Den galopperande klimatkrisen och politikernas passivitet verkar göra allt fler människor till aktivister. Även inom yrkesgrupper som inte brukar förknippas med civil olydnad. Supermiljöbloggen intervjuar lågstadieläraren Annelie Ängdervik som startade ”Teachers Rebellion” och nyligen dömdes till dagsböter för sin medverkan vid en aktion.
– Det finns många felaktiga uppfattningar om oss. Som att aktivister bara utgörs av unga människor eller folk som går på bidrag. Men de flesta aktivisterna som jag träffar i Göteborg är inte alls så unga, och har jobb, precis som jag.
Annelie Ängdervik är en helt vanlig yrkeskvinna och förälder i femtioårsåldern. Hon är bosatt i Lerums kommun strax öster om Göteborg och verksam som lärare i hemkommunen. Vi samtalar i telefon, och hon skrattar till lite när hon tillägger: ”Och läkare, psykologer och lärare verkar vara överrepresenterade”.
För några veckor sedan kom domen i Alingsås tingsrätt. Hon ska betala sammanlagt 7 700 kronor i dagsböter och avgift till brottsofferfonden för sitt brott, begånget på Kungsgatan i Stockholm den 19 augusti i fjol. Tillsammans med andra likasinnade har Annelie, enligt domen, ”genom att uppsåtligen blockera trafiken stört den allmänna ordningen och underlåtit att efterkomma meddelad befallning.”
Ett klockrent brottmål – eller?
Målet var klockrent: full bevisning förelåg och Annelie medgav alla omständigheter.
Men, målet är väl kanske inte klockrent. Det verkar knappt ens tingsrätten själv tycka, innerst inne, när man läser domen noga.
I sin talan hävdade Annelie att hon inte begått något brott eftersom hon varit i en nödsituation ”för egen del och för sina barn och de hon arbetar med, bland annat eftersom staten subventionerar fossila utsläpp trots att dessa måste upphöra.”
Vår aktion var en liten störning under ett fåtal minuter i förhållande till den enorma klimatkris som pågår. Regeringen och riksdagen bryter mot lagar, struntar i rapporter och struntar i barnkonventionen, lyder hennes försvarstal i domen.
Och domstolen avfärdar inte resonemanget som sådant. ”De omständigheter som Annelie Ängdervik angett framstår som mycket viktiga”, heter det.
Men – ”det är inte den här typen av hot som omfattas av ansvarsfrihet vid nöd” tillägger man, och därmed är saken klar. Annelie är skyldig till ohörsamhet mot ordningsmakten.
Om domen säger Annelie själv att det ju inte är någon lagändring som gör det tillåtet att stoppa biltrafik som hon är ute efter.
– Vårt mål är naturligtvis att politikerna ska följa alla de lagar som de beslutat om för att skydda miljön och klimatet. Och inte istället fatta beslut som förvärrar läget och hotar framtiden för våra barn. Varför kan inte de också följa lagarna? Varför kan inte åklagarna intressera sig för sådana fall? frågar hon sig stridslystet.
Varför inte protestera bara på lagligt vis?
Men frågan måste ställas: Varför inte visa sitt engagemang på andra sätt som är tillåtna sätt, till exempel demonstrera inom lagens ram, utan att hindra och förstöra för andra?
– Gränsen för min egen del går absolut om det skulle bli tal om att förstöra något, det är min röda linje, säger Annelie direkt.
Vid några aktioner där aktivister blockerat vägar, och även i en del fall limmat fast sig i gatan, har det blivit mycket starka reaktioner, och beskyllningar om att ambulanser hindrats under utryckning. Tanken att skada människor genom att hindra dem från att få vård i tid måste väl vara obehaglig…?
Svaret kommer snabbt:
– Vi talar mycket om detta inför aktionerna. Läkare som deltar har berättat att ambulanserna har god kunskap om alternativa färdvägar till sina mål, för att kunna komma förbi hinder. Och vi tillkännager genast för polisen när vi sätter oss i en aktion, vi ringer direkt.
