oftare värmerekord.  Det här syns bland annat på NASA:s illustrativa graf som visar förändringen i den globala yttemperaturen i förhållande till genomsnittstemperaturerna 1951-1980. Grafen visar tydligt hur temperaturen stigit sedan 1998.

Naturskyddsföreningen skriver:

Sedan temperaturmätningarna startade 1880 har samtliga av de tio varmaste åren inträffat efter 1998. Hela 15 av de 16 varmaste åren hittills har inträffat efter 2001, och mellan 2014 och 2018 har nya rekord slagits varje år. Och nu spås rekordet slås igen och 2020 att bli det varmaste året någonsin. Hittills i år har flera temperaturrekord redan satts och maj månad var globalt den varmaste maj sedan temperaturmätningarna började.

Även sajten NewScientist erbjuder bra förklaringar till temperaturökningen efter 1998.

Påstående 6: “Begränsningarna i koldioxidutsläpp är dåligt för ekonomin”

Klimatförändringarna kommer att kosta enormt mycket mer för både privatpersoner, företag och samhället i stort än de kostnader det innebär att begränsa dem. Faktum är att vi redan har börjat se kostnaderna i form av till exempel torka, översvämningar, klimatflyktingar, fuktproblem i hus och försäkringskostnader. Att begränsa klimatförändringarna skulle totalt sett vara enormt positivt för ekonomin.

Skador på egendom, infrastruktur och folkhälsan innebär stora kostnader för samhället och ekonomin. Mellan 1980 och 2011 drabbades över 5,5 miljoner människor av översvämningar, som orsakade ekonomiska förluster på över 90 miljarder euro. Sektorer som är väldigt beroende av viss temperatur och nederbörd, som jordbruk, skogsbruk, energi och turism, drabbas särskilt hårt, skriver Europeiska kommissionen. 

Även SMB har tidigare rapporterat om forskning som visar att det ekonomiskt mest fördelaktiga är att hålla sig till Parisavtalet och en uppvärmning på under två grader. 

Påstående 7: “Ett varmare klimat är bra för matproduktionen”

Det kan vara både bra och dåligt, men nackdelarna väger helt klart över. Svaret blir alltså nej, även om det finns fördelar i framförallt nordliga länder.

Line Gordon som forskar på hållbara matsystem och är chef för Stockholm Resilience Centre bemöter det här påståendet med ett nej. Enligt henne kan det visserligen finnas positiva aspekter med klimatförändringarna, främst i nordliga länder, men att forskningen ändå visar att de negativa konsekvenserna är mer omfattande. Till exempel kommer torra områden att bli ännu torrare och blöta områden ännu blötare. Den minskade matproduktionen kommer mestadels ske i redan fattiga länder, som dessutom inte har orsakat särskilt stora utsläpp genom tiderna. Line Gordon stödjer sig på forskning från PNAS, Rymdstyrelsen, IPCC och SMHI.

Den globala upphettningen medför enorma negativa konsekvenser för jordbruket, för människors hälsa och för ekonomin, skriver DN och baserar sitt svar på följande källor: IPCC, EPA, SEI, WWF, UNFCC, PLOS, Skeptical Science.

Påstående 8: “Uppvärmningen stannade upp i och med coronapandemin” 

Visserligen minskade utsläppen från flyg och viss annan konsumtion, men de rekordhöga halterna koldioxid i atmosfären som uppmätts sedan 2020 och samtal om klimatet fick stå tillbaka för oron kring covid-19. Dessutom har utsläppen snabbt ökat igen.  

Nej, uppvärmningen har inte stannat av. Tvärtom så har vi sett rekordhöga halter av koldioxid i atmosfären under 2020. Det som har hänt är att utsläppen tillfälligt har minskat på många håll i världen, framförallt på grund av minskad produktion av konsumtionsvaror och minskat resande/transporter. Men på många håll runt om i världen ökar utsläppen igen i och med att länder öppnar upp, i vissa fall ökar utsläppen mycket snabbt, skriver Naturskyddsföreningen. 

SMB har både rapporterat om positiva effekter av coronarestriktioner som lett till minskade utsläpp, men även om hur miljöförstöring fått stå i skuggan av covid-19. Det som kanske blev mest tydligt med coronapandemin var att det krävs mer för att utsläppen ska upphöra. Dessutom finns ett ständigt hot om att andra typer av katastrofer ska förminska hotet med klimatförändringar i politiken och det dagliga samtalet.

