De globala målen kan dölja miljöförstöring

Med FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling sattes tydliga miljömål för världens länder att sträva efter och uppnå till 2030. Nu visar en ny studie att de är långtifrån tillräckliga och tvärtom kan leda till att miljön försämras.

2015 var ett år med två avgörande globala beslut inom FN. I september beslutade världens länder om 17 globala mål för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling och att verka för att de uppnås till 2030. I december samma år slöts ett nytt globalt klimatavtal i Paris. Därmed var det ett bra år för klimat- och miljöarbetet. FN:s tidigare generalsekreterare Ban Ki-moon var tydlig med de globala målens betydelse när de antogs:

Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna.

De 17 globala utvecklingsmålen tog vid där de åtta millenniemålen slutade 2015, men i ett betydligt mera omfattande och ambitiöst format. Målet är att inom 15 år avskaffa fattigdom och hunger, rädda vår planets ekosystem och klimat och skapa fredliga, inkluderande och trygga samhällen. Hur nära målen vi är mäts med hjälp av 230 indikatorer och målen innehåller 169 delmål.

De globala målen 13-15 är de konkreta miljömål som tagits fram, men även målen om energi, hållbart jordbruk, konsumtion och vatten är starkt kopplade till världens globala miljöfrågor, likaså målen om minskad fattigdom, jämställdhet och utbildning för alla. Med införandet av miljön i det nya ramverket hyllades de globala målen som en avsevärd förbättring gentemot de tidigare millenniemålen.

Men trots dessa goda aspirationer visar en ny studie i tidskriften Nature Sustainability att målen snarare fokuserar på socioekonomisk utveckling och därmed riskerar att osynliggöra miljöförstöring. När studiens forskare undersökte hur väl 75 miljörelaterade indikatorer stämde överens med alternativa mått på miljöskydd, visade det sig nämligen att bara sju procent av de globala målens indikatorer pekade i samma riktning som de alternativa, medan dubbelt så många pekade i motsatt riktning, och resten hade inga signifikanta samband.

Enligt forskarna visar det att de globala målen använder dåliga sätt att mäta exempelvis naturens artrikedom, vilket Zeng Yiwen, naturvårdsforskare vid Singapores nationella universitet och en av författarna betonade för Vetenskapsradion:

Många länder ser ut att göra stora framsteg. Men egentligen vet vi att det går dåligt för den biologiska mångfalden, att det går mycket dåligt för naturen.

Därmed blir den mätbara utvecklingen en slags rökridå för hur det verkligen ser ut. Något Måns Nilsson, vd för Stockholm Environment Institute, håller med om:

Du mäter någonting som är enkelt att mäta. Antal hektar skyddad skog eller något. Men sedan om man faktiskt går in i den arealen och tittar, så finns det stora problem med hur det faktiskt ser ut på marken. Så här finns ett kunskapsunderskott i att följa upp de här målen.

Samtidigt går arbetet med att uppfylla de globala målen överlag inte så bra. Enligt FN:s Sustainable Development Report kommer världen med nuvarande takt inte uppnå något av målen till 2030 och för flera av dem går utvecklingen till och med åt fel håll. Förklaringen står att finna i det dystra samarbetsklimat som råder på global nivå och nu även coronapandemin. I årets mätning återtog förvisso Sverige förstaplatsen, vilket i korthet innebär att inget annat land i världen ligger så bra till att uppnå de 17 globala målen för hållbar utveckling, men utvecklingen ligger ändå still eller går tillbaka.

De senaste årens larmrapporter kring en biologisk mångfald i kris ger en tydlig signal om att det behövs avsevärt mycket mera insatser inom miljö- och klimatområdet. Därför är den aktuella studien en nyttig påminnelse om att det är viktigt att veta vad det är vi mäter så att rätt insatser sätts in. Tiden är knapp för att göra rätt val.