COP26: Det viktigaste som kan ske – och oddsen att det faktiskt händer

Vissa har orimligt högt ställda förväntningar på COP26. Andra har i förväg dömt ut det som en prat- och diskussionsklubb. Men vilka är de faktiska oddsen för olika utfall? COP-veteranen Mattias Goldmann ger sin prognos för de viktigaste sakfrågorna.

Betting inte möjlig: Nya näringslivsutspel

Näringslivets närvaro är mer omfattande än någonsin på COP26 och med Science Based Targets samt Race To Zero-initiativen finns en solid grund av faktiska klimatåtaganden att stå på. Men utrymmet för mindre meningsfulla utspel är fortsatt stort, och som en luttrad hållbarhetschef konstaterade så är det mycket sällan näringslivet i efterhand följs upp på de olika åtaganden som görs på klimatmötena. Därför är det helt självklart att vi kommer att se en rad sektorsvisa utspel, varav några har verklig nytta men andra är ett kortvarigt fyrverkeri utan syfte att verkligen leda till varaktiga utsläppsminskningar.

Årets lågoddsare: Utökad klimatfinansiering

De utvecklade länderna är pinsamt medvetna om att löftet 100 miljarder USD i årlig internationell klimatfinansiering aldrig uppnåtts. De vet också att flera utvecklingsländer mer eller mindre uttalat villkorar nya åtaganden med att vi först lever upp till vad vi redan lovat. Den som presenterar nya pengar på COP applåderas, så räkna med positiva besked under de första två dagarnas högnivåkonferens samt på dag tre, som har tema finansiering. Italien och Frankrike är två länder att särskilt hålla ögonen på.

Dubbla insatsen: Klimatanpassning jämbördigt med utsläppsminskning

I Parisavtalet är adaptation och mitigation jämbördiga, men i verkligheten har utsläppsminskningar alltid fått störst uppmärksamhet och mest finansiering. Med det senaste årets bränder, översvämningar och stormar i kombination med IPCC:s klargörande att katastroferna orsakas av klimatförändringarna, är sannolikheten god att klimatanpassning i dokument och beslut nu på riktigt likabehandlas.

3 gånger pengarna: Slutår för klimatpåverkan från Indien

Till årets COP ska är alla länder för första gången lämna in skärpta Nationally Determined Contributions (NDC). Det har 144 länder gjort enligt Climate Action Tracker, inklusive de två största utsläpparna USA och Kina, som ska vara klimatneutrala 2050 respektive 2060. Men trean Indien har hittills gett sig själva rätten att utvecklas först, minska utsläppen sen och har varken heltäckande mål eller årtal för klimatneutralitet.

Trycket är hårt från COP-ordförandeskapet att Indien ska uppdatera sin NDC och Quad-länderna Australien, USA, Japan och Indien har utlovat det. Men ingår ett mål för nollutsläpp? Jag tror Indien svarar ”show us the money” och väntar till nästa omgång av uppdaterade mål, om fem år.

5 gånger pengarna: Stopp för kolkraft

Det brittiska ordförandeskapet vill att COP26 går till historien som mötet då kolkraften stoppades: Inga nya kolkraftverk och slutår för de befintliga. Intensiv lobbying pågår mot kolländer som Indonesien och Australien – vars nettonoll år 2050 är bättre än de lågt ställda förväntningarna – men att det ska bli ett COP-beslut är långt borta eftersom varje land har veto. Håll ögonen på G20-mötet i Rom 30-31 oktober men räkna bara med en koalition i anslutning till COP, där åtskilliga men inte alla länder ansluter sig, och så några högtidsord i slutdeklarationen.

10 gånger pengarna: Skrotade subventioner till fossilt

IMF har lyft fram vilka oerhörda summor som går till fossila subventioner – långt större än stimulansen till förnybart. Hela Build Back Better-retoriken talar för att subventionerna avskaffas, men höga oljepriser globalt och elpriser i Europa pekar snarare på att subventionerna kommer att öka. Efter finanskrisen 2008-2009 enades världen om att minska subventionerna till fossilt, men skrivningarna var vaga och inte mycket hände. Räknar tyvärr inte med mycket bättre från COP26.

Högoddsaren: En fullständig regelbok

Parisavtalet saknar fortfarande regler kring vad exakt som ska redovisas och hur ofta, samt hela kapitel 6 för utformningen av frivilliga utsläppsminskande samarbeten mellan stater. Trycket att äntligen bli färdiga borde vara enormt, men eftersom Parisavtalet ändå levererar skärpta åtaganden och de stora frågorna kring subventioner och stimulans hur som helst ligger utanför själva avtalet, är förväntningarna låga. Hårda låsningar kombinerat med EU:s inriktning ”hellre ingen överenskommelse än en dålig” gör att regelboken förmodligen fortsatt förhandlas på COP27, 28…

Otänkbart: Tillräckliga utsläppsminskningar för att nå målen.

De skärpta NDC:er som kommit in räcker inte på långa vägar för att nå tvågradersmålet, än mindre 1.5. I teorin kan tuffa mål från Kina, Indien, Saudiarabien och Kazakstan – de största länder som ännu inte lämnat in – göra stor skillnad, men inget talar för att de blir skarpa nog.

COP26 tar oss ett par steg närmare målen, men skärpningar vart femte år kommer inte att räcka. Därför behövs kompletterande, riktiga och långvariga satsningar utanför NDC:erna, från städer, företag och individer. Alla kan göra skillnad, alla måste göra skillnad.

Mattias Goldmann

Mattias Goldmann har deltagit på otaliga COP. Han åker inte på COP26 eftersom han nu bor i Bangkok och vill försöka visa att det går att följa förhandlingarna också på avstånd. För SMB:s läsare delar han med sig av sina analyser av Glasgowmötet. Under etiketten COP26 kan du följa SMB:s Glasgowbevakning.