Föroreningar orsakar 1 av 4 barns död – återvinning en viktig lösning

Idag är det Återvinningens Dag och återvinning kan kraftigt förbättra hälsan för världens barn. Så mycket som vart fjärde småbarns död orsakas av föroreningar, bland annat från icke-återvunnet elavfall som idag skeppas och dumpas i Afrika och Asien. 
En FN-rapport från 2017 kom fram till att 1 av 4 av små barns dödsorsaker kan kopplas till föroreningar. Den största boven är luftföroreningar, men den andra viktigaste orsaken är inte lika uppmärksammad: nämligen gifter från elektronikavfall.
Sverige är bland de bästa länderna i världen på att ta hand om våra elavfall, med 69 procent insamlat avfall. Men vi är också en av de största elektronikkonsumenterna, och tillhör de tio länder som genererar mest elavfall per capita i världen. Enorma mängder av elskrot exporteras fortfarande mer eller mindre illegalt till fattiga länder, när de kunde ha återvunnits.

Barn hanterar elavfallet

44,7 miljoner ton elavfall producerades i världen 2016.  I Afrika, som länge använts som soptipp för elektronikskrot, återvinns inte ens 1 procent av elektronikavfallet. Åtminstone inte under ordnade former. Mycket elektronik, såsom mobiler och datorer, tas dock om hand av den informella sektorn för att den innehåller delar och material med ett ekonomiskt värde. Dessa informella arbetare är ofta barn som bränner skroten för att få tag på metaller. De har inget sätt att skydda sig mot de giftiga kemikalier och metaller som finns i avfallen.
FN-rapporten varnar för att barn som utsetts för gifter från till exempel gamla mobiltelefoner löper stor risk att få lungproblem, nedsatt intelligens, koncentrationssvårigheter eller cancer. Mycket gifter sprider sig också via regnvattnet från deponier av farligt elavfall ut till människors odlingar och dricksvatten.
Att fattiga länder används som soptippar av rikare länder har diskuterats länge. 1995 ledde denna diskussion till en internationell konvention och ett förbud inom EU att exportera ”farligt avfall” såsom elektronikskrot till länder utanför EU eller OECD.
En EEA-studie från 2008 visade dock att det fanns ett stort glapp mellan de 8 till 10 miljoner ton elektronikavfall som uppsakattades produceras varje år inom EU och de 3,4 miljoner ton som samlades in. Cirka 70 procent elektronikskrot försvinner alltså spårlöst!

Enorm illegal export

Om det är förbjudet att exportera elavfall till utanför EU och OECD, var tar då allt det som inte samlas in vägen? En del kan säkert ligga och skräpa i privatpersoners källarlådor, men såväl Naturvårdsverket som EU-rapporter kommer fram till att enorma mängder av avfall helt enkelt verkar transporteras ut ur Europa illegalt.
Ett stort problem är också att begagnad elektronik är tillåtet att exportera, men att det är svårt att avgöra gränsen mellan vad som går att laga och därför kan anses vara begagnat och vad som faktiskt är avfall. Det verkar också saknas tillräckliga kontroller.
Greenpeace följde elavfall som skeppades från EU till Nigeria, där det dumpades på depånier, trots att det utgavs för att vara begagnade varor. Greenpeace konstaterade att skalan på exporten är överväldigande och att kontrollerna är alldeles otillräcklig. 
Enligt Naturvårdverket kan en vara klassas som avfall om den till exempel:

• inte fungerar
• är i dåligt skick, sliten eller skadad
• saknar viktiga delar
• är gammal eller omodern eller
• saknar en marknad.

Det är uppenbart att mer behöver göras för att skärpa kontroller och tillsyn. Vi behöver sluta byta ut våra elektronikprylar hela tiden och vi behöver öka återvinningen och fort ställa om till en cirkulär ekonomi! 
Här kan du läsa mer om hur du återvinner elavfall.
OBS. Att köpa elektronik second hand är också ett sätt att minska elavfall!

SMB bevakar och driver på för en bättre miljö. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla hemsidan och vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Swisha en slant till 123 270 12 33 för att stötta vårt arbete.