Mindre sura vattendrag gör kalkning överflödigt

Många sura vattendrag i Sverige har börjat återhämta sig till den grad att de inte längre behöver kalkas regelbundet. Detta visar en ny studie.

Luftburna utsläpp av svavel- och kväveföreningar orsakar försurning. Sedan problemet upptäcktes under 1960-talet har det rönt stor uppmärksamhet inte minst för dess negativa påverkan på ekosystem och den biologiska mångfalden. Försurning kan även ha en negativ inverkan på människors hälsa, eftersom det kan leda till att mer tungmetaller kommer ut i dricksvattnet, samt orsakar också urlakning och näringsobalans i skog och mark. ”Bara naturlig försurning” är därför ett av Sveriges sexton miljömål.

De senaste decennierna har utveckling gått åt rätt håll och det sura nedfallet över Sverige har minskat med hela 90 procent. Två huvudsakliga anledningar till minskningen är att man i Europa övergått till bränslen med lägre svavelinnehåll samt att man nuförtiden är mycket bättre på att rena sina utsläpp. 

En ny studie indikerar att många sjöar runt om i Sverige nu också börjar återhämta sig från de senaste decenniernas försurning. Det är forskare vid SLU som i samband med landets länsstyrelser har undersökt knappt 1500 kalkade sjöar och kommit fram till att kalkningen av många sjöar nu börjar bli överflödig.

Kalkning är en relativt effektiv, om än temporär, åtgärd som har använts för att motverka effekterna av försurning och bevara den biologiska mångfalden. Sedan kalkningen började på 1980-talet har över 5 miljoner ton kalk spridits i svenska vattendrag till en kostnad på ca 165 miljoner kronor per år, vilket gör kalkning till en av Sveriges största miljövårdssatstningar.

På en del platser har man redan börjat anpassa nivån på kalkandet till den minskade mängden sur nederbörd, men i regel har sjöarna återhämtat sig snabbare än man vågat lätta på åtgärderna.

Resultatet av den nya studien visar att försurning fortsätter vara ett problem i ungefär hälften av de vattendrag där det kalkas. Dessa ligger i en oproportionerlig utsträckning i sydvästra Sverige som har höga nivåer av nederbörd.

I den andra hälften av de undersökta sjöarna skulle man kunna minska på kalkandet, eller till och med helt avveckla det. Detta skulle i sig innebär en minskad miljöpåverkan, eftersom kalkbrott kan ge upphov till stora lokala miljöeffekter.

Trots denna positiva utveckling kommer pH-nivåerna i Sveriges sjöar fortsatt behöva bevakas i framtiden. En riskfaktor som gör att försurning skulle kunna gå upp igen är den ökande efterfrågan på biobränsle. Detta då skogsbruk kan leda till markförsurning om man inte kompenserar för näringsuttaget från skogen på ett hållbart sätt.