Forskare vill se ett IPCC för kemikalier och avfall

Kemiska föroreningar är ett globalt miljö- och hälsohot som kräver globala åtgärder och samarbete. Det anser en internationell grupp forskare som föreslår ett globalt mellanstatligt vetenskapspolitiskt organ liknande IPCC eller IPBES för att informera beslutsfattare och allmänheten om kemikalier och avfall.

Användningen av kemikalier i samhället är som ett tveeggat svärd. Å ena sidan är kemikalier avgörande för det moderna samhället, till exempel som byggnads- eller förpackningsmaterial, men också som bekämpningsmedel, läkemedel, hushållskemikalier och hygienprodukter. Samtidigt kan kemikalier utgöra faror för människors hälsa och miljön.

Det säger Thomas Backhaus, professor i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande angående den artikel i Science som han tillsammans med andra forskare nyligen publicerat. I artikeln klargör gruppen hur begränsat och splittrat de anser att det vetenskapspolitiska samspelet är och att nuvarande internationell styrning av kemikalier leder till omfattande hälso- och miljöskador.

En global hälsorisk

Forskarna hänvisar till den senaste studien om global sjukdomsbörda. Där uppskattas att exponering för bly och yrkesmässig exponering för tolv kemikalier eller grupper av kemikalier bidrog till över 1,3 miljoner för tidiga dödsfall globalt under år 2017. Det är bara en liten del av de mer än 100 000 kemikalier som används idag.

Kemikaliefrågan är särskilt viktigt för låginkomstländer, som har blivit dumpningsplatser för farligt avfall utan att de har den nödvändiga kapaciteten för hanteringen. En FN-rapport från 2017 kom fram till att 1 av 4 av små barns dödsorsaker kan kopplas till föroreningar.

Den största boven är luftföroreningar, men den andra viktigaste orsaken är inte lika uppmärksammad: gifter från elektronikavfall. Som SMB tidigare rapporterat har världens e-avfall ökat med 21 procent på bara 5 år. Metaller från kasserade elektroniska produkter och elektriska bilbatterier utgör en risk för utsatta e-avfallsarbetare och deras familjer.

Nu vill forskarna se ett bättre samarbete för hanteringen av farligt avfall. Huvudförfattaren till Scienceartikeln, Dr. Zhanyun Wang vid ETH Zürich i Schweiz, menar att världens länder måste hjälpas åt:

Vi behöver internationell tillsyn för att ta itu med frågor som överskrider nationella gränser, när det till exempel gäller tungmetaller, långlivade organiska föroreningar och plastavfall.

Görs inte tillräckligt

Forskarna vill se ett globalt, mellanstatligt vetenskapspolitiskt organ för kemikalier och avfall som kan hantera problemen. Detta organ, menar forskarna, skulle likna den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) och den mellanstatliga vetenskapspolitiska plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänst (IPBES).

Till exempel kan en sådan organisation informera beslutsfattare om förhandlingar och genomförande av internationella avtal – precis som IPCC och Parisavtalet. En kemikalieorganisation skulle också kunna bekämpa spridning av felaktig information, som försenar åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön.

Även om föroreningarna är globala har internationella beslutsfattare idag inte möjlighet att regelbundet informera sig och följa den aktuella vetenskapliga debatten, vilket begränsar deras förmåga att identifiera och ta itu med dessa frågor i rätt tid. Och med den ökande mängden och variationen av kemikalier som används kommer skadorna sannolikt att flerdubblas, anser forskarna.

Skadliga kemikalier, som bland annat kan orsakar cancer, finns exempelvis i vattenavvisande regnjackor. Andra skadliga kemikalier hittas i bekämpningsmedel, som visserligen håller jordbruksmarker fria från ogräs och skadedjur, men dödar bin. En global studie visade nyligen att antalet rapporterade biarter minskat kraftigt mellan 1990 och 2015. En hel fjärdedel av kända biarter har inte observerats sedan år 1990.

Ett ökande problem

Vi har dessutom att göra med ett ökande problem. Den globala kemikalieförsäljningen, som nådde över 5,6 miljarder amerikanska dollar 2017, beräknas nämligen i det närmaste fördubblas till 2030. Liknande trender gäller också för avfallsproduktionen, där mängden plastavfall i haven 2025 beräknas vara tio gånger högre än 2010. Forskare har även förutspått att det år 2050 kommer finnas mer plast än fisk i haven, vilket pekar på vikten av att lösa problemet snarast. Samtidigt spelar kemiska föreningar en viktig roll i klimatförändringar i bland annat i uttunningen av ozon.

SMB har tidigare rapporterat om forskare som efterfrågar ett Parisavtal för den biologiska mångfalden, vilket verkar ligga i linje med vad Världsnaturfondens WWF önskar. Precis som klimatarbetet har sin gröna giv “New Green Deal” efterlyser WWF i sin Living Planet Report 2020 en ”New Deal for People and Nature” där världens ledare kommer överens om en rad globala beslut för en värld där både människan och naturen kan leva i harmoni.

Allt bilda en internationell vetenskapspanel för att sätta ytterligare fokus på frågan kan vara ett viktigt steg för att belysa ett ofta underrapporterat ämne där Sverige dessutom skulle kunna vara ett föregångsland och lägga in ett förslag till FN om detta. Den biologiska mångfalden prekära situation fick stort genomslag tack vare IPBES globala rapport och motsvarande skulle kunna ske här. Dags att uppvakta politikerna med andra ord.