Påstående 9: “Det spelar ingen roll vad vi i Sverige gör, det verkliga hotet är länder som Indien och Kina”

Först och främst är det viktigt att göra jämförelser per capita, i annat fall får små länder med färre invånare alltid relativt sett små utsläpp. Det andra handlar om att inkludera både direkta och indirekta utsläpp. Det vill säga, att man räknar både utsläpp som vi släpper ut vid konsumtion och utsläpp som orsakas vid produktion och frakt av våra produkter. Hela 58 procent av våra svenska konsumtionsbaserade utsläpp uppstår i andra länder. 

Sverige har gjort mycket bra, men vi är långt ifrån ett hållbart föredöme. Vi var bland de första i världen med en koldioxidskatt, vi har nästan helt fasat ut fossila bränslen från uppvärmning och får mer än hälften av vår elektricitet från förnybara källor. Det har gjort att utsläppen inom Sveriges gränser, de så kallade produktionsbaserade utsläppen, minskar. Men om hela världen levde som vi svenskar skulle klimat- och miljöproblemen vara ofantligt mycket större. Genomsnittssvenskens klimatpåverkan är omkring 10 ton koldioxidekvivalenter per år, om vår konsumtion räknas in. En långsiktigt hållbar nivå ligger på max ett ton, skriver Naturskyddsföreningen.

Dessutom står små utsläpparländer tillsammans för en stor del av växthusgasutsläppen. I en sammanställning av The Guardian framkommer att länder som vart och ett står för mindre än två procent av utsläppen tillsammans står för 41 procent. Det är mer än något enskilt land, till exempel Kina, släpper ut. Om alla dessa länder tänker ”det spelar ingen roll vad vi gör” kommer vi inte att lyckas.

Påstående 10: “Problemet är att vi är för många människor”

Ja, tillgången till mängden naturresurser är relaterat till mängden människor på vår planet. Samtidigt visar siffror från Global Carbon Atlas att en genomsnittlig person i Sverige orsakar lika stora utsläpp växthusgaser på tio dagar som en genomsnittlig person i Rwanda, Malawi eller Etiopien gör på ett år. Och det trots att svensken i den jämförelsen bara släppte ut sju ton per år, jämfört med de åtta ton konsumtionsbaserade utsläpp per capita som Naturvårdsverket räknar med. 

En växande befolkning är en del av utmaningen. Ju fler vi blir desto mer ökar behovet av energi, mat, bostäder och annat som orsakar miljöpåverkan. Samtidigt är befolkningsökningen ett tecken på något positivt – att barnadödligheten minskar och allt fler människor får leva längre. Befolkningsökningen är störst bland de allra fattigaste, men de släpper ut minst. Den fattigaste hälften av jordens befolkning står för endast tio procent av utsläppen, medan de rikaste tio procenten står för 49 procent av utsläppen. Vi måste alltså minska våra utsläpp samtidigt som det behövs åtgärder för att öka jämlikheten och minska fattigdomen, skriver Naturskyddsföreningen.

Sammanfattningsvis kan man säga att det inte är många människor i sig som är problemet, utan människors konsumtion och utsläpp – vår påverkan på miljön.

Påstående 11: “Det spelar ingen roll vad jag gör”

Det är summan av varje enskild människas beslut och livsföring som påverkar vår gemensamma miljöpolitik, företags och andra organisationers agerande samt våra totala utsläpp. Varje människa är därmed med och påverkar. Sedan känner vi nog alla till en ensam tonåring som genom en sittstrejk lyckades fånga hela världens uppmärksamhet – och faktiskt därmed förändrat förutsättningarna för hur vi ska hantera klimatkrisen. Alla kan bidra.  

Dessutom, som vi skrev ovan: länder som var för sig står för några få procent av de globala utsläppen står tillsammans för en stor del (cirka 40 procent). Det förstärker bilden av att klimatomställningen är beroende av samarbete och att alla bidrar. ”Globalt” är ju inget eget land – globala utsläppsminskningar är summan av alla länders, regioners, kommuners och individers utsläppsminskningar. Och det är ofta enklast att börja gräva där man står.

---

Uppdaterad 18 december 2023.