Enformiga landskap antagligen orsak till minskande gråsparvspopulationer

En ny doktorsavhandling från Lunds universitet har undersökt effekterna av olika landskapstyper på populationer av gråsparv, en art som minskat i antal under många år.

Gråsparven är en fågel som är starkt knuten till kulturlandskapet, både jordbrukslandskap och bebyggelse. Den har också minskat stadigt under lång tid vilket antagligen beror på förändringar i landskapet. Det mest sannolika är att det handlar om förändringar som följer av att jordbrukets struktur förändras. I takt med att jordbruket effektiviserats har mängden småbiotoper minskat samtidigt som djur- och växtproduktion separerats geografiskt jämfört med tidigare då varje gård i allmänhet producerade både växter och animalier.

För den aktuella avhandlingen jämfördes förekomst, häckningsframgång och vinteröverlevnad för gråsparvar i landskap dominerade av animalieproduktion respektive växtproduktion samt i mer blandade landskap. Sammanfattningsvis verkar resultatet vara just att ett landskap med både animalie- och växtproduktion är det bästa för arten eftersom ”Gråsparven vill ha alla nödvändiga resurser inom ett kort avstånd”. I landskap som domineras av växtproduktion blir mängden insekter mindre vilket påverkar häckningsframgången negativt och i lanskap som domineras av animalieproduktion blir tillgången på mat under vintern sämre. Även en övergång från vårsådda till höstsådda grödor kan spela roll för tillgången på mat under vintern, eftersom det innebär att skörderester plöjs ner i jorden innan vintern.

Gråsparven är i och för sig bara en art, och trots sin stadiga minskning har den ännu inte kvalificerat sig för att placeras på rödlistan. Å andra sidan är många andra arter som är beroende av eller förekommer i jordbrukslandskapet rödlistade och det är möjligt att de, liksom gråsparven, har missgynnats just av att det blir ett mer enformigt landskap.