Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Sill och strömming – nästa fiskekollaps?

    Foto: Axel Kuhlmann

    Sillen, eller strömmingen som den heter norr om Kalmarsund, är själva motorn i Östersjöns ekosystem. Ändå tillåts ett intensivt och riskfyllt överfiske på arten.

    De senaste decennierna har mängden sill och strömming sjunkit i oroväckande hastighet.

    • I Centrala Östersjön har beståndet minskat med över 80 procent jämfört med 1970-talet. De senaste fyra åren har beståndet minskat med 40 procent, och befinner sig nu på en kritisk nivå.
    • I Bottniska viken har beståndet minskat med över 50 procent sedan början av 1990-talet.
    • I Västra Östersjön har beståndet minskat med över 80 procent sedan börjat av 1990-talet, och är på en kritiskt låg nivå.

    Mönstret oroväckande likt torskkollapsen

    Forskning visar att sillen blivit könsmogen tidigare, samtidigt som fiskarna blivit magrare och växer långsammare. Det är samma varningstecken som drabbade torsken innan beståndet i östra Östersjön kollapsade 2019.

    Utvecklingen för Östersjötorsken har visat vilka enorma konsekvenser som kan ske om en nyckelart försvinner. Bland annat har torskkollapsen inneburit mer algblomning, eftersom avsaknad av rovfisk påverkat näringssystemet ända ner till planktonnivå. Läget för torsken är nu så allvarligt att det inte längre är säkert att beståndet kan återhämta sig, trots stora kraftansträngningar.

    Och nu befaras att nästa nyckelart – sillen – går samma väg till mötes.

    Graf: BalticWaters2030 Källa: ICES Advice on fishing opportunities 2021

    Överfisket ligger bakom

    En av de största orsakerna till det kritiska läget för sillen och strömmingen är det hårda fisketrycket från industrin. Fisket i Östersjön bedrivs dels av småskaliga kustfiskare och fritidsfiskare, dels av stora trålfartyg som ägs av fiskeindustrin. Fördelningen är ojämn – under 2021 tog 20 industritrålare upp 96 procent av all svensk fångst i Östersjön, trots att Sveriges flotta är på över 450 båtar.

    Historiskt sett har svenskarna ätit mycket fisk från Östersjön, men så är det inte längre. Industrifiskets fångster blir inte mat åt människor – majoriteten av sillen mals ned till djurfoder, som bland annat går till laxodling och uppfödning av minkar, kycklingar, och grisar.

    Förutom överfiske på sill kritiseras industrifisket ur miljö- och klimatsynpunkt även för andra faktorer. Bland annat leder användning av trålarna till stor risk för bifångst, det vill säga oavsiktlig fångst av andra fiskar. Dessutom har trålarna mycket hög bränsleförbrukning, vilket ger negativa effekter på både klimat och spridningen av miljögifter i Östersjön.

    Slår mot Östersjöns känsliga ekosystem

    Utfisket av sillen sätter ekosystemets balans ur spel. Eftersom sill är huvudföda åt många arter, däribland säl och tumlare, får beståndens kraftiga nedgång konsekvenser på andra håll i ekosystemet. När sillbestånden sjunker söker djuren ny föda i exempelvis lax och gädda, som därmed också försvagas av det hårda fisketrycket. Sillen är också huvudföda åt torsken, och påverkar därför de kollapsade torskbeståndens möjlighet till återhämtning.

    Samtidigt innebär minskad sillmängd även ett överskott av den föda som sillen normalt äter. Det kan gynna exempelvis spiggen, som de senaste åren vuxit explosionsartat till ett stort problem för Östersjön. Spiggen äter ägg och larver från exempelvis gädda och abborre, så dess nya övertag i ekosystemet riskerar att slå hårt mot flera arter.

    Artbalansen i Östersjön är extra avgörande eftersom havets speciella läge gör det särskilt känsligt för både fiske, klimatförändringar, syrebrist, övergödning och miljögifter. Ett stabilt marint ekosystem är mycket viktigt för att havet ska kunna fungera som buffer för miljö- och klimatförändringar. Östersjön har redan problem med flera av dessa faktorer – då gäller det att inte förvärra läget.

    Samhällsekonomiska förluster

    De sjunkande fiskbestånden ger inte bara stora effekter på ekosystemet, utan påverkar dessutom samhällsekonomin. Det storskaliga industrifisket kan kosta samhället över 600 miljoner kronor om året, visar en rapport av BalticWaters2030.

    Det finns fortfarande relativt många individer av sill, men de är så pass små och outvecklade att det endast är trålfartygen som är intresserade. Småskaliga kust- och fritidsfiskare vittnar däremot om att de lämnas utan fångst.

    Trots att sillbeståndet sjunkit sedan 1990-talet har fisketrycket ökat markant under samma period. Graf: BalticWaters2030. Källa: ICES Special Request Advice 2021

    Dålig förvaltning riskerar förvärra läget

    Det är EU som bestämmer hur mycket sill och strömming som fås tas upp i Östersjön – de så kallade fiskekvoterna. Det finns idag många problem med de modeller EU och Internationella Havsforskningsrådet (ICES) använder för att bedöma läget för fisken.

    Beräkningarna tar sällan hänsyn till flera arter, och baseras på en strategi om att fiska maximal mängd snarare än att använda försiktighetsprinciper. Dessutom tar beräkningarna inte in klimatförändringarnas effekter på havet i bedömningen. Flera gånger har det i efterhand visat sig att ICES överskattat mängden sill i tilldelningen av kvoter.

    Trots en historia av felbedömningar och många oroade forskare på hemmaplan menar Sveriges regering att det saknas vetenskapliga bevis för att sillen minskar. Ansvarig myndighet är Havs- och vattenmyndigheten, som även de påstår att kunskapsläget är för svagt för att agera.

    Läs mer


    Mejla ministern! Det storskaliga industrifisket pressar Östersjöns ekosystem till bristningsgränsen. Det är inte hållbart att fortsätta överfiska hotade bestånd – nu måste fiskeripolitiken förändras. Högst ansvarig är Sveriges nya landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg. Låt henne få veta att Östersjön förtjänar bättre – skriv ett meddelande! Här hittar du mer information och mejladress.


    Supermiljöbloggen samarbetar med stiftelsen BalticWaters2030 för att lyfta det allvarliga läget i Östersjön.

    Faktarutan

    SILL & STRÖMMING

    Sill och strömming är samma art. Ovanför Kalmarsund kallas arten för strömming, nedanför kallas den för sill.

    Fiskbestånd
    Ett bestånd beskriver hur mycket fisk av en art som finns inom ett specifikt område.

    Lekbiomassa
    Mängden lekande fisk.

    ICES
    Internationella havsforskningsrådet, som gör uppskattningar om fiskbeståndens status.

    Kvot
    Mängden fisk som får fiskas i särskilda områden. De svenska arealerna av Östersjön har ICES delat in i fem kvotområden: Bottenhavet, Centrala Östersjön, Östersjön Västra Östersjön, och Östra Östersjön. Kvoternas storlek bestäms av EU.

    Trålare
    Fiskeredskap där fartyget drar en eller flera stora nätsäckar efter sig. Kritiseras ur miljösynpunkt, bland annat på grund av hög bränsleförbrukning och stor risk för bifångst, det vill säga oavsiktlig fångst av andra fiskar.

    Hej SMB-läsare!
    Vill du hjälpa oss nå 10 000 följare på instagram?

    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





      Hej SMB-läsare!
      Vill du hjälpa oss nå 10 000 följare på instagram?

      SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

      Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

      Läs vad vi vill göra