IPCC:s syntesrapport: lösningarna finns, men politisk vilja saknas

Budskapet i IPCC:s syntesrapport är tydligt: klimatförändringen är orsakad av vårt eget handlande och påverkar redan människor och ekosystem. Läget är allvarligt och det är bråttom, men lösningar finns. Det främsta hindret är politisk vilja och de närmaste åren blir avgörande för utvecklingen. Fortsätter utsläppen som nu kan vi passera 1,5°C redan under tidigt 2030-tal.

I veckan släppte FN:s klimatpanel IPCC det tyngsta klimatbudskapet på länge i och med den avslutande syntesrapport för den sjätte utvärderingscykeln (AR6, Assessment Report 6). Även om innehållet redan var känt genom de sex underlagsrapporterna som släppts mellan 2018 och 2022 fick syntesrapporten stor uppmärksamhet, i alla fall i vissa medier. Däremot var det få beslutsfattare som kommenterade innehållet, vilket är lite förvånande med tanke på att det är just en sammanfattning för beslutsfattare som publicerats.

Det är synd med tanke på att huvudbudskapet och budskapet för beslutsfattare att ta till sig är att nuvarande takt och omfattning av klimatåtgärder är otillräckliga för att hantera klimatförändringarna. Detta budskap är särskilt viktigt i och med att läget kommer att förvärras och att de negativa effekterna av förändringar orsakade av människor kommer att intensifieras.

Den nuvarande rapporten kommer ju dessutom att ligga till grund för kommande globala klimatförhandlingar i flera år.

En viktig kommunikationsinsats

En viktig aspekt med IPCC rapporten är att förmedla kunskap för att kommunicera klimatforskningen för en bredare publik. Syntesrapporten summerar helt enkelt det allvarliga läge vi befinner oss i. Den sätter de viktigaste resultaten från de tidigare utgivna delrapporterna och specialrapporterna i ett sammanhang.

Syntesrapporten sammanfattar resultat från samarbetet mellan mer än 800 experter från drygt 80 länder. De granskade mer än 50 000 publicerade forskningsartiklar och integrerade mer än 12 000 sidor med tekniska rapporter publicerade av IPCC under utvärderingscykeln som pågått sedan 2016.

Rapporten utgör den samlade syntesen av kunskapsläget och är den tyngsta och mest utförliga sammanställningen av all relevant klimatforskning som världens forskare tagit fram hittills.

Sammanfattningen för beslutsfattare (SPM) är uppbyggd i tre delar: Tillståndet idag och aktuella trender, Den fortsatta klimatförändringen, risker och långsiktiga responser, samt Responser på kort sikt. Rapporten täcker klimatförändringarnas vetenskapliga grund, deras effekter, behovet av klimatanpassning och hur stora utsläppsminskningar som krävs för att hålla uppvärmningen under 1,5 °C, vilket forskningen visar är den gräns där många viktiga ekosystem och klimat­system riskerar att kollapsa.

Huvuddragen

Så vad visar rapporten?

Under SMHI:s presskonferens sammanfattade Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet och Sveriges kontaktperson för IPCC syntesrapportens huvuddrag i fem punkter:

1. Det finns en snabbt krympande möjlighet att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5°C eller väl under 2°C och för att säkerställa en livskraftig och hållbar framtid för alla.
2. Klimatförändringarna orsakar redan negativa omfattande och alltmer oåterkalleliga förluster och skador på naturen och mänskliga system
3. Nuvarande klimatåtgärder, både utsläppsminskning och anpassning, är inte tillräckliga för klimatmålen eller för att förebygga risker och skador
4. Det finns en lång rad genomförbara åtgärder för ökad klimatambition, både utsläppsminskning och anpassning
5. De beslut och åtgärder som vi fattar under detta årtionde kommer att få konsekvenser för flera generationer under århundraden och längre 

Rapporten återspeglar det som klimatpanelen visat i tidigare rapporter, men tonen är högre och mer allvarlig. Klimateffekterna är värre än vad IPCC angav i den förra rapporten, som kom för nio år sen. Jämfört med tidigare rapporter är det nu en tydligare betoning på samhällsvetenskapen kring klimatförändringar och den mänskliga sidan, samt tillgängliga lösningar.

