Birgitta Losman: Ideologisk kortslutning när Sverige ska ställa om

I dagarna överlämnade Delegationen för cirkulär ekonomi sin årsrapport till regeringen. I den finns mer av samma ekonomiskt-tekniska synsätt som tagit oss till den ekologiska kris vi har idag. Det är inget fel på förslagen, förutom att de inte räcker för att åstadkomma den systemförändring som krävs för att de planetära gränserna ska hållas, skriver Birgitta Losman som också varit med i expertgruppen Normskifte under Delegationen.

Delegationen för cirkulär ekonomi väljer att lyfta fyra viktiga förslag i sin årsrapport till regeringen:

• etablera ett samverkansprogram för ökad återanvändning och återvinning i tillverkningsindustrin,
• utöka ROT och RUT alltså skatteavdragen för bygg- och servicetjänster för privatpersoner.
• införa ett Bonus Malus-system för att förlänga produkters livslängd, ett sätt att styra med skattenivå för att göra det dyrare att göra fel och billigare att göra rätt.
• införa nationella mål för ökad cirkulär användning av råvaror och produkter

Tidigare rapporter till Delegationen för cirkulär ekonomi har fokuserat på tekniska lösningar och styrmedel. Expertgruppen Normskifte under Delegationen har därför belyst andra, lika viktiga drivkrafter för en hållbar omställning. Expertgruppen Normskifte har på uppdrag av Delegationen för cirkulär ekonomi undersökt hur ett normskifte kan åstadkommas. Experternas förslag tar sin utgångspunkt i att det behövs mer åtgärder för att stärka människors framtidstro och positiva bilder av en ny cirkulär framtid.

De globala och nationella klimatmålen kan inte nås om den linjära ekonomin förblir norm. För att hålla ekonomin inom de planetära gränserna krävs ett normskifte, som är något långt mer än gradvisa förbättringar i befintligt system. Ett normskifte innebär genomgripande förändringar av våra gemensamma och ofta underförstådda regler och förväntningar på beslut och beteenden.

Expertgruppen Normskifte har gått igenom befintlig forskning och identiferat tre huvudfaktorer som kan utgöra nyckeln till att lösa de hinder som finns för det cirkulära normskiftet. För det första att kombinera insatstyper. Forskning visar att en kombination av styrande (policies) och stöttande
(interventioner) insatser har bäst effekt för att driva förändring. För det andra att skapa emotionell anknytning. Det är inte primärt mer evidens som behövs för att motivera till handling, utan det är de känslomässiga relationer människan har till varandra, naturen och mänskligheten som helhet som behöver förstärkas. Och för det tredje ge individer möjlighet att identifera sig och känna sig inkluderade.

Bakom varje beslut, på såväl individ- som organisations- och samhällsnivå, står en människa som behöver känna motivation och ha förmåga till förändring, utifrån sina förutsättningar och värderingar. Politiken behöver ta ett större ansvar för att möjliggöra detta. Normskiftet till en cirkulär ekonomi, ett samhälle med säkrad resurstillgång och framgångsrikt bromsad klimatkris kan inte begränsas till att inkludera enbart specialintresserade individer med viss värdegrund.

Det är hög tid att komplettera omställningen till en cirkulär ekonomi med åtgärder som ökar farten i normskiftet genom att stötta individer, organisationer och samhälle att förändra beteende. Därtill behöver de mjuka humanistiska värden som ett demokratiskt samhälle vilar på stärkas.

Det kan låta flummigt men är likafullt nödvändigt. En övertro på teknisk utveckling riskerar leda Sveriges omställning in i en linjär återvändsgränd som bara inkluderar en välbärgad teknikintresserad elit. För att klara övergången till ett samhälle där cirkularitet är norm behövs primärt inte mer fakta – det behövs visioner om hur livsstilarna i det nya moderna samhället kan te sig som människor kan knyta an till.

Ett förslag från expertgruppen Normskifte är att regeringen uppdrar åt Delegationen för cirkulär ekonomi att visualisera och kommunicera attraktiva cirkulära framtidsscenarier och föra dialog med Sveriges invånare om dessa. Expertgruppen har gjort några mindre exempel för att visa på kraften i bilder av cirkulära framtider. Ett exempel är maten på äldreboendet år 2040 och ett annat hur banken och börsen fungerar när normskiftet har skett.

Bilder av framtiden är viktiga – en del håller med – andra inte. En viktig poäng med att formulera berättelser om framtiden är den demokratiska diskussionen som följer om vart vi ska. Sveriges hållbarhetsarbete behöver utvidgas från höginkomsttagare och teknikoptimister till att omfatta samtliga invånare med alla de drivkrafter som finns hos befolkningen. Och för företagen som just nu vill – eller via kommande EU-lagstiftning tvingas till – en övergång till cirkulära produkter och tjänster, är det viktigt att invånarna är med på tåget. Det är ju företagens kunder vi pratar om.

Även den som drivs av strävan efter hälsa, kreativitet, ett enklare liv, har låg inkomst, väljer bort flygresorna eller har ett brinnande intresse för EPA-traktorer, design eller musik behöver komma med i omställningen till ett cirkulärt samhälle. En fortsatt ensidig koncentration på tekniskt-ekonomiska styrmedel, ofta riktade till ett fåtal företag och branscher samt en liten högutbildad elit riskerar leda Sveriges hållbarhetsarbetet rakt in i en ideologisk återvändsgränd.