Klimatdebatten ger dålig smak i munnen

Klimatfrågan var ett av debattämnena när SVT Agenda lät partiledarna i Sverige drabba samman sent på söndagskvällen den 5 maj. Frånvaron av förståelse för naturvetenskapliga fakta kring det planetära nödläget hos programledare och de flesta debattörer är nedslående.

Det är såklart positivt att lyfta fram olika vägar till måluppfyllelse, men några sådana genomtänkta strategier fanns inget utrymme för i debattformatet hos SVT. Att klimatförändringarna behandlas som vilken ideologisk åsiktsfråga som helst är stötande och den skrikiga tonen hos flertalet debattörer påminde närmast om en amerikansk presidentkampanj.

Hur ska väljare kunna få en bild av hur partier vill lösa klimatfrågan och vilka samarbetsallianser som kan utformas när varken programledare eller debattörer tillåts prata till punkt och ingen lyssnar på den andres argument?

Avsaknad av strategier för klimatet

Programledarna kämpade i motvind med att försöka få Tidöpartiernas företrädare att svara på frågan om hur de tänker uppfylla av riksdagen beslutade klimatmål. Det blåste hårt i studion och programledarna tycktes ha svårt att hantera regeringsföreträdarnas aggressivitet. En märklig stämning kändes genom TV-rutan när de förgäves försökte ta tillbaka ordet från debattörerna.

Från såväl Miljöpartiet som Socialdemokraterna och Centerpartiet gjordes försök att påpeka det matematiskt ologiska i hur Tidöpartiernas ökande utsläpp ska kunna gå ihop med att långsiktigt nå klimatmål till 2045. Men programledarna ställde inga större krav på vare sig regering eller opposition att verkligen besvara frågan om hur utsläppen ska ner och klimatanpassningen hanteras.

Inget systemperspektiv

Eftersmaken av debatten är bitter för var och en som försöker bidra till att lösa klimatfrågan. Statsministern har målat in sig och regeringen i ett tekniskoptimistiskt hörn. Följdfrågan från programledarna om hur ny teknik kan kompletteras med politik som stöttar andra viktiga dimensioner av systemförändring såsom lagstiftning, beteendeförändringar, nya satsningar på hållbara affärsmodeller och investeringar i ny industriell infrastruktur uteblev helt. Det säger något om nivån på svensk nationell politisk debatt idag.

Käbbel och polarisering

Enda ljusglimten var det stråk av förståelse för att klimatpolitik behöver fungera för alla inkomstgrupper som visades från vänster-, mitten- och högerpartier under debatten. Men hur ska vi i Sverige och EU kunna lösa klimatfrågan när partiledare inte låter varandra prata till punkt, när käbblet hörs högre än ropet från de människor som drunknar och förlorar sina hem i klimatkrisens spår? När ingen lyfter utarmningen av biologisk mångfald eller att denna både är en effekt av klimatkrisen och ett hot mot lösningarna? En dålig smak i munnen infinner sig. Det är tufft att hantera klimatoro och säkerhetsläge när faktaresistensen brer ut sig samtidigt som det demokratiska samtalet både inom och utanför politiken skakas av polarisering.

Supermiljöbloggen bjuder här på några tips för kommande SVT- debatter:

• Låt en mikrofon vara på i taget och låt debattörerna använda en avtalad tid vid inlägg och repliker.

• Inled klimatområdet med tre minuter vetenskapliga fakta från väl insatta programledare.

• Låt varje partiledare beskriva hur de vill jobba för klimatfrågan i Sverige, EU och och globalt och ställ krav på att följdfrågor både ställs och besvaras på de förslag som läggs.

• Säkerställ att varje partiledare utvecklar klimatpolitiska förslag som går utanför kärnkraft och elbilar, två politikområden som är högintressanta men långt ifrån de enda klimatpolitiska sakområdena.

• Avsluta debatten med samtal om hur partierna vill samverka med varandra för att lösa klimatfrågan. Det är en av huvudingredienserna i en långsiktig klimatpolitisk strategi.

Att höra en genomtänkt politisk strategi från S, MP, C och V för hur klimatmålen ska kunna nås hade varit verkligt intressant. Och i den bästa av världar skulle även Tidöpartierna haft en sådan plan. Vi väntar fortfarande.