Katastrofal klimatförändring går inte att utesluta

Samhället har hittills inte tagit katastrofala klimatrisker, inkluderat mänskligt utplånande och samhällskollaps, på tillräckligt stort allvar och riskerar underskatta de komplexa effekter dessa kan medföra. En grupp forskare uppmanar nu forskarsamhället att förbättra kunskapsläget och att IPCC genomför en specialrapport om katastrofal global uppvärmning.

Globala katastrofrisker, det vill säga de katastrofer som skulle kunna utplåna mer än tio procent av mänskligheten eller vålla skador som väsentligt försämrar levnadsvillkoren för en stor andel av människorna på jorden, är kanske inget vi förknippar med de klimatscenarier vi möter i rapporter från FN:s klimatpanel IPCC och andra väder- och klimatmyndigheter. Dessa rapporter relaterar oftast till huruvida vi kommer kunna klara Parisavtalets mål på en global uppvärmning på maximalt två grader, men helst 1,5 grader, och vilka konsekvenser det kan få.

Just detta menar en grupp forskare – med bland annat Johan Rockström – är ett problem och att vi vet alldeles för lite om vad en konsekvenserna av en global uppvärmning över tre grader skulle kunna innebära. I den vetenskapliga tidskriften PNAS skriver de att för att vi ska kunna förstå extrema risker i syfte att kunna etablera ett robust beslutsfattande, från förberedelser till övervägande av nödåtgärder, behöver vi utforska inte bara scenarier för högre temperaturer utan även deras potential för klimatförändringseffekter som kan innebära systemrisker och innebära andra kaskadeffekter. Forskarna betonar att även om stegrande temperaturer i sig själva inte kommer innebära en omedelbar fara för mänskligheten kan de sammansatta effekterna göra det.

”Det finns gott om skäl att tro att klimatförändringar kan bli katastrofala, även vid måttliga nivåer av uppvärmning”, säger huvudförfattaren Luke Kemp från Cambridges Center for the Study of Existential Risk i ett pressmeddelande.

Fyra skäl

De anger fyra viktiga skäl att oroa sig över potentialen för en global klimatkatastrof. För det första finns det varningar från historien. Klimatförändringar (antingen regionala eller globala) har spelat en roll i kollapsen eller omvandlingen av många tidigare samhällen och i de fem massutrotningshändelserna. För det andra kan klimatförändringar direkt utlösa andra katastrofala risker, såsom internationella konflikter, eller förvärra spridningen av smittsamma sjukdomar och spridningsrisker och därmed förvärra redan allvarliga hot.

För det tredje kan klimatförändringar förvärra sårbarheter och orsaka flera indirekta påfrestningar (såsom ekonomiska skador, förlust av mark, vatten- och livsmedelsförsörjning) som tillsammans blir systemomfattande. Slutligen kan klimatförändringar oåterkalleligt undergräva mänsklighetens förmåga att återhämta sig från en annan katastrof, såsom kärnvapenkrig.

Extremvärme och geopolitik

Modeller gjorda av teamet visar att områden med extrem värme (en årlig medeltemperatur på över 29 grader) kan täcka två miljarder människor år 2070. Dessa områden är inte bara några av de mest tätbefolkade, utan också några av de mest politiskt ömtåliga. Genomsnittliga årliga temperaturer på 29 grader påverkar för närvarande cirka 30 miljoner människor. År 2070 menar forskarna kommer de högre temperaturerna och de sociala och politiska konsekvenserna av dessa att direkt påverka två kärnvapenmakter och sju laboratorier med maximal inneslutning som inrymmer de farligaste patogenerna. Enbart i detta finns en allvarlig potential för katastrofala följdeffekter.

Luke Kemp betonar i pressmeddelandet att extrema temperaturscenarier är underutforskade i förhållande till deras sannolikhet:

Vi vet minst om de scenarier som betyder mest.

Han betonar att klimatförändringar inte bara har spelat en avgörande roll i varje massutrotningshändelse utan även hjälpt till att få imperier på fall och format historien.

Forskargruppen tillägger att tekniskt avancerade supermakter kan hamna i att slåss mot varandra i så kallade ”varma krig”, där de slåss om minskande kolutrymme och till och med finansierar dyra experiment för att avleda solljus och sänka den globala temperaturen, till exempel genom solar geoengineering – solstrålningsreglering, SRM. 

Fyra ryttare

Teamet efterlyser ny forskning för att fokusera på vad de kallar klimatkrisens ”fyra ryttare” (anspelar på Apokalypsens fyra ryttare i Bibelns uppenbarelsebok): svält och undernäring, extremt väder, konflikter och vektorburna sjukdomar. Stigande temperaturer ökar risken för missväxt i världens mest bördiga jordbruksområden. Samtidigt kan varmare väder orsaka utbrott av dödliga nya sjukdomar när livsmiljöer för både människor och djur förändras och krymper.

De har satt en global uppvärmning på tre grader eller mer i slutet av seklet som en markör för extrema klimatförändringar, bland annat för att en sådan temperaturhöjning överstiger väl internationellt överenskomna mål och att alla IPCC:s ”skäl till oro” för klimatpåverkan är antingen ”hög” eller ”mycket hög” risk mellan två och tre grader. Det har även gjorts få kvantitativa uppskattningar av de globala sammanlagda effekterna från en global uppvärmning på tre grader eller över.

Climate Endgame

Forskargruppen föreslår därför en forskningsagenda för katastrofala klimatförändringar som de kallar ”Climate Endgame” där de fokuserar på fyra nyckelområden:

• Förstå extrema klimatförändringars dynamik och effekter på lång sikt

• Utforska klimatutlösta vägar till massjuklighet och dödlighet

• Undersöka social instabilitet: sårbarheter, riskkaskader och riskreaktioner

• Syntetisera forskningsresultaten till ”integrerade katastrofbedömningar”

Varje risk består av fyra bestämningsfaktorer: fara, exponering, sårbarhet och respons. 

En specialrapport om katastrofal klimatförändring

Forskarna uppmanar även IPCC att sammanställa en specialrapport om katastrofala klimatförändringar i ett försök att stimulera forskning och bättre informera allmänheten, precis som specialrapporten om 1,5 graders global uppvärmning gjorde. Den rapporten väckte också en väldig oro hos allmänheten över hur allvarliga effekterna är vid lägre temperaturområden. Effekten av en rapport om katastrofala klimatförändringar kan bli ännu mer markant, menar de, och hjälpa till att fokusera hur mycket som står på spel i ett värsta scenario. Ytterligare forskningsfinansiering av katastrofala och värsta klimatförändringar är avgörande för att kunna öka kunskapen och kunna förbereda sig på även det otänkbara.

Johan Rockström betonade vilken betydelse forskningen har:

Ju mer vi lär oss om hur vår planet fungerar, desto större anledning till oro.