Miljö och ideologi

Det är lätt att föreställa sig att miljöfrågorna är opolitiska på så sätt att alla vill ha en bättre miljö. Men bakom de siffertunga diskussionerna ligger värderingar som skiljer sig mellan partier och ideologier. För att förstå miljödiskussionen behöver man också förstå de värderingar som ligger bakom. Här följer en genomgång av riksdagspartiernas syn på miljö, från ett ideologiskt perspektiv.

Förvaltarskapstanken (KD)
På högersidan finns det två perspektiv som dominerar vad gäller synen på miljöfrågor. Den första är den kristdemokratiska förvaltarskapstanken. Såhär beskriver Kristdemokraterna förvaltarskapstanken på sin hemsida:

”En framåtsyftande miljöpolitik har sin tyngdpunkt i det dynamiska och utvecklande, snarare än i det statiska och bevarande. En god miljö är en för människan god livsmiljö, inte en miljö utan människor.”

Notera kritiken av förvaltarskapstanken, som pratar om att naturen ska bevaras, medan det liberala perspektivet pratar om att vi kan omforma naturen, och anpassa den efter våra önskemål. Inspiration kommer ofta från ekonomisk teori. Även om oljan håller på att ta slut så innebär det att priset på energi kommer pressas upp, vilket gör att det kommer bli lönsamt att forska fram bättre energikällor. Människan utvecklas hela tiden och eventuella miljöproblem som uppstår nu kan nästan alltid lösas med nutida eller framtida teknik. Om tekniken inte finns nu så kommer fler och fler att forska på problemet ju mer akut miljöproblemet blir, förutsatt att vi värdesätter naturen på ett bra sätt, exempelvis genom utsläppsrätter.

En sak som både förvaltarskapstanken och det liberala perspektivet har gemensamt är antropocentrismen, alltså inställningen att människan är det enda som har ett värde, och att naturen finns till för oss. Bard och Cwejman skriver:

”Det existerar inget egenvärde utanför människan. Som ekoliberaler ser vi att det är just därför som miljön måste värnas. Biologisk mångfald och ett hållbart ekosystem är viktigt för människans egen överlevnad.”

Det liberala perspektivet företräds i Sverige framförallt av Folkpartiet och Moderaterna. Centerpartiet har skapat någon sorts hybrid av förvaltarskapstanken och de liberala idéerna som de kallar för ekohumanism.

Vänsterperspektivet (S och V)
På vänstersidan har Vänsterpartiet och Socialdemokraterna samma grund för sin analys även om sossarna också anger flera andra orsaker i sina texter. Kapitalismen är ett miljöhot genom att den sätter kortsiktig vinst framför miljöintressen. Genom en ekonomi som i högre grad styrdes gemensamt (alltså av staten) skulle det vara enklare att undvika de problem som uppstår av kapitalismen. I vänsterns partiprogram från 2008 står det:

”I den kapitalistiska ekonomin är kortsiktiga avkastningskrav och jakt på marknadsandelar alltid överordnade hänsynen till miljön. Därför behövs en kraftfull lagstiftning, ekonomiska styrmedel, långsiktig samhällsplanering, klimatinvesteringar och miljöinriktad näringspolitik för att miljöhoten skall kunna bemästras. Ett ökat gemensamt ägande ger oss större möjlighet att styra produktions- och konsumtionsmönster.”

Vänsterperspektivet är framförallt en kritik av det liberala perspektivet, mer än ett eget förhållningssätt till miljöfrågan och naturen som sådan. Sossarna och vänstern nämner det aldrig explicit i sina partiprogram, men de har samma antropocentriska inställning till naturen som högerpartierna. Många delar också tanken om att teknik, nutida och framtida, kan lösa många miljöproblem. Skillnaden är att vänstern vill att staten ska ta en mer aktiv roll i att skapa den nya tekniken.

Grön ideologi (MP)
Till skillnad ifrån de andra partierna väljer Miljöpartiet att tillskriva andra varelser än människor ett visst värde. I partiprogrammet står det:

”Vi anser att allt liv har ett värde i sig, oberoende av dess nytta för människan.”

Hur stort det värdet är, och hur mycket människans frihet därmed måste inskränkas med hänsyn till andra varelser framgår dock inte. Genom citatet så blir det tydligt att MP är klart mindre antropocentriskt än de andra partierna, men man prioriterar ändå människovärdet högst, vilket kan utläsas i andra delar av partiprogrammet. Ännu en sak som skiljer ut Miljöpartiet är att de tydligt tar ställning för att människan är en del av naturen.

”Människan är en sårbar del av ett känsligt ekologiskt system där allt hänger samman.”


Det här går exempelvis helt emot förvaltarskapstanken där människan anses stå över och utanför naturen, och därmed är ansvarig för att ta hand om den. Ser man istället människan som en del av naturen innebär det att man inte automatiskt uppvärderar människan jämfört med andra delar av naturen. Men människan som en del av naturen antyder också ett ömsesidigt beroende, och förklarar varför det ändå är nödvändigt att skydda och leva i samklang med resten av naturen.

Nu har vi skrapat på ytan vad gäller riksdagspartiernas ideologiska inställning till miljön (förutom Sverigedemokraterna som inte skrev tillräckligt om miljö på sin hemsida för att det skulle gå att få ett grepp om vilket perspektiv de har). Förutom de synsätt som har listats ovan finns det såklart en rad olika andra sätt att se på miljöfrågor och naturen, som inte finns representerat i riksdagen. Det kan vara ekofeminism, biocentrism, ekocentrism, socialekologi, ekofascism, djupekologi, anarkoprimitivism med mera.