Forskare om avtalet i Dubai: ”Otillräckligt men åt rätt håll”

Hoppfullt – men det finns stora reservationer! Så kan kommentarerna om Dubaimötet från tre profilerade svenska forskare och klimatdebattörer förenklat sammanfattas. SMB har talat med Rom-klubbens hedersordförande Anders Wijkman, professorn i energisystem Filip Johnsson, och Line Gordon, föreståndare för Stockholm Resilience Centre.

Anders Wijkman påtalade bara häromdagen i en krönika i Aktuell Hållbarhet bristerna i klimatförhandlingarna genom åren. Han pekar på att den rika världen, industriländerna, dels gjort för lite för att minska sina egna utsläpp – men också underlåtit att hjälpa de skuldtyngda och fattiga utvecklingsländerna att investera i förnybar energi.

– Det här avtalet är ett steg i rätt riktning, men saknar även det konkreta löften om tillräckligt med pengar för att stötta fattiga länder. Både för att de ska klara skadorna från ett mer instabilt klimat, men också, och framförallt, för att bygga ut sol och vind och batterier så att man inte hamnar i fossil-ekonomins järngrepp, säger han till SMB.

Avtalet är både ett mirakel och en katastrof

Wijkman framhåller att författaren och miljödebattören George Monbiots kommentar till Parisavalet passar bra även för att summera Dubai-mötet:

”Jämfört med vad det kunde ha blivit av det är det ett mirakel – men jämfört med vad det borde ha blivit är det en katastrof.”

Chalmersforskaren och professorn Filip Johnsson, också krönikör på Supermiljöbloggen, säger att COP 28-avtalet ger ett visst hopp – även om det kommer fem över tolv snarare än fem i tolv:

–  Det är naturligtvis helt avgörande att en ”övergång bort” från fossila bränslen genomförs med början under innevarande årtionde, eftersom förbränning av dessa är roten till det mesta av människans påverkan på klimatet.

– Men det återstår att se om COP 28-dokumentet kan omsättas i handling. Här är jag mer orolig. Att fasa ut de fossila bränslena kräver en tillräckligt kraftfull klimatpolitik.

– Det måste börja kosta så mycket att släppa ut koldioxiden som bildas när de fossila bränslena eldas upp, att det blir ointressant att använda dem. Då väljs istället alternativen, till exempel fossilfri el från förnybara energikällor eller kärnkraft.

Svårt att backa när problemen lyfts fram så tydligt

Johnsson tror att Dubai-mötet satt sånt kraftigt ljus på problemet med fortsatt användning av fossila bränslen att det blir svårt att backa. Förhoppningsvis kan det medföra att de planer som finns att ställa om vår ekonomi accelereras. Sverige bör kunna ligga bra till och agera föregångare, inte minst inom transport och industrisektorerna, anser han.

– I den bästa av världar får COP 28 som effekt att den nationella svenska klimatpolitiska debatten kan börja fokusera på det som verkligen betyder något för omställningen, istället för att mest skapa polarisering mellan vindkraft och kärnkraft, inskärper han.

Line Gordon, professor vid Stockholms universitet och föreståndare för det tvärvetenskapliga Stockholm Resilience Centre, vill inte ännu kalla Dubai-beslutet historiskt. Inte i samma härad som Parisavtalet, klubbat 2015.

– Nej, snarare kan det förhoppningsvis innebära ett historiskt steg för att nå Parisavtalet. Men bara för att avtalet har tagits betyder inte detta att det genomförs.

Världen har insett att läget är kritiskt

Hoppfullheten ligger i, framhåller hon, att det gick att få fram ett avtal mitt bland alla de svåra kriser och det mycket allvarliga omvärldsläge som råder just nu.

Hon ser också ett värde i att dokumentet pekar ut vårt decennium som kritiskt för klimatet.

– Ja, jag tycker det är tydligt att världen förstår hur allvarligt läget är och att detta måste leda till handling. Klimatsituationen är mycket bekymmersam idag och det blir inte en lätt väg framåt. Men utfasningen av fossil energi kan nu vara på gång.