Havsörnarna i farozonen

Havsörnarna lägger döda ägg – precis som när DDT och PCB användes rikligt under 50- och 60-talen. Upptäckterna är gjorda i nordöstra Sverige och även om anledningen inte är fastställd spekuleras det i om pappersbruken ligger bakom, då gifterna kan finnas kvar i träden som används vid tillverkningen, rapporterar SVT.

Om pappersbruken är ansvariga har giftet med största sannolikhet funnits i brukens rester dumpade på havsbottnen. Sedan har det gått uppåt i näringskedjan och påverkar sedan örnarnas fortplantning. Efter förbudet tog det ungefär 15 år innan havsörnarna började lägga levande ägg igen.

DDT enligt Miljöportalen

”Diklordifenyltriklormetylmetan (DDT) är ett klorerat kolväte med två bensenringar. Paul Muller, som upptäckte dess insektsdödande effekt, belönades 1939 med Nobelpriset. 1943 började DDT användas i stor omfattning dels för att utrota insekter som spred sjukdomar, dels för att bekämpa skadedjur inom jord– och skogsbruk.

DDT bryts ner långsamt i naturen. Det lagras i fettvävnaden hos djur och människor och ackumuleras i näringskedjan från bytes- till rovdjur. DDT är klassificerat som miljöfarligt, giftigt vid förtäring och cancerframkallande. Det är också mycket giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön.”

PCB enligt Livsmedelsverket

”PCB är en industrikemikalie som har haft många olika användningsområden innan det förbjöds på 1970-talet. Bland annat användes PCB i transformatorer, fogmassor i hus och i färger. Vissa PCB-varianter är dioxinlika, det vill säga har en struktur som är mycket lik dioxinernas och verkar på samma sätt som dioxinerna i kroppen.

Vi får i huvudsak i oss dioxiner och PCB via maten. Dioxiner och PCB är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter har fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, till exempel Östersjön.”