Allt säkrare slutsatser

Att klimatet påverkas av människan har slagits fast i allt tydligare ordalag av IPCC, från ”troligt” i den rapport som kom 2001 via ”mycket troligt” och ”extremt troligt” till ”otvetydigt” i den här senaste rapporten. Även slutsatserna blir allt säkrare. Alla vetenskapliga slutsatser sammanfattas i en femgradig skala, från ”väldigt hög säkerhet” till ”väldigt låg säkerhet”. Dubbelt så mycket klassas idag som ”väldigt hög säkerhet”, jämfört med för tio år sedan. ”Hög säkerhet” används femtio procent oftare. Låg säkerhet finns inte längre.

Rapporten beskriver hur mänsklig påverkan, främst genom utsläpp av växthusgaser, otvetydigt har värmt upp klimatsystemet. Den globala medeltemperaturen var 1,1°C högre under perioden 2011-2020 än perioden 1850-1900. Den globala yttemperaturen har ökat snabbare sedan 1970 än under någon annan 50-årsperiod under åtminstone de senaste 2000 åren. Ökningen har varit mer omfattande över land (1,59°C) än över havet (0,88°C).

Som en konsekvens av de omfattande utsläppen har omfattande och snabba förändringar i atmosfären, havet, kryosfären och biosfären skett. Den människoorsakade uppvärmningen har lett till en klimatförändring som redan har inverkat på många väder- och klimatextremer i alla världens regioner och även sannolikt ökat risken för sammansatta extrema händelser sedan 1950-talet, inklusive ökningar av frekvensen av samtidiga värmeböljor och torka.

Tydligast samband finns när det gäller värmeböljor och skyfall som blivit vanligare och mer intensiva sedan 1950-talet. Även havet drabbas allt oftare av värmeböljor. När det gäller orkaner och tropiska stormar är det mer osäkert.

Närmaste tiden blir avgörande

Enligt rapporten är det här årtiondet kritiskt för det globala klimatarbetet. Utsläppen måste vända innan 2025 och sedan fortsätta kraftigt nedåt om det ska vara möjligt att klara 1,5-gradersmålet. Men än så länge fortsätter utsläppen i stället att öka. I nuvarande takt når vi gränsen för 1,5 graders uppvärmning i början av 2030-talet. 

För att ha en rimlig chans att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader måste världen halvera utsläppen av växthusgaser på sju år, slår IPCC fast. Det innebär att den globala användningen av kol, olja och gas (där man inte fångar in koldioxiden) måste minska dramatiskt för att netto nollmålen 2050 ska kunna nås. 

Rapporten betonar tydligt att det finns tillräckligt med globalt kapital för att fylla de globala investeringsgap som krävs för att klimatmålen ska kunna uppnås, men att finansieringsflödena understiger de nivåer som krävs för att nå klimatmålen inom alla sektorer och regioner.

Investeringarna går dessutom fortfarande åt fel håll. Mellan 2019 och 2020 var investeringarna i fossila bränslen större än investeringarna för klimatanpassning och utsläppsbegränsning. Att det fortfarande satsas mer på utvinning av fossila bränslen än på klimatåtgärder är inget annat än ett kapitalt misslyckande.  

Som flera forskare och experter påtalat under veckan ligger utvecklingen i våra händer. Vad vi väljer att göra blir avgörande för hundratals, och kanske även tusentals år framöver.

En figur i syntesrapporten har blivit särskilt uppmärksammad och uppskattad. Den visar tydligt att det inte är de som fattar besluten idag som kommer märka eller känna av de värsta effekterna av klimatförändringen utan de som är unga eller som föds nu som kommer råka ut för det värsta konsekvenserna.  

IPCC är tydlig med att betona att vi befinner oss vid vändpunkten för att begränsa den globala uppvärmningen och följa en mer rättvis och hållbar väg till utveckling. Som ofta påtalas är det de som redan påverkas av klimatförändringen som kommer påverkas oproportionerligt mycket även framöver. De 10 % av hushållen med de högsta utsläppen per capita bidrar med 34–45 % av de globala konsumtionsbaserade hushållens växthusgasutsläpp, medan de lägsta 50 % bidrar med 13–15 %.

Tekniska och politiska lösningar finns

Syntesrapporten visar att teknisk innovation och politiska åtgärder som länder redan har vidtagit har en verklig och bestående effekt. Till exempel har snabbt fallande kostnader för sol- och vindenergi – till under kostnaden för fossila bränslen i många fall – resulterat i starka statliga löften om att minska koldioxidutsläppen i elproduktionen.

