När Lena Ek nyss briefade svenska organisationer var inledningsorden ”Det är nu de stora fighterna börjar”. Kyotoprotokollet är i centrum för de svenska ansträngningarna, med förhoppning att Brasiliens kompromissförslag kan förverkligas. Det blir då ett åttaårigt avtal, med en inbyggd skärpning under tiden. Men åter är Polen ”misstänksamma” och kan omöjliggöra kompromissen.
 |
| Miljöminister Lena Ek i möte med det svenska civilsamhället |
Ek ger en helt annan bild än Lindstedt om utsläppsrätternas (AAUs) betydelse, och arbetar nu för att ”göra dem värda så lite som möjligt”, utifrån att det kanske inte går att få bort dem. En viktig del är att de inte får finnas med i Durbanplattformen, så att de garanterat inte kan användas i det långsiktiga klimatavtalet.
Övergripande ses Kina, Ryssland och Japan som de knepigaste länderna i förhandlingarnas slutspurt; USA vägrar förhandla om patenträtten och kan inte acceptera frågan om att de har ett historiskt ansvar, men blockerar inte på lika många områden.
Frågan om de svenska klimatpengarna blev inte stor på mötet; det är onödigt att diskutera det man ändå inte kan enas om. Ek vill också gärna lyfta in HFC och de kortlivade gaserna, medan många av miljörörelserna på plats menar att det flyttar fokus från de avgörande frågorna för COP18.
/Mattias Goldmann, på plats i Doha
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
