Göran Christiansson reste världen runt som framgångsrik Chalmersingenjör med robotteknik som specialitet. Ständigt ökad produktion var målet. Så löd också hans eget mantra, tills han vaknade upp och slogs av hur orimlig myten om den eviga tillväxten är. Idag är han nötodlare i Laholm och förespråkar ett nedväxlat liv, där saker får ta tid och gemenskap ges mer utrymme.
I slutet av maj var det boksläpp på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. I en liten möteshörna med det passande namnet ”Veras gräsmatta” presenterar Göran Christiansson uppgörelsen med sin gamla hållning och, ja, med själva tillväxtparadigmet som ju genomsyrar varenda por av samhällskroppen.
”Vägen till ett hållbart liv: Krossa livsmyterna” (Kunskapshuset Förlag, Helsingborg) lyder bokens rättframma namn. Myterna, sju till antalet, analyseras grundligt av författaren, en per kapitel och är rikligt kompletterade med statistik och grafik som visar hur fel vi har när vi sjunger den eviga tillväxtens lov.
Enkel insikt egentligen – resurserna är ändliga
– Grundinsikten, att vi lever på en ändlig planet med av naturliga skäl ändliga resurser, är egentligen extremt enkel. Många av planetens problem består i att resurser tar slut. Detta är uppenbart, och vi vet det egentligen – men det föreligger en slags kognitiv dissonans, slår han fast.
I sin bok erinrar Göran om att tillväxt- och resurshushållningsdebatten inte alls är ny. Rapporten ”Tillväxtens gränser” kom redan 1972. Den så kallade Brundtlandrapporten lades fram i FN 1987 och presenterade kriterierna för en hållbar värld.
Den stadgar bland annat att ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov, utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.
De här viktiga ropen om behovet av att ändra kurs klingar i huvudsak ohörda idag, konstaterar han.
– Hade Brundtlandrapporten tagits på allvar vore det nästan omöjligt att bränna en liter fossil dieselolja. Det finns många ändliga material som används en enda gång, utan att återvinnas. Det finns inga lagar alls för hur vi använder metaller på vår planet, till exempel. Återvinning och cirkularitet är bra, men vi har alldeles för orealistiska förväntningar på hur stor betydelse de kan få.
Förbrukning av ändliga råvaror behöver minska enormt
– Vi skulle behöva minska insatsen av nya ändliga råvaror med kanske så mycket som 90 procent. Antingen med ransonering eller att resurserna börjar kosta något. Järnmalmen är ju gratis där den ligger, och oljan likaså.
Den första myten som krossas i inledningskapitlet – ”tekniken löser alla problem” – var inte minst författaren själv fångad i. Göran hade lätt för sig i skolan. Han och hans kompisar hoppade med hull och hår på den digitala revolutionen och programmerade, byggde servrar och nätverk hemma i källaren.
– Jag läste teknisk fysik på Chalmers och lärde mig svåra formler. Jag var nog skicklig att lyssna in vad en organisation, ett företag behöver. Jag blev en slags skicklig jonglör. Men däremot lärde jag mig inte att tänka efter, säger Göran Christiansson och ler sitt ofta återkommande, breda leende.
Hans talang och utbildning förde honom till stora innovationsprojekt med robotisering inom rymdfart, kirurgi, bilindustri och annat. Han doktorerade. Karriären sköt fart. Med uppdrag, konferenser, möten och besök som fick honom att flyga kors och tvärs runtom i världen.
Rent Sverige blev förorenat i Kina
– I likhet med så många andra ingenjörer och teknologer var jag ju fullständigt övertygad om att precis alla mänsklighetens problem löstes med teknik, och om inte det räckte så med ännu mer teknik. Jag hade ju sett hemma i Trollhättan där jag växte upp, och överlag i Sverige, hur de tekniska framstegen gjorde att vi fick bukt med alla miljöproblem också.
