Flyget kan inte längre vara ett alternativ

Isarna smälter, Kinas kolproduktion fördöms och svenska politiker rasar över USA:s uttåg ur Parisavtalet. Samtidigt subventionerar den svenska staten flertalet flygplatser, som befolkningen ska använda tills den sista koldioxidmolekylen pumpats ut i atmosfären. Den svenska miljödebatten präglas av hyckleri när det gäller en av våra mest klimatbelastande aktiviteter, skriver Anna Ljungström. 
”Klimatet är vår tids ödesfråga”. Dessa ord yttrade statsminister Stefan Löfven i september förra året. Han är inte ensam om att tala sig varm om vikten av svenska utsläppsminskningar. Med detta rimligt höga tonläge kring klimatkrisens vikt borde det vara lika rimligt att både politiker och befolkning försöker begränsa en av de mest utsläppstunga aktiviteterna; flyget.
Aldrig har svenskarna flugit så mycket som vi gör nu. Vårt utrikesflygande släpper ut hisnande 11 miljoner ton koldioxid årligen, och därtill tillkommer hundratusentals ton av inrikesutsläpp. Av dessa är 70 procent rena nöjesresor. Genom att undvika de enskilda och kortvariga aktiviteterna som våra flygresor är skulle en tiondel av våra totala utsläpp försvinna, om man utgår från Sveriges totala konsumtionsbaserade utsläpp på drygt 100 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Att skippa flyget är alltså ett mycket effektivt sätt att snabbt dra ner på växthusgasutsläppen.
Trots de skrämmande siffrorna är det tyvärr mycket snack och lite verkstad när det gäller hur mycket vi faktiskt är beredda att förändra våra resevanor. Förra veckan blev det klart att den svenska staten skjuter till en kvarts miljard för utbyggnaden av Sälens flygplats. Planerna har funnits sedan den förra regeringen, och slutförs nu under rödgrön flagg, till glada toner från både infrastrukturministern och näringsministern.
– Regeringen har arbetat för att EU-kommissionen skulle pröva och godkänna stödet. Jag är väldigt glad för det positiva beskedet vi nu fått. En utbyggd flygplats i området är viktigt för att fortsätta utveckla besöksnäringen och skapa nya jobb i Dalarna, sa närings- och innovationsminister Mikael Damberg i ett pressmeddelande.
Det är inget nytt att skattebetalarnas pengar går till att subventionera flygplatser runt om i landet, men vår kollektiva ignorans för flygets massiva klimatpåverkan förefaller mer och mer orimlig, hur många löften om lokala arbetstillfällen och tillväxt som än finns där bakom.
Att fortsätta vurma för flyget är varken ett trovärdigt eller långsiktigt alternativ för att lyfta den svenska landsbygden. En biobränsledriven flygplansflotta är långt borta, och skulle dessutom hamna i rejäl konflikt med både andra transportsektorer och global matproduktion. Både Damberg och Sälen kommer få vinka adjö till de eventuella nya jobben när de smälter bort under den globala uppvärmningens obarmhärtiga framfart.
Det är dock glädjande att regeringen lagt fram ett förslag om en flygskatt, som trots relativt begränsade utsläppsminskningar ändå får ses som ett första steg mot de kraftiga styrmedel som är nödvändiga för att beskära flygets klimatpåverkan. Undersökningar visar dessutom att nästan hälften av befolkningen ställer sig positiv till skatten.
Väljarnas vilja till krafttag från politikerna är något våra makthavare borde ta tillvara på. Att istället reducera flygfrågan till ett individuellt ansvar riskerar att få dåligt resultat, eftersom icke-strukturella lösningar generellt fungerar illa i det stressade samhällsklimat vars sociala normer gör flyget till det främsta transportvalet. Enskilda personer har begränsade möjligheter att bryta mot nuvarande mönster, mot ett samhällssystem som premierar ett högt livstempo där individens värde gärna mäts i arbetstimmar och prestigefyllda utomlandsresor.
Samtidigt kan vi inte helt förlita oss på makthavarnas klimatsnack, vilket inte minst Sälensatsningen är bevis på. I dagarna skrev åtta forskare, artister och idrottare, däribland operasångerskan Malena Ernman och skidskytten Björn Ferry, på DN Debatt om hur de går i bräschen och väljer bort flyget för klimatets skull. De ställer den kärnfulla frågan ”Är det okej att förneka kommande generationer stabila klimat- och ekosystem, för den kortsiktiga vinsten med flygresor?”. Det enkla svaret bör vara ett rungande nej, oavsett vilken samhällsnivå man representerar.
Vi vill så gärna kunna fortsätta med ’business as usual’ – åka på årlig Thailandssemester, inrikesflyga till jobbmötet, dra på weekend i Rom –  att vi helhjärtat sväljer tekniska lösningsförslag och löften om klimatkompensation. Men låt oss inse fakta; flygets klimatpåverkan är något vi måste deala med här och nu, inte om 10, 20 eller 30 år. Och det är något vi alla måste deala med – både individer, företag, kommuner, forskarsamfundet, och staten.

SMB:s ledare: På regelbunden basis skriver Supermiljöbloggens skribenter ledare. Denna veckans skribent är Anna Ljungström, samhällsplaneringsstudent vid Uppsala Universitet. Fler opinionstexter från Supermiljöbloggen hittar du under taggen ”SMB ledare”.