Ny forskning: Tekniken når gränsen – politiska krafttag avgör framtidens klimat

Tekniska framsteg är inte längre den viktigaste faktorn för att bromsa den globala uppvärmningen. Effektiva politiska beslut spelar en allt större roll för att nå koldioxidneutralitet, visar en ny forskningsstudie.

Tekniska framgångar inom klimatforskningen har lett till att allt mer av vår energi kommer från förnybara källor. Samtidigt ökade koldioxidutsläppen från 2020 till 2023. Enligt en studie genomförd vid Potsdam Institute for Climate Impact Research, publicerad i tidskriften Nature Climate Change, beror de ökade koldioxidutsläppen på att teknisk satsning inte längre är den viktigaste faktorn i kampen mot den globala uppvärmningen. Enligt forskarna är snabba och effektiva klimatpolitiska åtgärder alltmer avgörande när koldioxidutsläppen ökar. 

Institutionella hinder försvårar hållbarhetsmål 

År 2015 undertecknades 1,5-gradersmålet i Parisavtalet med ambitionen att hålla jordens temperaturökning under 2 grader och helst begränsas till 1,5 grader. Enligt den nya studien finns en 50-procentig chans att nå det målet om de mest ambitiösa klimatåtgärderna genomförs idag. Forskarna identifierar också fem kriterier som begränsar möjligheten att nå målet, inklusive geofysiska, tekniska, institutionella, politiska och ekonomiska hinder. Även sociokulturella hinder, såsom beteendeförändringar, vägdes in i undersökningen.

Studien fann att av de fem undersökta kriterierna är politiska och institutionella hinder den enskilt största begränsningen för att minska utsläppen. Ineffektiv klimatpolitik minskar möjligheten att nå koldioxidneutralitet från tidigare 50 procent till mellan 5 procent och 45 procent .

Länder har olika förutsättningar att driva klimatpolitik

Forskarna har också mätt hur snabbt länder kan minska sitt koldioxidutsläpp baserat på deras tidigare framgångar i att uppnå olika klimatmål. Enligt studien har länder olika förutsättningar att driva igenom klimatpolitiska åtgärder, såsom beskattning eller miljöreglering. Ländernas styrningsförmåga påverkar bland annat möjligheten att nå upp till klimatpolitiska mål. Enligt studien har mindre rika stater lägre nivåer av styrning. Det gör det svårare för vissa stater att driva klimatpolitisk förändring.