Men det här synsättet började till slut skava. Och krackelerade fullständigt när det konfronterades med den verklighet Göran upplevde i Kina. Han flyttade dit med sin holländska familj kring 2011 och bodde tre år i landet. Och besökte även landsändar där Västvärldens industriproduktion i hög grad etablerat sig.
– Hit hade till exempel Ferrolegeringar i Trollhättan flyttat. Fast här var anläggningen tio gånger större. Det hade blivit rent i Trollhättan och förorenat här. Vi åkte igenom landskap som fick min son att utbrista ”det ser ut som Mordor”, säger Göran Christiansson målande.
Från robotisering till nötodling
Det blev till slut nödvändigt att skifta livsstil för familjen, som efter många år i Nederländerna och perioden i Asien flyttade till en gård i Laholmstrakten. Man har lärt sig odla en del av sin egen mat, och Göran har satsat på att skola upp nötbärande träd. Han jobbar ibland som konsult, till exempel hos närliggande återvinningsföretag och föreläser om odling och strategier för att leva resurssnålt.
Hur ser då Göran på vad den enskilda människan bör göra, och vad våra politiska ledare kan och bör göra? Han är noga med att betona att han inte vill föreskriva vad andra ska göra, och säger att det är hans eget sätt att leva som varit fel.
– Jag intalade ju mig att det var jätteviktigt att jag flög hit och dit till massa viktiga möten. Men det var det inte. Och det är inte de som kör Tesla som är klimathjältar idag. Det är alla som cyklar eller åker kollektivt till jobbet.
Och det behövs ett starkt politiskt engagemang också, mycket mer än vad som är fallet idag. Men Göran ser ett stort problem.
Konsensus i politiken om evig tillväxt
– Från höger till vänster råder konsensus om att det är ständig ekonomisk tillväxt som ska vara rådande princip. Och då är det svårt att se hur det ska bli annat än kosmetiska förändringar.
Han utvecklar resonemanget:
– Vi lever i en övergripande berättelse om ett ständigt framsteg. Vi är på väg från grottorna till stjärnorna. Men när man tittar bakåt i historien är det uppenbart att civilisationer går i vågor, det är uppgång och nedgång.
– Av någon anledning ska just vi låtsas att detta inte gäller den civilisation vi har nu. Men resurserna kommer inte att räcka med den hårda exploatering och ohållbara konsumtion som sker idag. Och vi måste anpassa oss till den verklighet vi kommer att få.
Och, ja, det kan bli en kollaps av något slag. Sådana har inträffat i olika skalor tidigare, påpekar Göran. Han tar exemplet det imploderande Ryssland efter Sovjetunionens sammanbrott, där pensionärerna hade 30 kronor i månadspension och poliserna tjänade 100 kronor i månaden.
Välfärd är möjligt utan tillväxt
– Men man kan också tänka sig en ordnad omställning, så att skadan blir så liten som möjligt.
Det är sannerligen ingen liten omställning som Görans analys av tillståndet i världen implicerar. Och det finns inga färdiga recept och bruksanvisningar. (En som mer tekniskt beskriver ett sådant samhälle är regeringen Tony Blairs utredare Tim Jackson i boken ”Välfärd utan tillväxt” från 2009).
Men han är övertygad om att det är möjligt, och att det skulle kunna finnas ett välstånd, där tid och gemenskap är en större valuta än dagens. Den med vilken vi köper alla de saker vi inte behöver.
Vilka är då de sju livsmyterna Göran vill försöka krossa i sin bok? Jo, de som följer här nedan:
- Tekniken löser alla problem.
- Naturen är vår vackra resurs.
- Tillväxten ger mer åt alla.
- Det eviga energiöverflödet.
- Globala ledare leder oss mot en strålande framtid.
- Sverige är bäst – rättvist och rikt tack vare vårt hårda slit.
- Hållbarhet är en bra hobby.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
