Hot om kärnvapen en katastrof för människa och miljö

När nu Ryssland för krig i Ukraina och hotar världen med kärnvapen aktualiseras det nygamla hotet igen. Kärnvapenkrig och klimatkris hör som existentiella hot i mångt och mycket ihop. Även en begränsad användning av kärnvapen skulle kunna få massiva klimateffekter med spridning av radioaktivitet och långvariga klimateffekter som leder till missväxt och omfattande hungersnöd.

Utöver att åter föra in krig i Europa igen har Rysslands invasion av Ukraina aktualiserat ett hot som de flesta av oss inte tänker på längre. Fram till nyligen befann sig kärnvapenkrig säkert lågt i de flesta människors prioriteringar. Detta trots att World Economic Forum Global Risks Report 2021 bedömde massförstörelsevapen som en av de största långsiktiga existentiella hoten mot världen och att hotet är värre än någonsin med avtal som lämnats eller sagts upp och att det finns fler kärnvapennationer än tidigare.

För närvarande beräknas det finnas över 13 000 kärnstridsspetsar i nio länder. Som en konsekvens av det nukleära hotet, men även klimatkrisen, sattes Domedagsklockan – en indikator på världens närhet till global katastrof – till 100 sekunder till midnatt 2020 och 2021, vilket är det närmaste midnatt sedan den skapades 1947 av Bulletin of the Atomic Scientists.

Det var i sitt tal till nationen under torsdagsmorgonen och som inledde invasionen av Ukraina som Rysslands president Vladimir Putin hotade väst med alla tänkbara militära motåtgärder ifall de kommer till ukrainsk undsättning. Detta tolkades av experter som att den ryska ledaren är beredd att använda kärnvapen och därmed vill avskräcka omvärlden från att lägga sig i. Efter sanktioner från omvärlden har nu Putin under söndagen dessutom beordrat att Rysslands kärnvapenberedskap ska höjas, vilket har fördömts av omvärlden. Idag är Ryssland det land som har flest kärnvapen av världens länder och förfogar i dag över 6200 och har moderniserat majoriteten av sin arsenal. Landet uppges dessutom stå för nästan två tredjedelar av ökningen som skedde mellan 2020 och 2021.

Det är det ryska statliga kärnkrafts- och kärnvapenbolaget Rosatom som ansvarar för samtliga ryska kärnvapen, men bolaget står även för 17 procent av världsmarknaden för kärnbränsle, vilket aktualiserat debatten angående lämpligheten att köpa kärnbränsle härifrån, vilket bland annat statliga Vattenfall gör genom Rosatoms dotterbolag Tvel. Det tog dock inte lång tid förrän Vattenfall meddelade att de nu stoppat dessa inköp och förhoppningsvis sägs dessa avtal nu upp permanent.

Ett klimat- och hälsohot

Kärnvapen är unika i sin destruktiva kapacitet och en kärnvapenexplosion orsakar skador på människor både direkt och på lång sikt. Ett enda kärnvapen kan ödelägga en stad och döda hundratusentals människor på ett ögonblick. Därför menar vissa att människans tidsålder antropocen inleddes 1945 i och med utvecklandet och användning av atombomben, när människan skaffade sig kapacitet att utplåna allt liv på jorden.

Annelie Börjesson, ordförande för Svenska FN-förbundet, har tidigare betonat att kärnvapenhotet undergräver hela Agenda2030 och att bara vetskapen om att de här vapnen finns gör att de blir ett hinder för utveckling. Om någon använder kärnvapen skulle konsekvenserna bli så förödande att mer eller mindre alla mål i Agenda2030 skulle beröras.

Kärnvapen är därmed en global folkhälsofråga. Redan 1984 slog Världshälsoorganisationen WHO fast i en rapport att kärnvapen utgör det största omedelbara hotet mot mänsklighetens hälsa. Utöver det utgör kärnvapen även ett existentiellt hot mot planetens hälsa, det vill säga planetär hälsa.

En kärnvapenexplosion skulle innebära en svår humanitär katastrof som vida överstiger det man kan se vid naturkatastrofer, med hundratusen- eller miljontals döda och ännu fler skadade, en utslagen sjukvård och socialt kaos. Den intensiva hettan vid en detonation får kroppar att helt förångas och orsakar svåra brännskador. Tryckvågen färdas flera mil och krossar byggnader, infrastruktur och människor. Det radioaktiva nedfallet som kommer efteråt kan framkalla strålsjuka och cancer som kan leda till döden.

Sjukvård efter kärnvapen

Svenska Läkare mot kärnvapen publicerade nyligen en rapport för att synliggöra det läkare varnat för i decennier: att det är omöjligt att hantera de humanitära konsekvenserna av en kärnvapenkatastrof. Ett medelstort kärnvapen skulle exempelvis räcka för att slå ut hela Stockholm. Hälsa- och sjukvården skulle riskera att kollapsa och inte kunna vårda alla de brännskadade som skulle behöva akutvård. Antalet vårdplatser för allvarligt brännskadade är ytterst begränsat, både i Sverige och runtom i världen.