”Fler ambulanser försenas av bilköer”
– Och jag tror det är väldigt mycket mer vanligt att ambulanser försenas av bilköer än av aktivister, helt enkelt.
Annelie Ängdervik berättar att hon aldrig sett sig själv i rollen som aktivist, inte förrän för ett par år sedan. Inspirationen kom av en bok hon läst av de så kallade klimatpsykologerna.
– De skriver om de steg man kan ta i stigande skala och som funkar: att ställa om sitt privatliv. Det har vi gjort i hela familjen, med mat, resor och konsumtion. Man kan bli passiv medlem i miljöorganisationer, det har vi blivit. Jag gick med i ett parti. Jag har gått med i Fridays for future. Och i slutet på listan finns civil olydnad, som ju också ser ut att krävas.
Annelie berättar att hon deltagit i många stillsamma manifestationer helt inom lagarnas ram. Till exempel har hon demonstrerat utanför fullmäktige i Göteborg, när det hållits sammanträden, under flera tillfällen.
– Demonstrationerna gjordes med olika teman. En gång ordnades ett slags alternativt fullmäktigemöte utanför möteslokalerna med 29 punkter med klimat- och miljöåtgärder på en dagordning. Vi skickade ut pressmeddelanden innan. Men det kom aldrig någon och tog bilder och berättade om våra aktioner. Man får inte ut de här frågorna om man inte gör något spektakulärt och olagligt. Då blir det fart på medierna.
Ville markera mot Skolverkets bristande vägledning
Det ska sägas att de olydnadsaktioner Annelie deltagit i, ett mindre antal, skett i regi av Extinction Rebellion, ett internationellt nätverk för klimataktivism. I ett fall var dock hennes egen undergrupp Teachers Rebellion huvudman. Detta var lite speciellt.
– Vi ville markera gentemot vår högsta ledning, Skolverket, och tvinga fram svar på hur vi lärare ska ska sköta vårt uppdrag att utbilda eleverna om hållbarhet och god livsmiljö, när den politik som förs hotar just detta. Det står inte en rad i våra instruktioner om det här, det borde stå på första sidan.
En dag i höstas samlades så en grupp utanför Skolverkets huvudkontor. Några få deltagare hoppade över spärren i receptionen och höll en liten appell i trapphuset.
Åtal på gång för intrång i trapphall
– De fick faktiskt träffa generaldirektören en kort stund. Och vår grupp blev utlovad ett uppföljningsmöte nu i vår. Fast nu har vi precis fått besked om att detta skjutits på framtiden, säger Annelie till SMB.
Den mycket måttliga ordningsstörningen verkar inte haft någon större verkan för dialogen så här långt, alltså. Men förseelsen har intresserat en åklagare: rättegång mot inkräktarna väntas hållas i mitten av maj.
Ska du själv fortsätta med olagliga aktioner?
– Ja, jag tror det. Det känns inte som att jag har något val. Då vore det som att jag förnekar allt jag lärt mig om klimatet och om hur illa läget är. Men jag vet inte hur modig jag är, om det blir hårdare tag och hårdare straff.
Blev av med posten som förstalärare
Till saken hör att Annelie betalar ett högre pris, rent ekonomiskt, än dagsböterna för sin aktion.
Tre dagar efter att hon intervjuats i lokaltidningen, Lerums Tidning och berättat om vad hon deltagit i, kallades hon till ett samtal med sin chef. Chefen gjorde klart att hennes förordnande som förstalärare inte skulle förnyas. Lönebortfallet uppgår till 60 000 kronor om året – långt i från försumbart alltså.
– Det nämndes ett annat skäl förstås. Men det är lite för mycket som inte stämmer. De här förordnandena har alltid förnyats, och när jag lite tidigare suttit i utvecklingssamtal med chefen sades inte ett ord om att jag inte skulle får förlängt förordnande.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
