Den svenska modellen

I en rapport från PWC på uppdrag av European Climate Foundation kartläggs de ekonomiska effekterna av klimat- och energipolitiken i Sverige, Danmark, Tyskland, Holland och Storbritannien.

Enligt rapporten har Sverige lyckats minska utsläppen tack vare utbyggnaden av kärnkraft på 1970 talet, en aktiv politik för energieffektivisering och diversifiering av energimixen, samt införande av koldioxidskatt 1991. Resultatet sedan 1990 är minskade utsläpp och fortsatt växande ekonomi. En av förklaringarna till detta enligt rapporten är att industrin lyckats behålla konkurrenskraft tack vare låga elpriser. Svenska hushåll betalar 10 procent högre elpriser är EU-genomsnittet, medan industrin betalar 20 procent lägre elpriser än EU genomsnittet. Förutom minskade utsläpp har politiken resulterat i nya jobb. Den energiintensiva industrin i Sverige sysselsatte ca 5% av arbetskraften, jämfört med miljösektorn som sysselsatte 1.6 % av arbetskraften eller 69 000 personer under 2011. Minskade utsläpp och fler jobb, samtidigt har miljöskatternas andel av de totala skatteintäkterna minskat från 4.9% 1993 till 4.2% 2011. Den svenska modellen – för bra för att vara sann? Förmodligen.

Trots att Sverige lyckats minska CO2 utsläppen sedan 1970 talet, så uppgår våra utsläpp fortfarande till ohållbara nivåer per person. Om vi dessutom räknar in utsläppen som genereras i andra länder av vår konsumtion så visar statistik från Naturvårdsverket att utsläppen är högre, och dessutom växande. Dessutom har Sverige enligt OECD subventioner till fossila bränslen som borde fasas ut på hemmaplan om vi ska stödja den internationella processen för en utfasning av fossilsubventioner.

Med andra ord, svenska modellen=bra, men kan bli mycket bättre.