En detonation förstör också sjukhus, vårdpersonal skadas och omkommer, och brist på sjukvårdsutrustning uppstår, vilket medför att det inte finns möjlighet att ta hand om dem som överlever men skadas. När atombomben detonerade över Hiroshima 1945 var det praktiskt taget omöjligt att rädda någon, eftersom hela stadens sjukvårdsanläggningar hade förstörts och nästan alla läkare själva hade dött eller skadats.

Effekter på klimat och miljö

Utöver att vara ett konkret hälsohot utgör kärnvapen även ett massivt hot mot klimat och miljö. Allt fler länder, organisationer och säkerhetstjänster pekar nu ut klimatkrisen som ett ökande säkerhetshot för världen, något som kan öka instabiliteten i just kärnvapenstater och riskera förvärra långvariga hot mot den globala säkerheten.

Det räcker med att en liten del av dagens kärnvapen avfyras för att det ska orsaka klimatförändringar som är farliga för jordens befolkning och djurliv. Klimatpåverkan uppkommer omedelbart med de bränderna som uppstår när ett kärnvapen detonerar. Dessa kan bilda eldstormar som ger ifrån sig stora mängder aska och rök. Temperatursänkningar på 7-10 grader och stora förändringar i nederbörden skulle leda till att majoriteten av jordens matproduktion upphör.

Askan och röken från bränderna bildar sedan ett rökskikt i atmosfären som kan finnas kvar i flera år, vilket förhindrar solinstrålning, minskar nederbörd och sänker temperaturen på jorden. En så kallad atomvinter skulle uppstå, vilket skulle leda till sämre skördar och minskad livsmedelsproduktion med svåra svältkatastrofer som följd.

Ett kärnvapenkrig skulle också innebära att stora delar av vattensystemet i det angripna området skulle förstöras. Öppna vattentäkter, som utnyttjas för vattenförsörjning, skulle förorenas av radioaktivt nedfall och kan bli livsfarligt att dricka.

Vid varje användning av kärnvapen uppstår lokala effekter till följd av värmestrålning, bränder, tryckvåg och radioaktivitet. De sekundära följderna av ett kärnvapenkrig, med vatten och mat förgiftat av radioaktivitet, med flyktingströmmar, epidemier och socialt sönderfall kan i vissa fall få större konsekvenser än de primära effekterna. I mitten av 1980-talet insåg man att de globala effekterna på klimatet av ett stort kärnvapenkrig skulle leda till en så omfattande världssvält att det fanns en risk för utrotning av hela mänskligheten.

Även ett geografiskt begränsat kärnvapenkrig kan få globala konsekvenser – med spridning av radioaktivitet och långvariga klimateffekter – som leder till missväxt och omfattande hungersnöd. I skriften ”Nuclear Famine: Two billion people at risk” argumenterar läkaren Ira Helfand att dessa produktionsbortfall skulle få särdeles stora globala effekter. Detta eftersom klimatförsämringen blir så långvarig, kanske upp till ett decennium. Ett begränsat kärnvapenkrig skulle också få katastrofala följder för ozonlagret som skulle kunna minska med mellan tjugo och femtio procent.

Efter Tjernobylolyckan 1986 såg man också att det inte bara är vattendrag och grundvatten i direkt anslutning till olycksdrabbade områden som påverkas. Radioaktiva ämnen uppmättes fortfarande tio år efter olyckan i haven i Nordeuropa, inklusive i Östersjön. Det var därför oroväckande under Ukrainakonfliktens första dag när ryska styrkor intog Tjernobylzonen, vilket det ukrainska utrikesministeriet sa kunde öka risken för en ”ekologisk katastrof” ifall artilleri skulle träffa anläggningarna och sprida radioaktivt kärndamm över ett stort område.

Ett globalt förbud för kärnvapen

Lyckligtvis finns det globala ansträngningar för att stoppa spridningen av kärnvapen. Den 22 januari 2021 trädde FN-fördraget om förbud mot kärnvapen (TPNW) i kraft och utveckling, innehav och användning av kärnvapen blev olagligt för de undertecknade nationerna.

TPNW tillhandahåller den enda internationellt överenskomna och fördragskodifierade vägen som är tillgänglig för alla stater för att eliminera kärnvapen. Det är den första fördragsskyldigheten för parterna att hjälpa offer och ta ansvar för att åtgärda förorenade miljöer. I den vetenskapliga tidskriften The Lancet kallade Andy Haines och Ira Helfand det ”en seger för folkhälsoperspektivet över de vilseledda nationella makt- och säkerhetshänsynen.”

Det är alltså krig i Europa igen och Rysslands president hotar omvärlden med kärnvapen. Just nu vet vi inte vad detta kommer sluta, men än en gång aktualiseras nu det ultimata hotet mot inte enbart människors hälsa, utan även mot klimat och miljö.

Vi får inte heller glömma att militära operationer ofta lämnar efter sig ett fördärvat landskap med förgiftade jordar och förorenat dricksvatten. I Ukraina har både en oljedepå och en gasledning sprängts sönder med risk för att kunna orsaka en miljökatastrof. Allt detta sker i en tid när vi borde sträva efter att komma tillrätta med klimatkrisen och där måndagens IPCC-rapport dessvärre hamnar i skuggan av en helt onödig konflikt som världen verkligen inte har tid med. Förhoppningsvis kan solidariteten som EU och omvärlden nu visar upp även leda till snabbare och mer omfattande miljöåtgärder.