Leif Öster: Skogen finns på andra sidan hyggena

Vad är egentligen skog? Leif Öster skriver om en PR-kampanj med luddiga budskap om att Sverige har fått dubbelt så mycket skog, när sanningen är att vi har fått dubbelt så mycket virke i allt mörkare skogar. “It’s an old political trick. If you can’t convince them, confuse them”, skriver skogsexperten.

KRÖNIKA Häromdagen kom Naturvårdsverkets utvärdering av Sveriges miljömål 2023. Generaldirektör Björn Risinger skriver i förordet att vi ”fortfarande har långt kvar till att nå de flesta av miljömålen”. Han skriver på goda grunder, men delar av den svenska skogsnäringen menar att miljömålen är fel. Att skogsbruket redan är hållbart. Och att målen måste ändras så att de kan nås nu eller i närtid. Ungefär som fortköraren som ansåg att hastighetsbegränsningen måste ändras till den fart han själv kör i.  För han kör så bra. Och fort. 

Flera indata till utvärderingen har hämtats från vår svenska riksskogstaxering. Denna statliga taxering av Sveriges skogar fyller i år 100 år. Arbetet startade 1923 och regeringens mål var då att ta reda på hur stora våra skogar var och hur mycket virket det växte i skogarna. Med dessa basfakta kunde framtida möjliga avverkningar beräknas. Den första taxeringen genomfördes åren 1923 till 1929. Det var ett fantastiskt projekt där man linjetaxerade landets skogar till fots. Arbetet resulterade i en mycket intressant, 450 sidor tjock, SOU som gavs ut 1932. Rapporten, som heter ”Uppskattning av Sveriges skogstillgångar”, åberopas fortfarande. Ofta används just år 1923 som startår för olika påståenden i skogsdebatten.

Den numera årliga skogstaxeringen visar att våra skogar blir allt tätare, tätare och mörkare och mörkare. Vi har faktiskt mer än dubbelt så mycket virke växande i våra skogar som för hundra år sedan. Arealen produktiv skogsmark är däremot lika stor nu som för 100 år sedan eller 23,4 miljoner hektar. För den virkesköpande industrin är det naturligtvis bra att skogarna innehåller mycket mer virke än förr. Men det är inte ett så kul budskap till en allmänhet som förmodligen vill ha besöksvänliga, luftiga och ljusa skogar. Samma allmänhet ogillar också stora, hårt markberedda kalhyggen.

Så 2016 beslöt skogsnäringen att man skulle starta sin största PR-kampanj någonsin. Budgeten är okänd, men siffran 150 miljoner kronor har nämnts. Budskapet skulle vara att dagens kalhyggsbruk är hållbart, vilket bevisas av att skogarna har blivit dubbelt så virkesrika på hundra år. Reklamkampanjen lanserades som en ”folkbildningskampanj”. Och goda folkbildare vet att god kunskapsöverföring bygger på mottagarens villkor, förkunskaper och begrepp.

Gjorda studier visade att allmänheten har positiva associationer till ordet skog. Däremot ogillar allmänheten täta, mörka och risiga skogar. Hur mycket virke det än står i dessa.  Så istället för ett korrekt budskap om att vi har dubbelt så mycket virke i allt mörkare skogar, blev det en PR-kampanj med luddiga budskap om att Sverige har fått dubbelt så mycket skog. Eller som Harry Truman sa 1948: “It’s an old political trick. If you can’t convince them, confuse them.”

Nu var det inte bara på betald annonsplats man lyckades skapa förvirring. I en uppmärksammad TT-intervju med Sven Erik Hammar, dåvarande ordförande för LRF skogsägarna, förklarade han att ”skogsarealen fördubblats under de senaste hundra åren”.  Men som sagt. Det var inte sant. Reklamkampanjen Svenska Skogen gick väl så där och fick det svenska Greenwashpriset 2022. Går man in på kampanjsajten den 28:e januari 2023 står det att ”Arbete pågår med denna hemsida. Välkommen tillbaka senare”.

En sak förde dock reklamkampanjen med sig. Skogsdebatten har aldrig varit intensivare på hundra år.

Till sist. Det finns en läsvärd bok av prisbelönta författaren Ola Engelmark som heter ”Skogen på andra sidan hyggena”. Olas pappa räknade inte hyggen som skog. Han var inte ensam.

Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fler krönikor och ledare från SMB:s skribenter hittar du på SMB Opinion.