Beatrice Rindevall: Framtiden är upp till oss alla att försvara

Hur frivilligt ska det vara att värna miljön, och hur samhällsfarliga ska verksamheter få vara? I veckans krönika undrar Beatrice Rindevall vart samhällets gränser går, var anständigheten tagit vägen och om politiken verkligen motsvarar våra krav när stora delar av livet på vår planet riskeras.

Nyligen sågs representanter från miljörörelsen i Stockholm för Europeiska miljöbyråns årsmöte. På scen hölls ett panelsamtal om miljögifter där professor Christina Rudén undrade varför vi lägger massor av skattepengar för att begränsa kemikalier som industrin vetat varit farliga sedan 60-talet. “Varför slutar inte företagen att använda ämnena själva? Var är anständigheten?”, undrade hon.

Strax därefter publicerade hon en studie som visade att tillverkare av bekämpningsmedel rutinmässigt undanhåller kritisk information om giftigt innehåll. Bland annat har företag undanhållit information om att gifterna kan orsaka skador på växande hjärnor. Man kan verkligen undra var anständigheten har tagit vägen, men också varför politiken låter potentiellt samhällsfarliga eller miljöskadliga verksamheter sköta kontrollen av sig själva.

Vi finansierar krisen

Ett av svaren är att företag bedriver en effektiv lobbying för så lite kontroll och regleringar som möjligt. Likt kemikalieföretagen har också fossilföretag fortsatt driva på för en oreglerad verksamhet, trots att de har känt till sin påverkan på klimatet i decennier. De lyckas också med sitt påverkansarbete alldeles för väl, och utsläppen och jordens temperatur har stadigt ökat genom åren.

Nu har sommaren knappt börjat och torkan är redan så svår i Sverige att LRF startar krisgrupper och varnar för minskad livsmedelsproduktion. Det är redan en brinnande klimatkris, och värre kommer det att bli. Ändå fortsätter fossilindustrin subventioneras globalt, under 2020 med 11 miljoner dollar i minuten.

Företagens ansvar brister

Det är en självklarhet att titta mot politiken när företagens ansvar brister och konsekvenserna av deras verksamhet är samhällsskadliga, men när politiken svarar för dåligt behöver fler börja protestera. Som exempel kan man nu börja undra vart de hållbara företagen håller hus.

För var finns protesterna från medlemmar i Svenskt näringsliv när deras tankesmedja Timbro fördröjer miljöpolitik, motverkar klimatmål eller säger att det är “förakt mot företag” att vilja förbjuda fossil reklam? Houdini sportwear AB:s VD Eva Karlsson har i en intervju sagt att hon tycker att Svenskt näringsliv uppvisar självskadebeteende, men hon är än så länge en alltför unik röst.

Hållbara företag borde se det som en självklarhet att driva förbättringar både mot politiken och inom sina medlemsorganisationer, och de borde inte acceptera att finansiera fördröjande eller miljöförstörande verksamheter. Det behövs nödvändiga politiska förbättringar, och ökade hållbarhetskrav i företagens medlemsorganisationer skulle snabbt kunna leda till stärkt miljöpolitik.

Ska det vara frivilligt att förstöra planeten?

Hållbara företag borde vilja ha regleringar, för alltför mycket “frihet” kan bana väg för de sämsta företagen och uppenbart leda till storskaliga samhällsproblem. Trots att många företag vill göra rätt för sig, gäller det tyvärr inte alla. Snarare verkar motstånd mot miljöhänsyn för vissa vara ideologisk, som för skogsägaren som erbjöds ersättning på 25 procent över marknadsvärdet för att skydda sin gammelskog, men ändå valde att skicka in en avverkningsanmälan.

Ännu värre är rapporteringen om skogsföretaget Hvalfisken utanför Jokkmokk som olagligt och systematiskt huggit ner områden med höga naturvärden, vilket anmälts som naturvårdsbrott men preskriberats. Företagets ägare, finansmannen Jonas Wahlström, har även låst bommarna till sin mark för att försvåra för Skogsstyrelsens som behöver cykla långa sträckor för att kunna utföra sina jobb. 

Här liknar inte Sverige ett frihetligt land, utan ett laglöst.

Dags att stärka försvaret för miljön

Grundfrågan är hur frivilligt det ska vara att värna miljön, och exakt hur hälso-, miljö- eller samhällsfarliga verksamheter ska få vara. Ska det vara upp till fiskeföretagen att bestämma om det ska finnas fisk kvar i havet? Ska fossilföretag få styra hur mycket planeten ska värmas upp? Vart går samhällets gränser, och motsvarar politiken våra krav när stora delar av livet på vår planet riskeras?

Frivillighet måste ske under ansvar. För att värna samhällsintressen behöver vi en mycket starkare miljöpolitik och krav på att våra miljömål faktiskt ska nås. Där kan många samhällsaktörer ta mycket större ansvar, för framtiden är inte upp till andra att fritt få förstöra. Den är upp till oss alla att försvara.

Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fler krönikor och ledare från SMB:s skribenter hittar du på SMB Opinion.