Friederike Otto, klimatforskare vid Oxford University och en av rapportförfattarna, säger i ett uttalande att världens politiker måste skrida till handling omedelbart:

Vi måste sluta bränna fossila bränslen. Vi vet att det inte finns något alternativ. Det finns ingen räddande framtida teknik som tillåter oss att fortsätta som förut.

De åtgärder som är billigast och har störst potential till utsläppsminskningar är mer sol- och vindenergi. IPCC tar upp det som en av de mest kostnadseffektiva lösningarna som kan få störst klimatutsläppsminskningar och sol och vind växer oerhört starkt globalt. Det är 30 gånger mer solel än för 10 år sedan och fem gånger mer vindel, enligt Internationella energiorganet IEA.

Även om stabilisering av framtida utsläpp är verkliga framsteg, måste länder också fortsätta sina ansträngningar för att minska utsläppen och avvärja de värsta effekterna av klimatförändringarna. Genom att följa befintliga klimatåtgärdslöften och stärka den resulterande politiken över tid kan regeringar vända framtida utsläpp, konstaterar IPCC-rapporten.

Effektiva klimatåtgärder möjliggörs av politiska åtaganden, välanpassad styrning på flera nivåer, institutionella ramverk, lagar, styrmedel och strategier samt förbättrad tillgång till finansiering och teknik.

En viktig del i klimatomställningen är vår livsmedelsförsörjning som kommer behöva ställas om. I västvärlden äter vi på ett sätt som både är dåligt för klimat och miljö och för vår hälsa. Genom att ställa om livsmedelsförsörjningen kan vi därmed uppnå mervärden via co-benefits. Hur ställer vi om vår kost. Vår köttkonsumtion bidrar både till negativa klimateffekter och vår egen ohälsa. Här behöver vi ställa om och äta mer växtbaserat och minska vår klimatpåverkan och öka vår hälsa. 

En intressant aspekt som Aktuell Hållbarhet noterade är att syntesrapporten inte nämner kärnkraft överhuvudtaget, trots att tidigare IPCC-rapporter lyft fram energislaget som en del i att nå klimatmålen. En annan iaktagelse miljöreportern och skribenten Emily Atkin – känd för att ha grundat det dagliga nyhetsbrevet HEATED noterar är att det var först med klimatmötet i Glasgow som sambandet mellan fossil energi och global uppvärmning i slutdokumentetoch IPCC nämnde ”fossila bränslen” 44 gånger i Sammanfattning för beslutsfattare från Arbetsgrupp III Att begränsa klimatförändringen. I syntesrapporten används frasen ”fossila bränslen” 16 gånger för att nämna den faktiska orsaken till klimatförändringen.

Klimatfrågan blir existentiell

Det var i den sjätte utvärderingscykelns första rapport, den så kallade 1,5 gradersrapporten som IPCC konstaterade att en 1,5°C-värld skulle vara överväldigande mycket säkrare än en som är 2°C varmare än den förindustriella eran. Fem år senare är mänskligheten inte i närheten av att nå något av målen.

Med den senaste klimatrapporten blev klimatfrågan existentiell och utgör nu en existentiell risk för vår egen fortlevnad. Det går direkt i linje med vad Johan Rockström och kollegor tog upp i en artikel i PNAS där de menar att samhället inte tagit katastrofala klimatrisker, inkluderat mänskligt utplånande och samhällskollaps, på tillräckligt stort allvar och därmed riskerar att underskatta de komplexa effekter dessa kan medföra.

Läget är med andra ord synnerligen allvarligt, men lösningar finns. Som betonades under presentationen av syntesrapporten: hade vi börjat agera runt 1990 hade vi haft en massa olika möjligheter, men vi har valt att agera som att klimatförändringen är någon annans problem att hantera när det är uppenbart att det är allas ansvar.

Syntesrapporten för beslutsfattare finns här

Den längre syntesrapporten finns här

SMHI:s preliminära svenska översättning av huvudslutsatserna från sammanfattningen för beslutsfattare (SPM) finns här

SMB:s bevakning av IPCC:s presskonferens finns här

Intervju mellan SMB och Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet och Sveriges kontaktperson för IPCC finns här

Vetenskapsradion Klotets specialprogram om syntesrapporten finns här