I dagsläget inkluderar de globala allmänningarna områden utanför nationella gränser – såsom internationella hav och Antarktis. Enligt forskarna till en ny studie skulle dessa allmänningar även behöva inkludera viktiga ekosystem och områden innanför nationsgränserna om de reglerar planetens funktion och tillstånd, exempelvis ekosystem som utgör tippningspunkter.
En tvåårig studie som involverar 22 internationella forskare drar nu slutsatserna att gemensamt skydd över viktiga planetära ekosystem skulle stärka resiliens och rättvisa. Forskarna är bland andra Johan Rockström, Jonathan Donges och Carl Folke från Stockholm Resilience Centre.
Befintliga allmänningar baserade på oändliga resurser
Beroende på vilka begrepp och lagar som används går det att identifiera fyra globala allmänningar i dagsläget: Antarktis, öppet hav och havsbotten, yttre rymden samt (i mer otydlig utsträckning) atmosfären. Dessa områden delas av alla stater, därav har stater och människor ett kollektivt ansvar och intresse att skydda dem.
Allmänningarna är också utgångspunkten för att undersöka hur ett globalt styre och samarbete kring viktiga planetära system genomförs. Ett problem är att styret sker utifrån överenskommelser och lagar som baserats på ett fortsatt stabilt planetärt system med oändliga resurstillgångar.
Vi anser att de planetära allmänningarna har potential att formulera och skapa effektiva förvaltningsskyldigheter för stater världen över genom styrning av det planetära systemet som syftar till att återställa och stärka planetens motståndskraft och främja rättvisa. Men eftersom dessa allmänningar ofta ligger inom suveräna territorier måste sådana förvaltningsskyldigheter också uppfylla vissa tydliga rättvisekriterier, säger professor Joyeeta Gupta på Amsterdams Universitet enligt Stockholm Resilience Centre.
Ökad risk för tippningspunkter
En tippningspunkt (tipping point på engelska) är en brytpunkt där en avgörande tröskel passeras och som innebär en oåterkallelig förändring av jordens ekosystem och klimatsystem. Till exempel kan ekosystem och atmosfäriska cirkulationsmönster förändras snabbt, medan inlandsisens kollaps går långsammare, men leder till en oundviklig havsnivåhöjning på flera meter.
2022 publicerades en studie om de tippingspunkter som kan triggas av 1,5 graders uppvärmning. Vi rör oss just nu mot tre graders uppvärmning, och enligt studien från 2022 är det flera områden som är i riskzonen redan vid 1,5 grader: Avsmältning av Grönlands och Västantarktis stora inlandsisar, storskalig upptining av permafrosten, kollaps av den stora havsströmmen i Labradorhavet, och massdöd av tropikernas korallrev.
Forskarnas uppmaning: inkludera kritiska biofysiska system
Allt mer tyder på att de olika tippingspunkterna kan påverka varandra i en slags dominoeffekt. Ett exempel som tas upp i den nya studien är Amazonas regnskog. Avskogning och ekologisk nedbrytning bidrar till utsläpp av kol och förlorad koldioxidupptagningsförmåga, förlust av biologisk mångfald, förändringar i viktiga sötvattenflöden och spridning av patogener från vilda djur till människor. Samtidigt skapar höga koldioxidutsläpp och en växande efterfrågan på naturresurser ett alltför stort tryck på Amazonas och andra ekologiskt bräckliga regioner. Detta hotar stabiliteten i det planetära systemet.
Forskarna till den nya studien föreslår ett nytt ramverk – den planetära allmänningen – som ska inkludera globalt delade geografiska regioner samt kritiska biofysiska system. Dessa reglerar planetens tillstånd och motståndskraft, och därmed den allmänna livskraften på jorden. Studiens slutsats är att denna nya planetära allmänning bör inkludera omfattande förvaltningsskyldigheter som syftar till att återställa och stärka planetens motståndskraft och social rättvisa.
Läs hela studien här.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
