Ännu en planetär gräns har passerats – bara tre kvar

För första gången har forskare lyckats bedöma den ”planetära gränsen” för vatten. Resultatet är väldigt allvarligt – vi har redan överskridit gränsen för det gröna vatten som finns tillgängligt för växter.

Nyligen kunde SMB berätta om att forskare för första gången lyckats bedöma den ”planetära gränsen” för nya kemiska substanser, som exempelvis mikroplaster, antibiotika och organiska miljögifter, och kommit fram till att denna redan har överskridits med råge.

Det blev den femte av de nio gränser som ett internationellt team av forskare identifierat 2009. Dessa nio planetära gränser avgränsar det stabila tillstånd som jorden befunnit sig inom i 10 000 år, ända sedan civilisationens gryning. Dessa gränser inkluderar ozonlager, skogar, sötvatten, biologisk mångfald och utsläpp av växthusgaser.

Redan 2015 kunde forskarna dra slutsatsen att fyra gränser redan hade passerats: klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, förändrad markanvändning och flöden av kväve och fosfor. 

I en ny studie i tidskriften Nature Reviews Earth & Environment gör de nu bedömningen att även den planetära gränsen för vatten har passerats, med globala risker som följd. Det gäller dock inte allt vatten, utan det som forskarna kallar för ”grönt vatten” – det vatten som finns tillgängligt för växter i form av regn och fukt i marken.

Enligt de tidigare studierna av de planetära gränserna är gränsen för ”blått vatten” (det som finns i floder, sjöar och grundvattenmagasin) inte överstigen.

Huvudförfattaren Lan Wang-Erlandsson från Stockholm Resilience Center vid Stockholms universitet är dock tydlig med vilken effekt denna påverkan på det gröna vattnet kan få:

Vatten är biosfärens blodomlopp. Men vi håller på att förändra vattnets kretslopp i grunden. Detta påverkar nu hela planetens hälsa, vilket gör den mycket mer sårbar för framtida kriser.

Om markfuktighet förändras för mycket riskerar världen att förlora viktiga kolsänkor och bli mer sårbar för torka, vilket Arne Tobian, andre författare och doktorand vid Stockholm Resilience Center och Potsdam Institute for Climate Impact Research, menar är tydligt när det gäller Amazonas:

Amazonas regnskog är beroende av markfuktighet för sin överlevnad. Men det finns bevis för att delar av Amazonas håller på att torka ut. Skogen tappar markfuktighet till följd av klimatförändringar och avskogning.

Tidigare studier har visat att vissa områden i Amazonas redan idag producerar mer kol än de absorberar och därmed gått från kolsänka till kolkälla och satellitbilder tagna under de senaste decennierna visar att mer än 75 procent av regnskogen nu tappar sin resiliens. 

Dessvärre gäller det inte enbart Amazonas – även om det är illa nog – utan forskarna poängterar att fenomen är globalt och finns överallt. Markfuktigheten förändras såväl i de boreala skogarna som i tropikerna till jordbruksmarker och skogar. Områden som normalt sett är våta förändras och torra jordar blir allt vanligare.  

Forskargruppen föreslår därför att jordfuktighet i växternas rotzoner därmed kan vara en användbar kontrollvariabel för grönt vatten. Mer specifikt föreslår de att gränsvariabeln för grönt vatten ska definieras som andelen mark där jordfuktigheten i rotzonen överstiger den historiska variationen.

För att minska jordsystemets risker för gröna vattenförändringar krävs nu omedelbara vattenmässiga åtgärder för att hantera klimatförändringar, avskogning och markförstöring. Vi har inte råd att passera ytterligare gränser.